Aftonbladet – 29 november 1853, sida 2

de s. k. mproduktiva företagen. — Svenska Tidningen föri dag har angående de nyss passerade elektorsvalen i riksstånden anställt några betraktelser, af hvilka ett och annat kan förtjena att antecknas. I adeln och presteståndet hafva, säger den, valen utan all strid bestimts af de konservativa, nemligen dem af denna politiska sida, som hylla de upprätthållande s mhällslärorna, men i samband med en fortgående fosterländsk samhällsutveckling,. Öfversatt på vanlig svenska, med ledning af erfarenheten, betyder detta diplomatiska, förskönande riksdagsspråk, såsom man ser, att de som tillbakahålla alla de större, sedan långliga tider tillbaka af nationen efterlängtade och förberedda, men af riddarhusoch presteståndsmajoriteterna ständigt tillbakaskjutna reformerna i representations-, i civil-, brottmälsoch kyrko-lagstiftning, i beskattningsväsendet och i samhällets inrättningar till statsbestyrets förenkling och till utveckling af folkets sjelfverksamhet, äro de som arbeta på den fosterländska utvecklingen! — Emellertid tyckes Svenska Tidningen sjelf likasom befara, att det denna gången gått en smula för öppet till väga; ty man tycker sig varseblifva detta deraf, att den framskjuter en förmodan, att denna sida, nu såsom alltid då den fått öfverhanden, söker att i utskotten till det allmänna bästa begagna sakkännedomen och arbetsnitet äfven hos dem, som mera af vana än af grundåsigter icke räkna sig till samma äsigter,. Ett särdeles intressant tillägg till denna naiva hemställan förekommer likväl straxt derefter i följande uttryck: Det är klart att i de egentligen mera poliptiska utskotten man icke inkallar motståndare, men de andra utskotten (märk läsare uttrycket: de andra!) böra ej för dem vara slutna. Vi blott anteckna; allt detta behöfver inga kommentarier. Öfver utgången i Borgareståndet har den halfofficiella tidningen icke kunnat smälta sin förtrytelse, utan sökt gifva den luft genom att framställa denna utgång såsom bestämd genom hr Billströms ledning, och deraf att hr Schwan ställt sig under hans fana. Den vackra insinuationen om nya missnöjen, som skulle hafva förstärkt hr Billströms gamla opposition,, är Sv. T. fallkomligt värdig. Men det kan måhända vara intressant för allmänheten att få veta, att detta uttryck egentligen blott är en ceftersägning af hvad redan under bearbetningarna från ena sidan före valet inom sjelfva Borgareståndet sattes i omlopp, då mycken flit användes att framställa det förslag till elektorsvalen, som sedermera segrade, och hvarmed Borgareståndet ingalunda lärer vara missnöjdt, såsom blott och bart ett kotteri-bemödande, utgånget från personliga motiver hos några få, o. s. V. Att sådant skulle försökas på förhand, var lätt förklarligt; att fortfara dermed efteråt synes deremot förråda någon brist på takt, och utgöra ett fel, såvida det icke gerna kan leda till annat än ett motsatt resultat; men enhvar som önskar öppet spel har visst icke skäl att vara ledsen öfver sådana der små indiskretioner af humör. Hvad hr Schwan serskildt beträffar, så kommer väl framtiden att visa huruvida denne ledamot nu mer än förut är. känslig för de artigheter hvarmed Sv. Tidn., risande på den ena och lisande på den andra sidan, försöker att locka honom i sin famn. Det icke minst intressanta af den artikel hvarmed vi sysselsätta oss är, att Sv. Tidn. till slutet och efter att hafva uttryckt den meningen att äfven valen i Bondeståndet syM———- inmmmnmsn arr