Aftonbladet – 15 november 1853, sida 1

eller uteslutande betyder alldeles ingenting; blott representationssättet vore sådant att det. lade någon verklig och ej såsom nu endast en imaginär makt i de af folket valda riksdagsmännens händer. Detta visar. sig bäst om man betraktar huru förbållandet är i England; ty äfven der eger den regerande monarken full rätt att allena styra riket. Hvar och en vet likväl att sådant under vanliga förhållanden endast är en fras. Ett annat fel består deruti, att förslaget fråntager konungamakten rättigheten att upphöja i -adeligt, friherrligt och grefligt stånd. Meningen med dessa båda anmärkningar är visserligen hvarken att försvara allenastyrandet eller adelskapet, ehuru desamma både haft och ännu hafva äfven sina goda sidor, utan endast att visa det försöket att borttaga dessa båda konungens prerogativer:. är ett poliskt fel, hvilket som man vet i politiken anses värre än ett brott, ty dessa uteslutanden göra till reformens motståndare först och främst konungen, hvars makt desamma synes vilja angripa, och sedermera alla dem, hvilka önska att blifva i adligt ständ upp-: höjde. De lemna inga deremot svarande för-delar. Sedan man borttagit de adelm såsom stånd tillhörande politiska privilegier, gör det för öfrigt ingenting till saken om konungen: behagade i adligt stånd upphöja hvarannan person i hela Svea Rike. Den omständighe-ten att de ofrälse klassernas egenkärlek möjligen derigenom smickras, kan ej räknas så-som en motsvarande vinst, då detta ej förskaffar förslaget några flera anhängare. Ett annat fel består deruti att stad och land ej rösta gemensamt; det är ett bibehållande af ståndsideen, som ger olägenheter åt båda, men fördelar åt ingendera. För landet äro: visserligen olägenheterna obetydliga och bestå endast deruti att valdistrikten oftast blifva vidsträcktare och att elektorerne i följd deraf få en längre väg till distriktets valort; men för städerna sjelfva, hvilkas fördelar man här-igenom sannolikt velat bevaka, bli skadan: och svårigheterna så mycket större. Först och främst skola städerna, tvärt emot beräkning, derigenom komma att tillsätta ett mindre antal representanter än om hvarje stad vore förenad med omhliggande landtkrets till gemensarät valdistrikt; ty det ligger i sakens natur att i sådant fall, elektorerne. komme: att samlas till valets förrättande i staden och att om stadens befolkring tillsatte öfver halfva antalet elektorer, stadens elektorer då äfven skulle bestämma valet; men om också stadens folkmängd ej vore nog stor för att utse halfva antalet elektorer, ägde densamma ändock stora förmåner i jemförelse med det valdistriktet tillhörande landtområde deruti, att stadens elektorer utses genom val med slutna sedlar, på hvilka hela antalet af dess elektorer äro uppskrifna samt sålunda dessa alla blifvit valda af ett parti, kunna beräknas rösta på samma person till riksdagsman, men landtboerne deremot dels hafva stora svårigheter att på förhand öfverenskomma om gemensam kandidat, så vida icke denne är densamme som den i distriktet liggande stad önskar, och dels äfven om öfverenskommelse egt rum hafva större svårigheter för sammanhållning, emedan deras elektorer skola väljas på flere olika ställen samt sålunda, då två eller flera partier funnos, ena Partiet komme att genomdrifva sina elektorer på ett ställe och det motsatta partiet vid ett annat, samt. staden sålunda, genom sina elektorers utväljande i en enda rigtning, behölle öfverhanden vid sjelfva valförrättningen. rot Af ofvananförde orsaker är det troligt att städerna, förenade hvar och en med omliggande landtområde, skulle, äfven med behållande af lika proportion af elektorer i förhållande til folkmängden med landet, komma att tillsätta om ej flere åtminstone säkert lika stort antal representanter som de enligt Örebro-förslaget skola utse, utan bibehållande af den orättvisa i beräkningsgrunden för riksdagsmännens utväljande, som deruti föreslagits, att nemligen stadsboerne skola utse en riksdagsman för hvar 12 å 13,000:de invånare, men landtboerne deremot endast en för hvar : 30,000:de person; hvilken åtskilnad ej äger någon rimlig förklaringsgrund, då i betraktande tages att alla val skola ske genom elektorer. . k -Härförutan har den sålunda föreslagna ståndsskilnaden en annan olägenhet, som dess upphofsmän troligen aldrig hafva besinnnat, emedan den då säkerligen ej bibehållits, den nemligen att de mindre städernas representationsrätt kommer att derigenom blifva endast chimärisk, samt förslaget sålunda riskera att i borgareståndet af deras representanter förkastas, De skulle nemligen i afseende å de strörre städer, med hvilka de voro förenade till ett valdistrikt, komma uti alldeles enahanda förhållande, hvaruti ofvanföre visats att landtområdena skulle komma till städerna då de voro med dem förenade till ett distrikt, ehuru förhållandet här skulle komma att bjertare framsticka, som lätt synes om man betraktar hvardera af de föreslagna disrikten särskildt. De städer som hvardera utgöra ett eget distrikt, komma här naturligtvis ej i fråga; om man derföre öfverhoppar de tre första och fäster sin blick på fjerde valdistriktet, som består af 10 städer med Sundsvall till valort, finner man att denna stad om den öfverenskomme med det fem mil derifrån aflägsna Hernösand om valet: af riksdagsman, så skulle dessa båda städers elek torer, hvilka ensamme egde lätthet att manorant inställa sig vid valförrättningen, nästan med säkerhet afgöra valet; ty svårigheten för de öfriga 8 städerne inom distriktet att på de ofantliga afstånden, som emellan några af der. blefve nära 100 mil, lära känna hvem som vore bäst lämplig till representant, skulle omöjliggöra all öfverenskommelse dem emellan, och då deras elektorer dessutom ej kunde infinna sig vid valen utan måste rösta genor: valsedlar, vore följden att de hvar för sir