estam. orelsen p daste, då deruti säges: Wi CARL JOHAN, c. göre veterligt Ått sedan erfarenheten nu mera visat, det deinr spärrn ngs-åtgärder, som, till hämmande af far soten Cholera, blifvit i de af henne redan hem sökta Länder vidtagna, icke förmått hindra sjuk domens mträngande, eller uppfylla den förvän tan, läkarekonsten dervd fästat: så hafve Wi. utgående från den förmildrande föreskrift, som redan Dlifvit införd i 56 af Wår, den Y sist lidne Juli utfärdade, Nådiga Kungörelse, on ad iagttagas bör, i kändelse berörde farso skulle inom Riket yppas, och på det att Wår trogne undersåtare icke måtte frugtlöst betunga: med dylika anstalter, i fall smittan, oagtadt sorg. fällig bevakning af Sveriges kuster, icke längre skulle kunna från Riket afhållas, velat ... härmedelst förändra bemälde Wår Nådiga Kungö relse till följande innehåll O. 8. V. Uti denna nya författning bibehöllos af der gamla egentligen blott organisationsstadgandena (om sundhetsnämnders inrättande m. m.) samt föreskrifterna om vissa preventiva sanitära åtgärder genom vakande öfver renlighe och sunda födoämnen samt om sjukvården, det närmaste oförändrade. Deremot försvunne helt och hållet alla stadganden om spärrninar och öfriga dermed sammanhängande åtgärder, som den förra författningen hade påbjudit. Af allt dithörande som vi här ofvan anfört ur den förra författningen stod så godt som intet qvar. Det stadgades blott i allmänhet, att de sjuke i möjligaste måtto skulle afskiljas från de friska, och att öfver ingången till sjukrummen ett anslag skulle sättas, med påskriften kolera. Detta var det enda slag af spärrning, somden nya författningen visste utaf. De friska förbjödos icke mera att besöka de sjuka och till och med inträda i sjukrummen; de anbefalldes blott att dervid iakttaga de af sundhetskollegium tillstyrkta försigtighetsmått. Boskapen behöfde icke mera innestängas, ej heller fjäderfä klippas; husdjuren skulle endast afhällas från sjukrummen och boskapen icke gerna skötas af samma personer, som besörjde sjukvården. Öfverflödiga klädespersedlar behöfde icke mera inpackas och förseglas; endast de kläder och saker, som sjuka eller deras vårdare begagnat, renas. Om åtgärder för rening af bref och handlingar, kommande från smittadt hus eller ort, var icke mera fråga; endast papper och böcker från sjukrum skulle renas, och det blott genom rökning o. s. v. Med ett ord: det var icke blott en ny författning, det var en helt och hållet ny anda. Ja, denna var till den grad förändrad, att under det den förra kungörelsen uttryckligen befallde att spärra allt hvad spärras kunde; finner man i den senare icke en skymt till medgifvande ens af. någon tillåtelse att spärra. Att afsigten vid den nya författningens utfärdande också i sjelfva verket var, att inga inre spärrningar emot koleran skulle ega rum, synes man med skäl kunna sluta så väl deraf, att något sådant medgifvande icke i hela författningen förekommer, och af den redan anförda inledningen, som af en paragraf i sjelfva kungörelsen. Sedan nemligen genom den förra författningen af den 9 Juli en särskilt afdelning af kongl. karantänskommissionen i Stockholm blifvit inrättad, för att utgöra öfverstyrelsen för inre åtgärder mot koleran, förklarar den motsvarande paragrafen (S 2) af den nya författningen nämnde afdelning för upphäfven och stadgar, att karantänskommissionens ledamöter för kusternas och gränsorternas bevakning jemväl skola utgöra den allmänna öfverstyrelsen för inre åtgärder mot koleran öfver hela riket; och såsom skäl för denna förändring anföres uttryckligen att ospärrningsanstalternas uteblifvande, om farsoten skulle inom riket yppas, i möjlgaste motto förnklar de inre åtgärderna mot densamma Det orde. häraf vara uppenbart, att den redan för 22 år sedan utfärdade och ännu gällande kunsörelsen om hvad i hänseende till koleran akttagac här Uregnroinogligen hactimdt afontt