Aftonbladet – 25 november 1853, sida 2

Kar ROR OT te a i vad Prins Gustaf var, kan ej tillhöra .detta rum ; lår nen bland de blommory. Sveriges sängmö klagandelgö: trött på den slutna griften, må detdock tillåtas Ridomskper och Adeln, att i dag äfven nedlägga. sin nkla Bärd: Välsignelse öfver på ädle, hädangångne urstens minne. Hvarje riksdag måste till afgörande framkalla fräsor af vigt för fäderneslandets framtid, och den nu f Eders Maj:t öppnade, skall visserligen icke i detta vänseende bilda ett undantag. Sådant vore ej heller OC utt önska, ty rörelse och verksamhet utgöra vilkorenen ör samhällets lif, likasom förtroende mellan styrelse l ve ch folk, stärkt genom enig och öppen öfverläggning el örande gemensamma angelägenheter, är vilkoret förl... less lycka. Att i sin män kunna till denna verkamt bidraga, att genom laglygnad och sann foster-4DV andskärlek visa sig värdig de förfäder om hvilkas oc örtjenster Sveriges Konungar gifvit ett härtill. ma-de vande vittnesbörd, skall blifva målet för Ridderska-l; et. och Adelns allvarliga bemödanden. O Lifvad af dessa tänkesätt ntbeder sig Ridderskapet och Adeln underdänigst att i Eders Maj:ts nåd ochm ynnest få vara innesluten. Erkebiskopens tal. : Stormäktigste, Allernädigste Konung! Efter föga mer än tvenne framgångna är har Preke steständet, jemte sina medständer, äter vid en ny C riksdag, näden att inför Eders Kongl. Maj:ts tronåm nedlägga sin underdäniga vördnad, sin undersätligalf3 kärleks hjertliga betygelse. Skiftande mellan töckenoch soldagar, sä uti lifvet som i naturen, så på samhällets höjder som i dess dälder, hafva de framgått dessa är, oförgätligt vittnande om en evig Allmakt, som styr, och en evig kärlek, som gifver, om en evig vishet, som ätertager gåfvorna, när det svaga menniskohjertat måste pröfvas och öfvas att lyfta blicken frän jorden till bimmelen. De förändringar, som än af sorglig, än af en gladare art timat inom Konungahuset, hafva, i naturlig följd af ett tacksamt folks förbindelse till den mildaste Konung, väckt det hjertligaste deltagande hos alla klasser af rikets inbyggare. Den ädle fursten, den så högt älskade och älskansvärde, som så hastigt mognade för en högre verld, ätföljdes vid sin bortgäng af den allmännaste saknad och sorg. Den älskliga bilden qvarstär dock i outplänliga drag, lefvande i allas hjertan, som lärde känna den oförgätlige. — De dystra moln, som under Eders Kongl. Maj:ts och dess älskade dotters, H. K. H. Prinsessans, svåra sjukdom sväfvade öfver konungaborgen och landet, spridde ett mörker af oro i allas sinnen och frammanade millioners förböner för den khögtälskade landsfadren och dess höga omgifning. — Och, lofvad vare den Allsväldige Hjelparen! Bönerne hördes, täremolnen skingrades och en ny glädjesträle framlyste så herrligt i den unga furstefamiljens förökelse, till den lifligaste fröjd för alla välönskande fosterländska hjertan. — För dessa himmelska nädeprof hafva i helgedomen, i hemmen, glada lofoch tacksägelseröster till alla goda gäfvors Gifvare blifvit höjde, och för helgedomens tjenare har denna sköna pligt varit icke embetets allena, utan hjertats. I den fasta öfvertygelsen, att kärleken till öfverhet och kärleken till fäderneslandet, oskiljaktigt förenade, hafva en gemensam rot i en sann christendom, räknar Presteständet lika mycket för sin andeliga kallelses, som sitt undersåtliga och medborgerliga tjensteåliggande att troget verka för spridning af den kristliga sanningens klara Jus, för befästande i folkets sinnen af kristlig tro, fruktbärande i en kristlig vandel; och det är med djupaste underdåniga tacksamhet som Presteståndet vördar, jemte Eders Kongl. Maj:ts öfriga höga egenskaper och fosterländska omvärdnader, den rena gudsfruktan som före lyser så efterdömligt ifrån konungatronen; och de visa regeringsätgärder, som syfta till befrämjande af folkets sedliga lif och till fullkomnande af alla anstalter för dess sanna upplysning och kristliga bildning. Att äfven under den nu ingående riksdagen kunna ädagalägga dessa tänkesätt af yarm nitälskan för allt, som understödjer Eders Kongl. Maj:ts höga omsorger — omsorgerna om undanrödjande, så vidt möjligt är, af alla hinder och vidtagande af verksamma åtgärder för befordrande af samhällets bäde andeliga förkofran och materiella kraftutveckling — skall. vara för Presteståndet den käraste pligt, tillfredsställelse och ära. I Eders Kongl. Maj:ts dyrbara näd och förtroende innesluter sig Presteständet underdänigstv. — hi MA mm —— . —Borgareståndets Talman yttrade: Stormäktigste Allernädigste Konung! Vid början af detta Riksmöte nalkas Borgareständet Eders Kongl. Maj:ts tron med känslor af djup undersätlig vördnad, trohet och tacksamhet. Alla timliga förhållanden äro vanskliga och föränderliga; och från sorger och lidanden, från förgänglighetens allmänna lag gifves på jorden intet undan-t tag. Ett längt tidskifte af ostörd sällhet, lycka ochi( framgång afbröts och begränsades af en stor sorg, en smärtsam och oförgätlig förlust. Hans Kongl. Höghet Prins Gustafs bortgäng ur tiden spridde bedröfvelse öfver de förenade rikena; och de tårar, som öfverallt egnades ät minnet af hans upphöjda, rena och älskliga personlighet, uttryckte tillika ett djupt och innerligt deltagande med deras sorg, som hårdast träffades af det oväntade slaget. Den Allsmäktige, som i sin vishet pälagt bördan, har allenast kunnat förläna styrka att den bära. Han hörde den kongl. familjens, det sorghundna folkets böner under den svära sjukdom, som hotade Konungens dagar; och den unge furste!, hvars födelse ökade föräldraglädjen inom vär älskade konungafamilj och tillika befästade de Skandinaviska rikenas tronföljd, bädade annalkandet af den ljusare tid som redan inträdt. Må det i näder tillåtas Borgareständet att häröfver få uttrycka sin hjertliga och underdäniga lyckönskan. . Vigtiga och maktpäliggande ärenden blifva vid denna riksdag föremål för Rikets Ständers öfverläggningar och medverkan. Borgareständet, hvars väl och trefnad i så väsentlig män betingas af yttre säkerhet, samt inre lugn, ordning och förkofran, skall ät de framställningar, som härom göras, egna det samdrägtiga nit samt den goda vilja och uppmärksamhet, som alltid fordras för att bringa offentliga samhällsangelägenheter till en ändamålsenlig och för fäderneslandet gagnelig lösning. Måtte Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorger krönas med lycka och framgäng! Mätte Eders Maj:ts och den höga Konungafamiljens sällhet blifva ostörd och alla goda förhoppningar på framtiden blifva uppfyllde! Borgareständet utbedjer sig i underdånighet att i Eders Kongl. Maj:ts nåd, ynnest och bevågenhet städse få vara inneslutet. Bondeståndets talman yttrade: Stormäktigste, allernådigste Konung! Den tidpunkt är åter inne, då svenska folkets ombud, efter att hafva i templet åkallat Guds hjelp och bistånd, samlas inför Konungens tron, för att börja det vigtiga uppdrag dem blifvit anförtrodt. För att kunna utföra allmänt nyttiga värf fordras inre och yttre lugn. Vi äro, tackad vare Försynen och Eders Kongl. Maj:ts visa och landsfaderliga omsorg, i åtnjutande af dessa fördelar. Om endrägt och kärlek till fosterlandet styra rädslag och beslut, böra vi således kunna hoppas, att de åtgärder, som vid detta riksmöte komma att vidtagas, skola bära välsignelserika frukter för landet. s Eders Kongl. Maj:ts välvilliga tänkesätt och foster