skulle dessa resultater gifva åtminstone glangen af ett slags aftonrodnad åt vårt gamla ståndsväsende. Det kunde då mera försonande, än man eljest föreställt sig, framdeles afträda från skådeplatsen, och huru föga tillgifvenhet vi än hafva för ståndsförfattningen, missinna vi den icke ett dylikt hedrande-slut. Skulle den åter denna gång misslyckas, blir detta blott en ny spik i dess likkista, hvarpå så länge arbetats. Men onr man derföre kan antaga såsom en lycklig, ehuru ännu tvifvelaktig, möjlighet att vid aenna riksdag, såvidt förenärande ärenden angår, en väsentlig förändring kan inträda i riksdags, artiernas sammansättning, så måste åtminstone i en del af förhandlingarne, och det just i den vid alla riksdagar mest vigtiga, nemligen statsregleringen, den vanliga spänningen komma att ega rum. Som man tror sig veta ämnar regeringen vid denna riksdag begära ovanligt stora anslag, och försvarsväsendet lärer väl äfven denna gång vara det mest älskade barnet, eller sjelfva fideikommissarien till regeringens frikostighet. Här kunna icke detskattdragande folkets valda representanter tänka lika med statens löntagare och de stora statsanslagens kände vänner, som af gammalt äro vanda att för styrelsens fötter såsom offergåfvor nedlägga, vore det blott för lustan efter ett storartadt lustläger, folkets till och med sista skilling, äfven om de vigtigaste materiella intressen derigenom försummades. Här visar sig således rätta fältet för riksdagsstriden, ehuru vi ännu se den på afstånd, och sannolikt blir den på detta område vid nu ingångna riksdag skarpare än på läng. Det är derföre också nu redan vid riksdagens början som statsregleringsfrågorna träda fram till sjelfva förgrunden afriksdagssceneriet, och representanterna kunna. icke nog fästa sin uppmärksamhet på angelägenheten att taga detta i noggrannt öfvervägande vid den nu snart börjande organisationen af riksdagsförhandlingarne. När riksdagens egentliga skaplynne för närvarande visar sig vara nationalekonomiskt, borde man väl äfven kunnå hoppas, att statsregleringen och beskattningen skulle blifva behandlade efter bättre nationalekonomiska grunder än förr varit fallet. , Då man ifrågasätter att genom ekonomiska förbättringar i grunderna för produktionen, penningecirkulationen, handelsomsättningen och kommunikationsanstalterna lyfta nationens välstånd, borde det väl icke heller undfalla någon, att ett af de vigtigaste medlen :härtill är, dels-att beskattningen icke: hämmar och förtrycker något slag af nyttig företagsamhet, och dels att de uppburna statsintraderna så mycket som möjligt användas till ytterligare höjande-af landets produktionsförmåga ochså litet söm möjligt till de s. k. inproduktiva anslagen. Vi frukta emellertid att höga vederbörande, oaktadt allt skenbart deltagande för de nationalekonomiska framstegen, icke nu mera än tillförene se saken från denna synpunkt, utan : snarare: omfatta de ekonomiska reformerna, synnerligast i afseende på bränvinet, af hufvudsaklig beräkning att derigenom öka tillgångarne just för de inproduktiva statsanslagen. Något mera positivt omdöme kan dock härom icke fällas; förr än: den kongl. propositionen om :statsverkets tillstånd och behof trädt i dagen. Den lemnar alltid den säkraste ledningen. för. bedömandet af regeringssystemets riktning. Om nu, såsom man, förmodar, regeringen icke vid riksdagens. öppnande i plenum plenorum på rikssalen atiemnar nämnde .propositionutan först sedermera till: statsutskottet, sedan detta och alla andra utskott äro bildade, vinner regeringen derigenom den fördel, att oppositionen och alla de mera sjelfständigare representanter, vare sig liberala eller konservativa, hvilka ej tillhöra. det-egentliga ministeriella eller regeringspartiet, hållas före de så utomordentligt. vigtiga utskottsvalen i en för vederbörande angenäm okunnighet om siffrorna-i den stora statsregleringspropositionen ocK således icke af dessa betydelsefulla siitror kunna finna en anledning till sammanhållning vid utskottsvalen, hvaremot regeringens män, på förhand invigda ipropositionens hemligheter just med afseende på dem kunna med den slugaste beräkning verka på utskottsvalen, så att de. så mycket som möjligt utfalla enligt vederbörandes önskningar.. Blir. detta fallet, finnes häruti, och då man vet att fråga är om ovanligt stora statsanslag, den starkaste. anledning för alla sjelfständiga representanter,. äfven-de konservativa, att hålla tillsammans vid utskottsvalen, så att det ministeriella partiet dervid ej må få den öfvervigt, att det sedermera med lätthet kan i utskotten. genomdrifva sina statsregleringsplaner. Detta är nu vid riksdagens.början, och då man ännu sväfvar i ovisshet: om regeringens planer, em sak af den aldrahögsta vigt; och om vi i de andra -statsekonomiska. frågorna våga hoppas på ett försoningsfullt när mande emellan kämparne för olika riksdagspartier, så ville vi äfven..gerna hysa någor förhoppning; att samdrägt jemväl kunde,i nyssnämnda vigtiga-sak. ega rum mellan salla de representanter som allvarsamt nitälska för fol: kets och riketsframtida väl, äfvenom dessa re: presentanter, i andra för tillfället ej påtryckande angelägenheter, kunna vara af mer eller mindre skiljaktiga meningar.