Aftonbladet – 18 november 1853, sida 3

dagar börjat ötverga till mera kylg och sista när terna har det frusit starkt. N BLANDADE ÄMNE KR. — Officiel litteratur. Följande skrifvelse från Paris till Augsb. Allg. Zeit., rörande närvarande litterära förhällanden i Frankrike torde läsas med in tresse: Man ville gerna uppbygga en litteratur, men dei vill icke riktigt gå. En officiel litteratur, en kom missionerad litteratur, en besoldad litteratur, en -litteratur som blott har till ändamål en dynastis förherrligande o. s. v., har ännu på ingen tid i verldshistorien haft lif och anda. Så de syrakusanske regenternes litteratur, så Ptolemäernes, så de romerske kejsarnes. Man må icke tala om Augusti litteratur Visserligen hade han i Horatius en bastant smickrare, visserligen var Horatius till en delen officiel diktare, liksom åtminstone en del af Boileaus arbeten var egnad åt hans herrskares, Ludvig XIV:s lof; men såväl Horatius som Boileau äro förståndets män, äro inga äkta skalder; dessutom hade de blott till hälften af sin själ, icke helt och hållet, råkat i beroende. Horatius tillhör ännu republiken, icke det fulländade kejsareväldet; Boileau tillhör ännu Corneilles och Pascals tidigare tiderymd, och till och med på sätt och vis till Fronden.. Den absoluta eländigheten i en besoldad litteratur ser man i kejsartiden efter de ädle kejsarne, efter Hadrianer, Trajaner, Aurelier; dess elaka stank gär igenom hela Bas Empire. Hvilken otäck, rutten liklukt utardas icke hela det första Napoleonska kejsarecdömets litteratur, under Esmånards, Legouvees, Parceval Grandmaisons, Etiennes, Jouys och andra detta slags heroers dagar! Hvem kan mera i dag neddoppa ett friskt sinne i all denna intighet? Visserligen har kejsar Napoleon gjort mycket för vetenskapen; Ptolemäerne har litteraturen att tacka för mycket; Augustus och hans Mecenas voro nobelt sinnade, till och med -på sätt och vis frisinnade; i Ludvig XIV bodde storhet jemte en otyglad och öfvermodig fåfänga; man kan icke säga att han egentligen utofrade sin daspotism uppå litteraturen; för honom var li teratureh ett förherrligande af honom sjelf. — — Men annorlunda var det på Fouches och Sa varys tid, isynnerhet under den sednares tukt. Vissa nuvarande skriftställare, såsom hrr Cåuvain, Granier de Cassagnac, Cesena, Boniface, liksom mänga rimmande lyriker, liksom många dimmige tidnings-entusiaster, framkalla åter i vårt minne denne Savarys, den inspirerande högste ledarens, förbleknade littera tur. Det gär icke! Vetenskap, litteratur, historia ha sedan 1814 med makt vuxit ur dessa gångstolar, icke blott i Frankrike, utån i hela Europa. Jag talar icke här om dagens skriftställerier, utan om betydande verk i historieforskning och alla vetandets grenar. Från denna ståndpunkt skall man icke äter drifva os tillbaka, för att räcka oss en kastrerad Tacitus, för alt som historiker packa på oss Lacretelles och andra sliskhjertade dilettanters i historieskrifningen sockervatten och utgifva det som storverk i forskning och högre menniskokunskap. Man kan icke tvia på den nuvarande franska regeringens litiga intresse och ön skan att befordra en äkta vetenskap, en betsdande litteratur; det är henne också möjligt att uträtta någonting dugligt; men afvägen liggeri dessa hungriga lofsjungerier, i detta den fulländade medelmättans trängande efter någon botydelse på officiel väg. Öf verlefvorna af restaurationens och Juliregeringens lit. teratur med dess erkända talanger äro obenägna, men de höra redan nästan belt och hållet till det förflutna, de äro icke mera framtidens män; äfven fördenskull bör man akta sig att uppfriska någonting ännu mera förgånget. Ett herravälde uppkommer öfverallt blott genom män, icke genom tröstlöse smickrare och tass lare, eller måste man vilja afstympa ett folk, och deremot strider de kristliga staternas innersta lif, lik som hela den europeiska verldsoch bildnings-principen. — Vive Ia Bepublique! Detta rop, hvilket har ett sädant missljud i deras öron som för närvarande hafva makten i Frankrike, detta rop har äter höjts, höjts offentligen i det franska kejsardömets hufvud stad och midt uti assisdomstolens sessionssal, der man just då handlade det sammansvärjningsmäl som blifvit sä ryktbart under namn af Opira-Comique-affären. Det var den 7 i dernina månad; domstolens sekreterare har slutat uppläsandet af anklagelseakten, omfattande 33 personer och upptagande inemot 8 dryga spalter i Pariserbladen, då en af de anklagade utropar: Vive la RBepublique! Presiden:en: Hvem är det som tillåter sig detta rop? : En gensdarme: Det är den anklagade Marict. Presideuten: Jag bör underrätta er att hvarken ni eller någon, eho det vara må, fär tilläta sig nägot opassande. . Martin, en af de anklagade: Det är icke något opassande. Presidenten: Hvem yttrar detta? En anklagad: Det är tjufven. Presidenten: Martin och Mariet, jag fär underrätta er och edra medanklagade, att j icke egen att taga ordet, så framt jag icke gifver er det. Om nägon handlar annorlunda, skall domstolen använda sin rätt alt från förhandlingarnes åhörande utesluta de anklagade som störa ordningen. Med denna karakteristiska tillrättavisning var den illa episoden till ända, och förhandlingarne fortsattes. — Nya fynd af åkierdomslemningar, De sista gräfningarna i Pompeji ha bragt nya skeletter . dagen. Man fann liggande tätt bredvid hvarandra re menniskor och en hund, som under flygten trolien hunnits af förstörelsen. De förde med sig påsar med guldoch silfyermynt; och ett af liken, en ung lickas, hade på sina fingrar ringar af guld och juveler. Nicllan Sarno och Scafati har man på 3 till yra fots djup stött på en antik Villa af nästan aldeles samma stil som de Pompejanska byggnadernas, vlott med den skilnaden att åen uppbäres af hvalfbägar och massiva pelare. Byggnaden är ännu fullkomligt oskadd och innehåller utom en rymlig sal tio rum. Man fann der två amphorer, tvenne akerdskap af egendomlig beskaffenhet samt ett menniskooch ett fogelskelett. Genom Sarnos gehomsilning är byggnaden omgifven af vatten; det torde Gerföre bli svårt att bibehilla dem. . oo Fi onsturfessemen, Ett eällsamt naturH i ittna ett ati I ov) kounmnit 531 ljupt, träffade de på en vids kl massa exie gas, som utbröt ur klippväggen. Denna omständighet hindrade för en läng tid alla operatio upplasande ar ev