Aftonbladet – 16 november 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 16 Nov. Af hvad man har sig bekant om tänkesätten hos de här församlade riksdagsmännen, anses det redan såsom en otvifvelaktig sak, ätt det hvilande representationsförslaget kommer att förkastas af alla fyra stånden. Sjelfva . Svenska Tidningen, som, tillika med Folkets Röst,, förordat det, men som nyligen meddelat en series af ej mindre än tio långa, emot förslaget riktade insända artiklar, hvaremot . samma tidning, om vi minnas rätt, till förslagets försvar under tiden innehållit blott två likaledes insända artiklar, har derefter i dagens nummer förklarat, att den saknade utrymme, för en ytterligare insänd artikel, innehållande förord för förslaget. Vid: öppnandet af sista riksdag var det frågan:om det då hvilahde representationsförslaget, som bestämde de serskilda riksdagspartiernas. ställning; men så är det icke denna gång. Det nu hvilande förslaget faller sannolikt utan strid, och som anledning för närvarande icke fiunes, att framställandet af något annat representationsförslag, åtminstone under den första perioden afriksdagen, kommer att med något synnerligt deltagande omfattas, är det klart, hvad äfven Aftonbladet längesedan äntydt, att representationsfrågan träder i bakgrunden af. riksdagsförhandlingarne, medan deremot de stora statsekonomiska och -statstegleringsfrågorna ådraga sig nästan hela uppmärksamheten. Ett. sådant förhållande måste naturligtvis från början. hafva inflytande på bestämmandet af riksdagens karakter, och då nämnde fråga för tillfället uphört att vara ceit agiteradt tvisteämne, så följer deraf äfven, att de partier inom landet, hvilka, såsom en insändare i vår tidning nyligen framhållit, grupfu sig omkring samma fråga, icke Heller ör närvarande lära uppträda stridrustade. Uti de frågor, som nu vid riksdagens början väcka största deltagandet, såväl inom representationen som i hela landet, äro meningarne och intressena delade på ett helt annat sätt än i afseende på ombildningen af nationalrepresentationen. Då det gäller bränvinslagstiftning, banklagar, tulltariff och jernvägar, framträda helt andra partier och intressen. Så är t. ex. i fråga om bränvinslagstiftningen ingen sådan bestämd skilnad mellan adelsmannen, presten, börgaren och bonden, som i representationsfrågan. I denna gren aflag-. stiftningen kan man höppas att få se preste-: ståndet räcka en broderlig hand åt borgarne, för att befordra en vigtig reform, samt eljest mera radikala bönder för samma ändamål inStändina ida som kunna komma att försvaras af riddarhusets mest konservativa män. Så kan man tänka sig att, i denna fråga, doktor Thomander blir föga skiljaktig från borgmästaren Lagergren, eller presidenten von Hartmansdorff från Anders FEriksson. Här torde det blifva hufvudsakligen i fråga om användandet af den högre bränvinsskatten, som meningarne dela sig; men denna del af ärendet tillhör de vanliga statsregleringsstriderna, hvari man kämpar, icke för vissa politiska åsigter, utan för eller emot regeringens ständiga önskan att få stora penningeanslag. En dylik förändring inom riksdagspartierna torde äfven, åtminstone till en stör el, egå rum i de andra stora nationalekonomiska frågorna. Ställningen till dem bestimmes ej af le gamla ståndsintressena, och man skulle således kanske kunna ega någon förhoppning utt dessa ej blifva så förherskande som van igt. : Detta blefve då åtminstone en vacker sida vf riksdagen. Kunde stånden, hvilkas återstånde dagar i alla fall väl ej böra anses blifva ultför många, under inflytelsenfrån det nu 108 nationen lifligt väckta och högt uttalade leltagandet för några af densammas vigtigate ekonomiska angelägenheter, för dem utätta något verkligt godt, ledande till rikets ramtida förkofran samt lyftning från det Svagetstillstånd hvari det så länge sig befunnit,