Aftonbladet – 19 november 1853, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Rådbnsrättens afdelning för tullmål. Det af kramhandlaren W. Ullberg instämda åtal mot tullinspektoren Malmros för det han den 1:i denna månad anställt undersökning i hr Ullbergs salubod, utan att dervid anträffa något olofligen infördt gods, förevar sistl. onsdag. Hr Malmros invände, dels att han vid undersökningen anträffat olofligen infördt gods, nemligen 2:ne ostämpladeparaplyer och 2:ne silkesnäsdukar, ehuru värdet deraf varit så obetydligt, att det ej togs i beslag; dels att hr U. lofvat att icke mot honom väcka ansvarspåstående, såvida han upphörde med visitationen innan kl. 12, så att hr U:s handel icke blefve störd, hvarföre det förvånade honom, att, då han uppfyllt denna hr U:s önskan, han icke desto mindre anställt det förevarande åtalet; anhällande M. att få dessa förhällanden med vittnen styrka. Hr Ullberg, som icke personligen tillstädeskommit, svarade genom ombud, hr W. F. Dalman: att då nägot gods icke klifvit taget i beslag och följaktligen ej heller kunnat, på sätt 1841 års förordning stadgar, utaf behörigen af bäda parterna och domstolen utsedde besigtningsmän till beskaffenheten granskas, det ej heller kunde bero af tullnären och hans vittnen att stämpla den ena eller andra icke anhållna varan säsom olofligen införd: att i öfrigt de uppgifna 2:ne paraplyerna och 2:ne silkesnäsdukarne icke uppgätt till det i 32 S af nämnde förordning stadgade ivärde af 50 rdr bko för att varan skall anses :s uppgift angäende ett af hr U. honom give: löfte af ombudet bestriddes, emedan i annat full hr U. säkert derom underrättat ombudet och sannolikt ej heller anställt något åtal, ehuru oskickligt det än vore af en tulltjensteman att, emot Per Sä peskaffudu lof; —efotl ifrån att fullgöra hvad han eljest skulle ansett hafva varit hans tjenstepuge; hvarjemte kärande ombudet slutligen bestred vittnesförhör säsom ingenting verkande på saken ; men då tullfiskalen hr Tham förenadesig i anhållan om ett slikt förhör, meddelade domstolen det beslut; att sälant ej kunde Malmros förvägras. Derefter aflades ed af trenne tullbetjenter, hvilka uppgäfvos hafva vid undersökningstillfället varit M:s vittnen och hvilka alla tre intygade att de sett 2:ne paraplyer och 2:ne silkesnäsdukar i boden, hvilka icke varit med stämpel försedde, äfvensom att visitationen skett mycket fogigt och ordentligt och endast varat omkring en, högst en och en half timma, frän kl. omkring , 10 ill 11 f. m. Tvenne af vittnena togo jemväl på sin ed att, sedan M. tillsagt visitatörerne att de kunde så långsamt till väga, emedan visitationen ej behöfde sluta förr än kl. 5 e. m., de hört hr U. lofva M., att om denne ville sluta visitationen före kl. 12, hr U. icke ville mot honom väcka något åtal; hvarefter hr M. tillsagt att undersökningen skulle upphöra. Efter det hr U:s ombud bestridt allt afseende å vittnesmålen i afseende på omdömet huruvida de omvittnade 2 paraplyerna och 2 silkesnäsdukarne varit olofligen införda eller icke, samt fortfarande jemväl bestridt det åberopade löftet af hr U., i hvilket hänseende han förmodade att vittnena begått ett missjag, öfverlemnades saken ä ömse sidar till rättens afrörande, hvarefter domstolen utsatte dag för utslagets afkunnande. Emellertid har det ganska märkliga förhållande inträffat, att hr Ullberg, af sitt. ombud underrättad om de ifrågavarande vittnesmålen, icke blott förnekar att någonsin vid undersökningstillfället fråga varit om nedläggande af åtal mot hr Malmros, utan äfven vill styrka denna sin uppgift genom vittnesmål af flera i boden vistande personer, hvilka hela tiden hört och sett hvad som der passerat, samt i anledning deraf senom en till rådhusrätten inlemnad skrift begärt protokollsjustering ochanställande af nytt förhör. Denna bark RE JT RT a