FINLAND. Vi emottogo i går finsk. post med underrättelser från Helsingfors af den 21 och från Åbo af den 22 dennes. Ur ett bref från artisten Blackstadius i Rom meddelar ÅA. U. följande: Om några dagar ger jag mig af till Neapel. Det är väl något sent på året, men jag hoppas ännu på en vacker månad. Det blir min längsta utflygt mot södern, och då min kassa nu är temligen full, så är bäst att smida, medan jernet är varmt. Rom lemnar ingen, minst en artist, utan saknad; här är så mycket som häller en qvar -— vackra taflor och vackra menniskor, ruinerna och dessutom ett trefligt samlif mellan Skandinaver, hjertligare än på något annat ställe. Romerska vinet skulle jag önska att du finge smaka; det häller, det. Hvad som icke är trefligt här är smuts, tiggare och — missförstå mig blott icke —— alldeles för mycket andliga, äfvensom kyrkor, de flesta högst fadda till stil. Ett Guds hus är en herrlig sak, men Gud vill säkert icke bli, att jag så må säga, kurtiserad såsom här sker. Vissa ceremonier och processioner förefalla en Lutheran såsom verklig afgudadyrkan. Romaren tycker jag annars mera om, ju längre ju bättre. Visst söker han att skinna fremlingen, men detta är ju hans födkrok. En vacker dag hoppas jag att han öfverger ciceronsbeställningen för en mera sjelfständig utiomst. Ännu säger jag ej Rom ett evigt farväl, ty jag hoppas komma åter från Neapel. Hit hafva kommit åtskilliga svenskar, bland dem professor Wahlbom, artisten Lindholm, flere norrmän och danskar; bildhuggarne Jerichau och Bissen väntas, äfvenså professor Marstrand. Enkefru Blommeår, f. d. m:ll Jansson, reste för en tid sedan hem till Helsingfors. RESER ERNESTO