Sränsande friska. — Detta allt till de friskas bevarande inom ort, som redan vore smittad. Särskilta åtgärder till förekommande af farsotens spridande utom smittad o:t stadgades dessutom. Bland dessa må nämnas, att smittad ort skulle spärras, genom sundhetsnämnd eller landshöfdings försorg, etter samma grunder som smittadt hus, och att vägfarande, innan spärrningen hunhe verkställas, skulle varnas genom en hvit flagga utsatt åt hvarje till orten ledande väg samt nattetid genom utställda vakter. Sundhetsnämnden å spärrad ort skulle vid behof förordna vissa personer att å anvista ställen upphandla erforderliga lifsmedel och andra förnödenheter åt de inspärrade samt tillse att prisen icke måtte öfverdrifvet uppjagas. Ingen utom prester, läkare, barnmorskor, sjukoch likbärare skulle från smittad ort få öfverträda spärrningslinien,utan att hafva vid densamma undergått 14 dagars karantän; smittbara varor (mer än 60 sådana uppräknas i kungörelsen; hväribland oklippta får, lefvande fågel m. m.) icke få utföras utan att äfvenledes underkastas 14 dagars karantän och rening vid spärrningslinien, ej heller bref och handlingar utan ofvan omförmälde rening; hästar, nötkreatur, svin, getter och nyklippta får icke heller få utföras utan med vilkor, att de förut vid spärrningslinien blifvit renade. Resande från misstänkt ort skulle behandlas alldeles lika som från smittad med den skillnad, att karantän skulle vara hälften kortare, och såsom misstänkt skulle icke allenast hvarje ort anses, der koleran yppats blott i en gård eller i ett hus, som blifvit behörigen spärradt, utan äfven den ort, hvarest misstänkt person lemnas inspärrad. Vid spärrningslinierne skulle karantäner för personer från smittad ort inrättas, och kostnaderna för karantäns undergående bestridas af dem, som deraf begagnade sig. Inom spärrad ort skulle gudstjenst endast få besökas af personer från friska hus och rökningar skulle anställas i kyrkorna både före och efter gudstjensten; i smittad ort undervisningen vid allmänna läroverk inställas, och hvarken ting, kronooch uppbördsstämmor, :marknader, auktioner eller skådespel derstädes få ega rum; m. m. Det bör icke förbises, att alla dessa åtgärder genom ifrågavarande författningar icke allenast tillstyrktes eller blott öfverlemnades åt kommunernas frihet att vidtaga eller att icke vidtaga, utan att de allesamman (med undantag blott af spärrnings upphäfvande, när den befunnits fruktlös, enligt den anförde 56) uttryckligen påbjödos och anbefalldes, och det vid påföljd af straff för uuderlåtenhet eller öfverträdelse. Uti en särskilt afdelning om ansvar och straff stadgades nemligen bland annat, att, om nåpor ort, sedan landshöfdingen kungjort att oleran i granskapet utbrutit, försummade att vidtaga de för dess egen säkerhet genom denna författning föreskrifna åtgärder, orten skulle ebehandlas såsom vådlig för sina grannar, och föjaktligen såsom misstänkt,; att sundhetsnämnd egde att göra sig åtlydd -genom förelagda viten dock icke öfver 20 rdr, att den) som från spärrad ort sökte att med våld öf-l verträda spärrningslinien, skulle mötas medj våld och ligga ogild, om han dervid dödades,; att kreatur, varor och saker, som olofligen fördes öfver spärrmngslinien, skulle anses förbrutna och efter föreskrifven rening försäljas till förmån för ortens spärrningsanstalter, o. 8. Vv. Af alla härtill nödiga utgifter skulle staten endast bekosta läkares resor och underhåll utom station, läkemedel åt fattiga sjuka, karantänsanstalter å kusterna, samt militära bevakningsoch spärrnings-åtgärder till sjös och lands, hvarjemte kronans umbärliga byggnader kunde få hyresfritt upplåtas till sjukhus, och tryckningskostnaderna för kungörelser m. m. bestridas af allmänna medel. Allt det öfriga öfverlemnades ät menigheterna att sjelfve föranstalta genom att täfla i medborgerligt nit och uppoffringar. Denna författning, som åtföljdes af ickel mindre än 11 mer eller mindre vidlyftiga bilagor, kom väl lyckligtvis aldrig under den) korta tid; som hon var gällande, att erhålla någon ogentlig tillämpning, emedan Sverge 1831 förskonades för besök af koleran och förordningen redan efter fyra månader utbyttes mot en annan väsentligen förändrad. Det var emellertid just genom denna olyckliga författnings uppläsande från predikstolarne i hela riket, som folket i massa hos oss erhöll de första uppskrämmande underrättelserna om kolerafarsoten. Huru förfärlig måste man icke tänka sig en sjukdom, emot hvilken regeringen ansett nödigt att påbjuda åtgärder, ) som hotade med samhällets upplösning! Den som skrifver detta, påminner sig ännu ganska lifligt, hvilken förskräckelse blotta uppläsningen först och läsningen sedan af denna för-1 ordning förorsakade inom den församliug, der han då vistades. De föreställningar, som härigenom inpreglades hos folket, tyckas hafva intryckt sig så djupt, att de ännu i denna stund icke hunnit utplånas, hvarken hos menigheterna eller ens hos vissa embetsmyndigheter, ehuru författningen längesedan är upphäfven och, hvad särskilt påbuden om spärrningarne angär, dessa icke allenast helt och hållet återkallade, utan äfven af regeringen sjelf på det bestämdaste afstyrkta. Det dröjde nemligen icke länge, innan man erhöll fullkomlig visshet, att spärrningaene emot koleran inom Ryssland och de öfriga länder, der de redan då hade blifvit i stort försökta, visat sig alldeles fruktlösa, och att de, der man utfört dem och erfarit följderna, hade medfört vida mera skada än gagn. En afgörande dom i denna fråga fälldes isynner-: het, då den eljest i spärrningssystemet väl bevandrade österrikiska regeringen, efter noggranna undersökningar och den mest fullständiga erfarenhet 1 detta afseende, redan i September 1831 anbefallde upphäfvandet af alla inrespärrningar. Inom vårt eget land uttalade sig äfven från flera håll missnöje med författningen, hvilken icke utan skäl ansågs vara något för mycket rysk. Sjelfva lagligheten af en förordning, som på ekono