Aftonbladet – 24 november 1853, sida 2

På uppmärksamheten i närvarande ögon-. blick blifvit i så hög grad rigtad på ryssarnes oaflåtliga sträfvanden att i alla rigtningar utvidga sitt välde, hafva flera märkliga förhållanden blifvit framdragna som vittna huru för detta ändamål alla möjliga medel blifvit använda. En fri och säker väg till Persien, och derifrån till medlersta Asien och Indien, har länge utgjort ett bland den ryska politikens ögonmärken och varit föremål för oerhörda uppoffringar och ansträngningar, för hvilka England, som härvid har ett omedelbart intresse, ingalunda blundat. I en korrespondensartikel till en utländsk tidning finna vi några serdeles intressanta detaljer om en i sammanhang med dessa Rysslands sträfvanden stående tilldragelse, som: timat omkring år 1838, och hvilken utgör ett märkligt profstycke på det å ömse sidor, den ryska och den engelska, följda system. Vi införa här denna korrespondensartikel : : De sednaste underrättelserna från Konstantinopel och Odessa lemna intet tvifvel öfrigt om vigten af de händelser som förberedas i Asien och hufvudsakligen i Turkestan. Det är omöjligt att veta om rys-sarne verkligen skickat en arme mot Khiwa och Bochara; man måste misstro korrespondenserna, ty de kunna endast gifva ofullständiga underrättelser, enär de erhålla sina uppgifter endåst genom de i omlopp varande obestämda ryktena, hvilkas tillförlitlighet man icke kan känna. Det är emellertid utom allt tvifvel att det härdnackade krig som oafbrutet, isynnerhet under de sista 20 ären underhållits i Kaukasus, icke för Ryssland har nägot annat ändamäl än önskan att öppna sig en fri passage till Persien. De flera expeditionerne mot Khiwa ha icke haft annat syfte. Jag har erhållit kunskap om några ganska märkliga och intressanta omständigheter som till en del blifvit offentliggjorda 1844 i England, der de då väckte en stor sensation. Det synes att en 1840 under general Perowskys befäl utförd expedition ej hade nägon framgäng, ty ryska armåen fann oöfvervinneliga svårigheter i Kharesms öknar, som skilja Khiwa från Kaspiska hafvet. Oaktadt denna motgång förlorade Ryssland icke modet, utan skickade till Persien den ena missionen efter den andra, och förberedde på svekets väg den framtida besittningen af det land det eftersträfvade. Ostindiska kompaniet fattade snart hela vådan af dessa hemliga stämplingar, och skyndade att göra fälttåget i Kabul och Afganistan, icke för att öka sina indiska besittningar, hvilket det icke önskade, utan rycka dessa provinser undan den hotande faran af Rysslands framtida inflytande. I början af 1838 visade sig en talrik karavan på gränsen af Bucharict, hvilken, trots de omätliga svårigheterna, hade gjort sig väg genom de Kirghisiska stepperna. Denna karavan bestod af 300 ryska köpmän, hvilka, såsom det hette, infunno sig i landet med dyrbara varor. Fj förr hade ryktet härom kommit i omlopp, förrän alla landets banditer, turkar, khivianer, perser och andra, förenade sig att anfalla karavanen. Första angreppet afslogs, men slutligen öfverraskades karavanen i ett bergpass, hvarest en del af köpmännen dödades, andra ölet nsemiosoo——R OR OEI RRERRRTRIER