Aftonbladet – 26 november 1853, sida 2

vetat er vara här. Emedan min närvaro misshagar er, så säg ett enda ord, och jag skall vara borta i morgon innan ni vaknar. — Jag är hos min far och icke hemma hos mig, — svarade fru Caussade med en köld som var något tillgjord; — jag har här icke rättighet att befalla någon; det tillhör er sjelf, min herre, att bedöma huruvida ert besök är mer eller mindre passande. ; Hon slutade derpå samtalet med en lätt böjning på hufvudet, tog afsked af sin far och hans gäster och lemnade sedan salongen, der efter ett ögonblick ingen mera fannsqvar. TLL. Följande morgon, innan frukostklockan ännu ringt, satt öfverste Herbelin i sin sängkammare och fördrog tålmodigt, med tillhjelp af en stor sjöskumspipa, det fula vädret som hindrade honom att göra sin dagliga promenad. Två eller tre små hastiga knackningar på dörren afbröto denna behagliga. sysselsättning. Öfvensten steg upp, med min af en ertappad skolgosse; och utan att ge sig tid att släcka pipan, lade han in den i en byrålåda och gick sedan att öppna dörren, På tröskeln stod hans dotter i en lätt och smakfull morgondrägt. — Jag kunde just tro det, — sade fru Caussade, som, då hon inträdde, började med att öppna fönstren för att släppa ut tobaksröken som uppfyllde rummet; — du vill. då aldrig lägga bort denna fatala vana? Du förtjente att sättas i civil arrest. — I arrest för att hafva rökt en stackars liten cigarr, — svarade öfversten med dön vanliga tonen af undergifvenhet hos fäder som skämma bort sina barn. — En cigarr! tror du inte att jag känner igen din ohyggliga 3, YE EE Är det icke så du benämner detta gift? Men akta dig väl, om jag nånsin kommer öfver din ipa Så... Med en snabb rörelse tog öfversten nyckelr lur byrålådan, der han instängt den ifrågava: rande förbrytaren, och smög den i sin ficka