Aftonbladet – 21 november 1853, sida 3

— Några af aflidne provincialläkaren i Lidköping år Frykmans vänner hafva hos redaktionen. begärt rum för följande hyllning åt hans minne: Genom provincialläkaren doktor Frykmans timade död den 31 sistl. Oktober haricke allenast Lidköpings stad, utan ock hela det vidsträckta provincialläkaredistriktet, lidit en den smärtsammaste förlust. Sällan har någon dödspost emottagits af så djup bestörtning som denna. Det är sorg och seknad i hvartenda hus, som han i lifstiden besökt. Det sätt på hvilket han skötte sitt läkarekall rättfärdigar denna sorg, denna saknad. Dä han trädde en sjuksäng nära och helsade def lidande och hans omgifning, säg Han ut som haa nyligen stätt upp af bönen till Honom, som är kärlekens eviga källa och här fätt sitt hjerta öf;verfullt af kärlek och förtröstan. Så kändes det då man såg in i hans öga, då man uppmärksammade de ord han talade. Skicklig läkare med mängårig och rik erfarenhet, menniskövänlig, kärleksfull; medlidsåm, deltagande, uppmuntrande och tröstande, var han myeket anlitad. Så snart hans hjelp och personliga närvaro af rik eller fattig påkallades, var han genast färlig att följa och fördröjde icke. Ensam läkare i ett stort distrikt hade han hvarje är täta och vidsträckta resor. Under de tre sistförflutna månaderna, då rödsoten härjade i flera församlingar, såsom Bäreberg, Tengened, Likäsa, Bitterna, Rysla, då spridda fall af misstänkt kolera yppade sig på andra ställen och till slut koleran utbröt i Lidköpings stad och församlingarne deromkring, var hela hans tid upptagen, så natt som dag, med resor för de sjukes besökande. Ofta voro desse