Aftonbladet – 17 november 1853, sida 3

DG KR 0 KR st MM rade obotlige, blifvit erbjuden läkarevärd gratis, och ljag hoppas emellertid att ingen skall anse föl högt, att emottaga 5 rdr bko för sex veckors besvär med att bota en frän sjukhuset säsom obotlig utskrifÅ ven person. Polismästaren: Erkänner hr öfversten nu att de till poliskammaren inlemnade flaskor, hvilka efter hr öfverstens recept blifvit expedierade å apoteket Engeln, innehällit gifthaltiga ämnen, såsom Aconit och Räfkaka? Bruce: Ja, jag erkänner att innehållet är hvad apotekarne uppgifvit. Men jag frågar Rolander hvem som bedt honom gå till Ugglan med receptet? Rolander: Just hr öfversten sjelf. Bruce: Karl, betänk hvad du säger och stå icke och ljug inför domstolen! Polismästaren: Jag anser mig böra uppmana öfversten att inför domstolen iakttaga ett passande -uppförande och läta frågorna till motparten framställas genom mig. Bruce (med häftighet, oeh utsträckande sin högra hand mot Rolander): Karl, hvem hafver sändt dig till mig? i Rolander: Min broder, som är mureriarbetare, omtalade för mig att hr öfversten gjort underverk, genom att bota obotliga sjukdomar. Sådant hade stått att läsa i tidningarne. j Bruce: Karl, du är utskickad, och bör krypa fram med sanningen. Apotekaren Ekdahl blir nu förekallad oeh underrättas om hvad öfverste Bruce vid sednaste förhör uppgifvit. Ekdahl: I enlighet med hvad jag redan i allmänna tidningar uppgifvit, får jag nu förklara följande: Under den tid koleran härjade som svårast, inkom öfverste Bruce å mitt apotek och köpte en flaska dubbla malörtsdroppar. Vid detta tillfälle begärde hr B. icke att få köpa några medikamenter, men uppgaf att han hos sundhetskollegium gjort ansökan och erhållit bifall att å apoteken få åtskilliga af honom föreskrifna medikamenter expedierade. Några dagar derefter infinner sig Rolander hos mig och aflemnar ett af öfverste Bruce utfärdadtrecept å piller, äfvensom å de nu ifrågavarande medikamenter. Jag var illamående, och då min provisor förut erhållit min stränga befallning att icke expediera hr Bruces recepter, förfrågade han sig derom hos mig. Påminnande mig att öfverste Bruce en gång, på min vägran att expediera hans recepter, invändt: du är en kruka, det finns ingen apotekare som är karl för sin hatt, mer än Stahre å Engelen, ty han expedierar åt mig,, afref jag halfva receptet och expedierade pillerne, samt sände ett bud till Stahre, hvilken expedierade de öfriga medikamenterna. Orsaken till detta mitt handlingssätt var dels att jag icke, för vägran attexpediera receptet, ville utsätta mig för Bruces brutalitet, och dels att jag ville öfvertyga mig om Bruces. uppgift att Stahre expedierade sådana vore grundad, i hvilken .sednare händelse jag kunde anse mig ha. säkerhet för att sundhetskollegium verkligen bifallit Bruces, ansökan. Bruce (med häftighet): Jag har varit bror med er, men nu förklarar jag er för en usling, kom ihåg att vi träffas. Polismästaren (med allvar): Än en gång gör jag öfversten uppmärksam på att det icke tillåtes att smäda sin motpart. Bruce: Br polismästare, jag ansvarar för hvad jag säger. Ekdahl; Då jag hört att hr Bruce förnekat att han skrifvit receptet, hvilket hr Stahre påstär vara bortkommet, får jag härmed förete öfra hälften af detsamma, som utgöres af ordinationen af pillerna. Polismästaren (visande reeeptet för Bruce): Vid förra förhöret förnekade öfversten att ha skrifvit nå got recept, hur är det nu? Bruce: Jag erkänner att jag skrifvit receptet, men påstår att hela anläggningen endast är en dålig intrig för att skada mig. Polismästaren (till Ekdahl): Hr Bruce har uppgifvit att hr Ekdahl expedierat 2000 recepter, utfärdade af honom; är denna uppgift sann? (Bruce infaller dervid, men tillhålles allvarligen att tiga, medan motparten svarar å de till honom framställda. frågor.) Ekdahl: Det är osanning. Bruce: Jag har ej uppgifvit ett så stort antal (vändande sig till tidningsreferenterne); det har tidningarne origtigt uppfattat. Polismåstaren: Protokollet vitsordar denna uppgift, men nu frågar jag hr Ekdahl om han skrifvit ett af hr Bruce inlemnadt recept å dubbla giftsatser, hvilket, såsom Bruce uppgifvit skulle varit ämnadt att få expedieradt hos hr Sprinchorn ä apoteket Lejonet, för att sedermera få honom tilltalad inför sundhetskolleiun ? Kkdahl (som fätt bese receptet): Ja, jag har skrifvit detsamma. En dag var jag på besök hos Bruce, då förevisade mig ett engelskt recept som var tragt och bad mig afskrifva detsamma, hvilket jag gjorde, men aldrig i akt och mening . att det skulle expedieras, och ännu mindre kunde jag ana att denna min beredvillighet skulle bli föremål för polisransakning: Bruce (infallande): Den tiden voro vi goda vänner bet broder. —— Pollsmåstaren: Nu har hr Bruce ordet. Bruce: Jag vidhäller min uppgift, och pästår att Ekdahl tillställt hela intrigen. . Derefter förekallades hr Stahre. Polismästaren: Hr Stahre vidhåller väl sitt erkännande ätt han expedierat receptet? Stahre: Ja, men jag hade icke gjort det om icke budet helsat från hr Ekdabl. Ekdahl: Det är ledsamt att behöfva uppträda mot en kamrat, men jag mäste göra det för att freda mig sjelf inför allmänna opinionen. Jag åtager mig med vittnet styrka att hr Stahre icke kände mitt bud, ännu mindre att det helsade från mig eller mitt apotek. d Polismästaren förklarade härpå förhöret slutädt och afkunnade följande utslag : Då öfverste Bruce erkänt att han, trots det under den 16 sistl. Juli honom gifna föreläggande att vid vite af 66 rdr 32 sk. bko icke befattasig med läkare-j konstens utöfvande, ändock utfärdatrecept å medikamenter; dömes öfverste Bruee att derföre böta 66 rdr 32 sk. bko, och dessutom 6 rdr 32 sk. bko derföre att han nu inför domstolen missfirmat sin motpart, apotekaren Ekdahl. Bruec (ironiskt): Då jag erfarit att herr polismästaren är en lika rättrådig som opartisk domare, torde jag få supplicera att få veta till hvem dessa böter skola betalas? Polismästaren: Öfversten har att ställa sig utslaget till efterrättelse: ; Bruce (vid utgåendet): Polisen. skall nog få betala böterna; ty jag bar kontraräkning för alla de gånger jeg varit besvärad af polisen med att genom animala magnetismen hjelpa dem få tjufvar ätt bekänna. Jag har alltsammans antecknadt. j — I sistlidne månad hitskom från Westerås förre drängen A. G. Ytterberg, i uppgifvet ändamål att söka tjenst och inkassera en fordran, som han skall ega hos sin broder, hvilken likaledes är dräng. Under det Ytterberg hade sin bostad ä en krög i huset n:o 70 vid Hornsgatan lärer, enligt hvad han påstär, från honom blifvit bortstulen en rock med inneliggande plänbok och prestbevis. Mistningen af det sednare var för Ytterberg en svår motgång, då han Hade för afsigt att söka tjenst; men Ytterberg, hvilKen förut är straffad för förfalskningsbrott, var ej länge rådlös, utan skref ett nytt betyg i det förkomnes ställe. Olyckan vällade dock att det falska betyget råkade i polisbetjeningens händer, hvilket hade till följd att Y. blef häktad och lagförd. Inställd till förhör hos rådhusrättens 3:e afdelning i dag erkände Y. att han skrifvit ifrägavarande falska betyg samt detsamma för polisbetjeningen uppvisat. För infordrandet af upplysningar angående Y:s frejd, uppsköts målet till nästa torsdag.