Aftonbladet – 23 november 1853, sida 2

Kongl. General-Poststyrelsens und. utlåtande till Kongl. Maj:t i fråga om ett medelporto för inrikes brefvexlingen m. m. (Forts. från måndagsbl.) 1 I Norge infördes med 1849 års ingång ett inrikesporto af 4 specieskillingar för bref om , lod intill 20 mil och 8 specieskilling för samma vigt utöfver 20 mil; men i sammanhang dermed infördes likväl icke frimärken för portots betalande och existerar der fortfarande frankeringsfrihet för den inrikes brefvexlingen. Skälet hvarföre det Rowland-Hillska systemet ej blef i Norge i sin helhet tillämpadt, utan 2.ne så kallade Rayonsporton antagne, torde få sökas deri, att efter der förut gällande mänga olika portosatser från 2 till och med 39 sp. sk., ett likformigt porto svårligen kunde utfinnas, som hvarken blef för drygt för korrespondensen jemellan närmare orter och till följd deraf komme att gifva anledning till missnöje och begagnande af privatlägenheter, eller med Norges glesa befolkning och långa utsträckning lemnade alltför stor minskning i den portointrad, som efter förra taxan ingått samt otillräckliga inkomster för postverkets utgifter. Hvad slutligen angår Tyskland, så har inom TyskÖsterrikiska postföreningen, dit numera de flesta tyska stater höra (endast hertigdömet Lauenburg och furstendömet Lippe hafva deri ej ännu ingått) och som äfven innefattar österrikiska staterna, Lombardo-Venetianska riket deruti inbegripet, det Rowland-Hillska systemet blifvit sålunda tillämpadt, att 3n:e så kal lade Rayonsporton blifvit för hela denna förening antagne, nemligen 1 silbergroschen (3 sk.) för bref om till och med 1 lod inom 10, 2 silbergroschen för dito inom 20 och 3 silbergroschen för dito öfver 20 mil, Huru olika dessa taxor än äro, så hafva de alla att för sin tillkomst tacka den grundsats, som banade sig väg vid den engelska postreformen. Aflösning af invecklade och högt uppdrifne taxor medföra naturligtvis i den ena staten större svårigheter och olägenheter än i den andra. Den grad, hvarje serskild stat lyckats att närma sig det engelska mönstret, har derföre varit olika; men i alla länder har man erkänt riktigheten af grundsatsen i och för sig och då man likväl vikit tillbaka för ett fullständigt genomförande deraf, har sådant härrört af betänkligheter vid den starka öfvergången från de äldre systemerne, synnere ligen i de : stater i hvilkas ekonomi de direkta por. tointraderna intagit en vigtig plats. I Sverige åter, är nu gällande inrikes posttaxa icke så hög, att öfvergången från den till en efter RowJand-Hillska systemet lämpad taxa behöfver blifva serdeles påfallande och ej eller den ärliga statsinkomst, som af postverket hittills beräknats, så stor, att den ej bör kunna undvaras och på annat sätt fyllas, då fråga är att befordra den stora korresponderande allmänhetens ihtresse och fördelar, samt tillika tages i betraktande att postväsendet, genom att lätta och beI fordra brefvexling, är ett vigtigt medel i statens hand att främja handel och näringar samt såmedelst framkalla välständ. Det var klart att i England, der portot förut var orimligt högt, så att till följd deraf, antingen mång. Tfaldiga sådane bref, som fastän med olägenhet, dock möjligen kunde undvikas, blefvo oskrifne, eller ock korrespondenterne nödsakade söka befordra brefven på annan väg än genom postverket, införandet af ett dytterst lågt medelporto skulle tillföra postverket en sådan mängd bref, att desammas sammanlagde porto dej understeg förra post-intraden i samma proportion, :Isom skilnaden emellan förra och nya portot för hvarje I bref serskildt; och det var lätt att i England och för len viss del äfven i Danmark sätta portot lågt, i anIseende till den starka rörelsen och befolkningen i H förhållande till den yta hvarå inrikes korrespondansen I befordras; men hvilket oaktadt, hvad Danmark beträffar, man der nu börjar anse att portot af 4 riksHTbanksskillingar är för lågt och föranledande till för HIstor förlust för statskassan. I Sverige åter der portot och inkomstssumman för år 1851, fördelad på alla under året befordrade, betaldte inrikes bref, utgör 5!, sk. per lod, hvilket säHledes kan anses såsom det närvarande medelportot, läro förhållanderne annorlunda. Landets vidsträckthet -Igöra omkostnaderne i det närmaste lika, om brefven eläro något flere eller färre, ganska dryga; men den 2lgslesa befolkningen och ringa rörelsen vålla att korrespondensen ej är så stor och intägterne följaktligen inskränkta. Styrelsen är väl af den åsigt, att statsverket ej borde påräkna någon direkt, bestämd ärlig inkomst af postverket, utan läta hela d2ss öfverskott användas till förbättring i postanstalterne; ätnöjande sig med den indirekta fördel staten erhåller genom den embetsverk och embetsmän för bref i tjensteärenden tillagde fribrefsrätt, som är af den betydenhet, att portot för de år 1847 expedierade fribref skolat utgöra omkring 300,000 riksdaler. Men styelsen får icke såsom gifvet antaga, att den ifrån