Aftonbladet – 17 november 1853, sida 2

tigt trolleri; men en omständighet gaf henne ändå mindre anseende i deras ögon: hon var aldrig i familjekretsen oftare än när öfverstens voro alldeles ensamma; så fort någon fremmande kom, aflägsnade hon sig genast Ph sitt rum, och kom icke åter förrän hon lef tillsagd att de voro resta; men den tid mamsell Märta (så kallades hon nu) varit hos öfverstens, voro de ovanligt fredade från besök. Rudolf och Edvard hade gjort en lustfärd till Götheborg, och grefve Wredenberg var nästan den enda gäst som mera ofta hel sade på, och detta med skäl; ty fröken Adele var nu hans fästmö. Om hjertat afgjort hennes val, är svå:t att säga; men Adele hade en lika älskvärd som fast karakter, och med detsamma hon gaf sitt ja, beslöt hon äfven att troget uppfylla sin pet mot den man hon skulle tillhöra. Med hvarje dag ökades också hennes aktning för honom, och hans mindre fördelaktiga yttre och små egenheter försvunno småningom för den ömma uppmärksamhet han egnade henne. Hon motsåg med lugn. som det tycktes, dagen för sin formliga förlofning, hvilken skulle firas med stor bjudning och bal på Adelsvik. Den 20 Augusti lyste solen på en klarblå himmel, och jordens berg och dalar, fält och ängar stodo i högsommarns prakt och gladde sig åt det lif som ännu spelade i naturens ådror, hemtande sin skönhet från hennes glödande strålar. Öfverstinnan hade uppbjudit all sin förmåga att ordna allt på det mest prydliga sätt, ty Adbles förlofningsdag var för hennes hjerta lika högtidlig som betydelsefull. Hon ansåg sig i moders ställe, och på sätt och vis ansvarig för hennes lycka; men hon hoppades allt godt, och styrde och ställde med gladt sinne. Ungherrarne voro anlända aftonen förut, och öfverstinnan hade bjudit kammarrådinnan att möta sin son tidigt följande dagen på eftermiddagen; men Edvard reste hem för att bestyra om sin garderob, och lofvade att i sällskap med modren återvända några timmar förut innan gästerna skulle kamma. (Forts.)