boende långt ifrån vägen, dä han till fots måste bege sig till. dem. Den som nedskrifyer dessa rader ,har för någon tid sedan: varit honom följaktig på nägra dylika vandringar, och aldrig såg han en syn, skönare än doktor Frykmans vid en sjuksäng. De sjuke, som dä besöktes, voro bland de fattigaste i socknen, och desse, om ock lidande, äro i allmänhet icke vane att bli så vänligt .helsade, tröstade och uppmuntrade. Det var naturligt att så vidsträckta, täta och ofta förnyade resor dagar och nätter under en tid af 3 månader, i förening med den dagliga äsynen af det menskliga lidandet och. eländet, skulle ända till trötthet och utmattning inverka på kroppskrafterna och nedstämma den känslige mannens, den ädle menniskovännens varma, deltagande sinne samt göra hönom åtkomlig för den härjande farsot, sorh nu också slutat hans jordiska lif, så rikt på sann menniskokär -: lek och uppoffrande verksamhet. . . i November 1853. FFNS Landtbo. FR TAK GAR ET vann os