Aftonbladet – 28 november 1853, sida 2

vilja, var nödsakad att qvarligga på de olika punkter der brisen den 22 nödgat dess skepp att fälla ankar. Journal des Pebats, korrespondent, hr Xavier de Raymond, som meddelar utförliga detaljer om denna segling, anmärker härvid på huru litet utgången af de bäst beräknade operationer kan vara beroende, och hvilka stora svårigheter som möta i denna passage, som man trodde sig säker att med tillhjelp af bogserskeppen kunna när som helst på några timmar tillryggalägga. Först den 29, efter en hel veckas förlopp, kunde den engelska flottan fortsätta sin väg: Sedan derefter avantgardet, som skulle gå att intaga sin ställning vid Baicas, hade samlats 2 mil söder om Konstantinopel, skulle det den 2 Nov. gå till segels, hvarvid engelsmännen ställt så till att ett engelskt linieskepp blef det första som uppnådde destinationsorten, hvaremot fransmännen, då de sågo att det engelska skeppet, bogseradt af två starka ångfregatter, tog försprång, skickade ett ångfartyg utan något skepp på släp, och hvilket bevarade dem hedern att vara de första som saluterade land. AMERIKA. Från Jamaica, derifrån underrättelserna gå till den 26 Oktober, erfar man att den nye guvernören på ön, sir H. Barkly, den 18 Oktober öppnat kolonialförsamlingen. I sitt vid detta tillfälle hållna tal, hvilket var hållet i en ganska försonlig ton, redogjorde han i korthet för deaf ministiren med parlamentets bifall uppgjorda förslag till ordnande af kolonialförhällanderna. Dessa förslag bestå hufvudsakligen deri, att moderlandet till en början beviljar ett lån af 50.000 för att göra ett slut på den närvarande finansoredan, men att moderlandet tillika skulle vara sinnadt att, för möjliggörandet af en nedsättning af räntefoten, under sin garanti taga hela statsskulden, hvarpå nu en ganska dryg ränta erlägges, och slutligen att moderlandet skulle bevilja än ytterligare särskilda lån i hufvudsakligt syftemål att till Jamaica leda utvandringsströmmen och dymedelst anskaffa erforderliga arbetskrafter. Deremot fordrar ministeren af kolonialförsamlingen att den ingår på de politiska reformer, som äro nödiga för att så mycket som möjligt bringa öns financiella förhållanden i harmoni med moderlandets. Isynnerhet föreslås tillsättningen af en af infödde på ön sammansatt myndighet, som sjelfständigt och på eget ansvar förvaltar finanserna, och å ena sidan utgöra en mellanlänk mellan guvernören, legislativa rådet (öfverhuset) och the House of Assembly (underhuset), å andra sidan förebygga alla kollisioner öfver finansfrågor mellan guvernören och legislaturen. The House of Assembly laflät den 21 Okt. sitt svar på guvernörens tal och yttrade dervid i allmänhet sitt förtroende till guvernörens goda afsigter, och lafvisar också ingalunda hans förslag, men förbehåller sig full frihet att derom vidare besluta, och fäster synnerlig vigt vid guvernörens försäkran, att det icke är regeringens Jafsigt att genom sina reformförslag i någon .J mån göra intrång på koloniens legislativa oberoende. Genast efter sin ankomst till ön har sir H. Barkly sammankallat de högre embetsmännen och för dem framställt nödvändigheten deraf att de underkasta sig en minskning i sina löner, liksom guvernörens egna löneförmåner blifvit minskade. Britiska regeringen har för afsigt att från flera af de vestindiska öarne draga tillbaka de europeiska trupperna och på dem qvarlemna endast negersoldater , hvilket synes väcka åtskilliga bekymmer hos de förmögnare , I klasserna.