Aftonbladet – 23 november 1853, sida 3

BH VIMTIA bill UTM UNUTIUGNIIBSG PpELIVIVIILIy IG BIEN målet blifvit anmärkt, hvad Aftonbladet förnyade gån ger förut upprepat, att bevis skulle saknas för rigtigheten af uppgifne förhållanden, hvilkas osannfärI dighet tvärtom skulle ådagaläggas, icke allenast deraf att amtalet af dem, som, efter kongl. fabriksoch händtverksordningens trädande i verkställighet, vunnit burskap å handtverk, vore större än deras, hvilka under nästföregående sex år blifvit handtverksborgare, utan äfven deraf, att konkursernes antal likväl icke förökats inom samma borgareklass, då man derifrån undantoge bagare, bryggare, slagtare, garfvare, notfiskare och ännu ett par andra yrken; men författa ren har härvid förgätit, dels att handtverksmästarne sjelfve erkänt, att deras ställning i ekonomiskt hänseende är allt utom god — ett erkännande, som hvar: och en naturligtvis i det längsta undviker och allenast i stort nödfall afgifver, dels att mästarne, genom enj mångårig, ehuru för svaromålets författare af lätt in sedda orsaker fremmande, erfarenhet, hunnit öfver-: tyga sig derom, att utsigterna till bergning, jemväl! för de vid handtverkerierne anställde arbetare, blifva! under närvarande förhållanden allt mörkare och mörkare. samt dels att de af herr grefven och öfverståthållaren samt konungens befallningshafvande, angä-l ende handtverkeriernes tillstånd, sednast afgifne embetsberättelser upplysa, att handtverkerierne i allmän-! het äro i aftagande. Med uppmärksamheten fästad härå och som ickej kunnat visas, att under de sednare åren tillfällen tilll! arbetsförtjenster för handtverksborgare ökats; men väll att, till kännbar minskning deraf, högst betydliga i: beställningar af handtverksvaror blifvit utförde oeh1 fortfarande utföras inom fängelser och arbetsinrättningar, måste man finna, att handtverksborgarnesl: ; ställning, långt ifrån att hafva förbättrats, tvärtom måste i allmänhet försämrats, genom den i svaromålet uppgifna tillökning och arbetsförtjensternes deraf följande fördelning på flera händer. Hvad angårjem-: förelsen emellan konkursernes antal före och efter tillkomsten af kongl. handtverksordningen; så, utom det att samma jemförelse är i flera delar ofullständigl och följaktligen af alls ingen betydelse, kan en slik : jemnförelse, i hvad fall som helst, icke lemna någon . tillförlitlig ledning för omdömet angående handtverksborgarnes ekonomiska ställning; ty det är ett kändtl: faktum att borgare kunna, likasom andra menniskor, : vara så fattiga, att de sakna medel till sina ound-. gängligaste lefnadsbehof, utan att likväl göra, eller vid det förhållande att de icke ega någon kredit, att äsamka sig skulder, kunna tvingas till, konkurs — en ätgärd,som äfven hvad skuldsatte personer angår, sällan kommer i fråga i annat fall, än att de antingen ega åtminstone så mycken tillgång, som erfordras tilll: betäckande af konkursomkostnaderne, eller ock hop-j: pas att, efter vidtagande af ett sådant steg, kunna i: affinna sig med fordringsegarne och, genom förnyade : ansträngningar, så väl derför, som för sin bergning!! komma i en bättre ekonomisk ställning. i Då, enligt den underdåniga petitionens innehåll,l: hvar och en må ega rättighet att åstadkomma fabriksoch handtverksarbeten till eget behof; så hade för-) fattaren till svaromälet bordt inse, att en sådan rättighet äfven blifvit tillerkänd underhafvande; ochl! som petitionärerne jemväl föreslagit, att hemmava-4 rande barn och lagstadde tjenare dervid må biträda, . måste man, med något begrepp om allmogens arbets: förmåga och behof, finna berörde rättighet vara sål vidsträckt, att ingen, som eljest är i tillfälle att kunna) förfärdiga omförmäldte arbeten, kan derifrån förhindras endast deraf, att han icke äfven får taga till biträden alla sådane personer, som, utan att vara l! hans tjenare, hos honom blott åtnjuta laga försvar eller äro mantalsskrifne; helst han, vid valet af tjenare, nog lärer antaga dem, som kunna till berörde biträden användas. I afseende å landtmäns rätt, att till afsalu förfärdiga sådana handtverksarbeten, hvilka, såsom föremål för husflit, kunna af dem åstadkommas, har svaromälets författare, i sin klandrande ifver, förgätit den skillnad, som finnes emellan husslöjd och egentligt handtverk, Den närmare bestämmelse af föremålet för husflit, hvilken i den underdåniga petitionen är vorden begärd, är oskiljaktig från ett fullständigt begrepp om hvad som menas med husflit eller husslöjd. Ifrån äldre-tider har denna aldrig afsett och, såsom derifrån bibehållen, påtagligen icke eller nu kan afse andra arbeten, än dem landtmän af egne räämnen eller produkter kunna ästadkomma, hvilket förhällande äfven vitsordas af 7 6 i det af Rikets Ständer vid 1823 års riksdag antagne förslag till förordning om handtverksidkande å landet. Hvad den underdåniga petitionen ännehåller, till upplysning om olämpligheten af handtverksverkstäders anläggande å landet, vederlägges ingalunda af de i svaromålet och förut i Aftonbladet uttalade ensidiga och orimliga åsigter; helst befolkningen å landet, för erhållande af sådune arbeten, som af derstädes varande gerningsmän och genom begagnandet af öfrige rättigheter till handtverksidkande, icke kunna förfärdigas, naturligtvis heldre anlitar städernes handtverkare, än att vidkännas de ökade utgifter till fattigvården, hvilka måste blifva en följd af ett ökadt, men obehöfligt antal fattige handtverksarbetares hosättning å landet. Härförutan och fastän den i sva-J: romålet gjorda framställning om beskaffenheten afll Englands, Frankrikes och Nordamerikas näringslagstiftning icke är fri från irringar och derföre intet)y bevisar; anse fullmäktige sig likväl böra erinra, atts Sverige, med sitt afskiljda läge från den egentligall verldshandeln och den länga tid hvarje år, underjf hvilken landets kommunikationer till sj äro isbe-v lagda, omöjligen kan, i industrielt hänseende, täflal: och följaktligen icke eller uthärda någon jemförelsell med ofvannämnde rika och af naturen gynnade län-li der. Då t. ex. kejsardömet Ryssland, oaktadt sinjli ansenliga makt och outtömliga rikedom, likväl ansett( och anser behöfligt och nyttigt, att på ett ändamäls-1 enligt sätt ordna och skydda sina näringar, huruls vill man då låta dära sig af den tanken, att Sverige skulle vara i stånd att, utan förstörande följder, öf-): verlemna sina näringar åt det af Aftonbladet påyr-lc kade sielfsvåld. 1 Att vära handtverkerier under de sednare ären il: altnäntet aftagit är en redan ädagalagd sanning, 1 som icke förringas af hvad svaromälet innehäller om ll det bifall, som de på sista industri-expositionen i huf1 vudstaden befintliga produkter vunnit; ty, om detlf å ena sidan är glädjande, att ätskillige handtverks-s borgare ännu finnas, hvilka för sina tillverkningarv åtnjuta ett rättvist loford och äfven äro bergade; så mäste man likväl å andra sidan besinna, att störstalf delen af borgare och arbetare befinner sig i ytterst! fattiga omständigheter. De antydda undantagen häri ifrån äro mestadels sädane, som före kongl. fabriksoch handtverksordningens trädande i verkställighetc antingen egt sin bergning eller förvärfvat sig erfor-r t i I 1 1 I REN TUNVRPIRO LE DR Rn derlig skicklighet; men hvars bibringande numera ät alla handtverksarbetare, genom ändamälsenliga medel, svaromälets författare, likasorn Aftonbladet, motarbetar, pätagligen för att, sedan arbetsskickligheten — den väsendtligaste rikedom, de vid handtverkerierne anställde borgare -och arbetare ega — hunnit gä förlorad, under det äsyftade mnäringssjelfsväl-li dets inflytande, kunna göra dem beroende af kapi-c talers makt, säsom förhållandet är i de af Aftonbla-t det för sin näringslagstiftning lofordade länder. 1 Oanmärkt bör härvid icke lemnas, att, ehuru Af-l tonbladet tillförene icke sällan berömt konungariketc Preussens näringslagstiftning, nämnde land nu deremot fått uppbära förebräelser, att, genom sina år 1849 utfärdade näringsförfattningar, hafva ästadkommit näringslöshet och elände; men berörde förebräelse är helt och hållet stridande emot verkliga förhållandet, derom en hvar skall finna sig öfvertygad, som behagar taga rigtig kännedom om innehälllet af nyssomförmälde näringsförfattningar och det välgörande inflytande desamma på näringarne utöfwatt