Aftonbladet – 16 november 1853, sida 1

damen i. sammetsemman, utan att bry sig om all den oreda hon förorsakat. 3 Det här var inte ärligt spel,, genmälte i ett tragi-komiskt utbrott af munterhet, den ännu på golfvet qvarliggande herrn. Öfvetsten väckt ur sin middagsslummer, af ett oredigt sorl och buller, skyndade in med rökmössan på sned, och halft tillslutna ögon; men sömnen fydde snart vid åsynen af salongsscenen. Han applåderade och skrattade af hjertans grund. Min söta Adele, det är visst och sannt att du flaxar värre än en läderlapp, yttrade öfverstinnan, nu något sansad. Mycket smickrande jemförelse,, svarade Adele, i det hon lemnade emman, och lagade sig till att plocka gravyrerna från divansbordet. Sann åtminstone, återtog öfverstinnan. Se hur jag ser ut. Hela min klädning är förstörd. Jag tror knappt att detta gredelina siden tål en vattendroppa, än mindre att bli så totalt genomblött. Några halft skämtande, halft qvidande ljud i förmaket afbröto detta mellan skämt och allvar veslande samtal. Damerna lyssnade; nyfikna gingo de slutligen ditåt, och funno öfversten sysselsatt att försigtigt draga ut en virknål, som under fallet trängt djupt ini en af Rudolfs med lätt sommartyg beklädda gånglemmar. Hvarje försök att få den loss kostade Rudolf en smärtans grimace. Den lilla kroken -hakade sig envist fast, och först efter mångfaldiga vridningar lyckades operationen, hvilken icke. litet bidrog attförlöjliga hela händelsen. ES Nu, mina vänner,, sade öfversten, sedan allt blifvit iordningsstöldt, tror jag vi i afi ton .göra en liten visit. på Björkhammar. Klockan är half sev; det blir just lagom. Hvad säga ni om projektet? Att vi gerna antaga dety, svarade öfverstinnan, — . SS Nå godt! Rudolf, var du snäll och sä till om wursten, så få vi oss motion med detsamma. menade öfversten. S