Aftonbladet – 21 november 1853, sida 2

alltid val aterguvit sitt parti sasom drottmingen, men som äfven vid de sista representationerna föreföll oss ännu lyckligare än förut. 1, bäst ———— 4 Un Åva Tartan OGra 1 Ctaiöin s Uti hr Wallmans nyuppförda stora hus vid Mosebacke öppnades 4 gär för allmänheten en F ny teater, hvarest hrr Weselii och Bromans:! trupp denna vinter skall gifva representatiol ner. Hr Wållmans etablissement synes varal! ämnadt att på söder blifva hvad hr de lal! Croixs hotell vid Brunkebergs torg hittills nästan uteslutande varit: lokal för större -sam-1 mankomster, konserter, soirger, baler m. m.l. Teatern kan, liksom den i hr de la Croizst! salong, med temlig lätthet nedtagas och åter uppsättas. Salongen är i det närmaste lika stor som hr de la Croixs, men derigenom att galleriet icke löper rundtom hela salongen, utan blott kring ena hälften deraf, blir teatern rymligare och bättre. Byggnaden inrymmer derjemte schweizeri och källarelokal och flera andra lägenheter; rum och förstugor äro dekorerade i pompejansk stil. Teatersalongen gör ett rätt behagligt intryck, om man undantager den omständigheten att bänkraderna äro så tätt sammanträngda och sidogångarne så smala, att det möter icke ringa svårighet, att komma till och från parkettplatserna. — Ridån framställer en vy af stockholm, tagen från Mosebacke, der: målaren dock tagit sig friheten att göra ett hopp fram i tiden, i det han framställt slussplatsen, så-: dar den en gång är ämnad att blifva, fullt planerad och försedd med Carl-Johans-statyn. En väsentlig brist är att blott en trappa, och denna ganska smal, leder upp till sjelfva teatersalongen, hvilket vid nedgåendet vållar trängsel. Vid gårdagens representation var :huset alldeles utsåldt. Föreställningen började med reciterande af. några verser utan synnerligt värde eller märkligt innehåll. Derefter gafs Den föregifna skatten, komedi med sång i en akt, i hvilken hr Hedin fick tillfälle att visa sin komiska talang i den gamla Sevelinska genren. 1 allmänhet torde man böra råda denna trupp att icke alltför mycket befatta sig med sångstycken, ty om också en och annan bland. sujetterna har en : hjelplig röst, för att i nödfall kunna exequera ett eller annat litet stycke, så är en dylik talang dock mindre värd här än på em ländsortsteater; stockholmsborna af alla klasser äro alltför vana att höra verklig sång, att sällskapets prestationer i denna väg skulle kunna lemna dem något synnerligt nöje. Man gaf vidare Af.skämtet blef allvar,, en vaudevill i 2 akter, fritt bearbetad efter Erik Böghs danska stycke For Alvor Detta stycke är danske förtjenstfullt; förf. gisslar deri med den skarpaste satir några sidor i den moderna sammanlefnadens konventionella kälkborgerlighet, förlofningsväsendet med dess intriger, historier och skandaler, mödrarnes jagt efter. män åt sina döttrar, ihåligheten hos de moraliskt-estetiska frasmakarne o. s. v.; men han gör detta icke såsom en mängd yngre dramatiska författare hos oss genom llånga predikningar och grälaktig polemik, utan genom en följd af de mestlustiga situaItioner och förvecklingar, hvilka på en gång spänna intresset och ständigt hålla skrattmusklerna i rörelse, utan att förf. behöft taga sin tillflykt till platta bonmots. Bearbetniigen är ledigt gjord; kupletterna, hvari Böghs Åstyrka isynnerhet ligger, kunde emellertid icke I göra sin fulla effekt, dels emedan udden i flera af dem vid bearbetningen gått förlorad Teller blifvit något trubbad, dels emedan de i allmänhet sjöngos alltför otydligt och utan Texpression. Hr Agardh, såsom Svante, rättTfärdigade helt och hållet det omdöme hans Tfar (hr Broman) fällde om hans sång: han sjöng sina kupletter, hvilka isynnerhet fordra Ålif och spiritualitet, såsom en klockareelevp. IStycket gjorde emellertid en stormande lycka och framkallade ständiga skrattsalfvor och bifallstecken. Hr Broman spelade fabrikör Hallqvist, gubben som kommer från landsorten till hufvudstaden för att taga reda på sin rumI lande son, med en verklrg humor, som. åt I denna roll gaf en betydenhet som den eljest licke skulle ha haft. Detär svårt att så snart fälla ett omdöme öfver svjetternas förmåga. Hvad som emellertid är visst är att denna teater i hr Broman eger en verklig dramatisk konstnär samt bland fruntimmerspersonalen i fru Weselius och mamsell Blomqvist tvenne ganska aktningsvärda talanger. å Efter spektaklets slut inropades först hi Broman och sedermera teaterns anläggare hr Wallman. : VA RE ———— NORGE. Först kl. 1,3 e, m. anlände norsk post med tidningar af den 18 dennes. Till storthingsmän för Christiania valdes d tt OM e