Aftonbladet – 15 november 1853, sida 1

och 1 Stockholm Herr GC. Arborelius. — STOCKHOLM, den 13 Nov. De politiska partierna i Sverige. . (Slut fr: gärdagsbl:) Det liberaltkonservativa partiets representationsförslag, det så kallade kongl. förslaget, blef väl vid sednaste riksdag förkastadt af en betydande majoritet i 3:ne riksstånd samt en ej oansenlig minoritet i det fjerde och det kan derföre synas vara onödigt att vidare befatta sig med ett så totalt slaget parti, men som detsamma, i likhet med partier i allmänhet, troligen ej låtit sig rättas af erfarenhetens lärdomar, blir det nödigt att framställa några af de orsaker, hvarföre ett representationsförslag, upprättadt enligt partiets åsigter; icke kan blifva antaget, samt sålunda om möjligt hindra framläggandet af ett nytt s. k. förmedlingseller rättare splittrings-förslag. Detta partis utgångspunkt är nemligen i grunden ett inrotadt misstroende mot de fattigare folkklasserna; af fruktan för desamma har pärtiet medelst två af hvarannan fullt oberoende kamrar, samt genom olika valklasser och vissa föreskrifter för valrätt och valbarhet, sökt förekomma deras alltför stora öfvervigt. Partivty sem wnservig. arhota omat Iklacon valssystemet, märker ej härvidlag, att detsamma indelar befolkningen i fullt ut lika starkt afskiljda klasser, grundade på rang och förmögenhet m. m., som någonsin de nuvarande stånden eller de af. klassvalsförfäktarne föreslagna, efter yrken m. im. bildade klasserna, nemligen: uti valbara till öfre kammaren; omedelbara valmän; medelbara valmän; rättslösa; hvartilldessutom ytterligare kommer, såsom lök på laxen: en stadsmannaoch en landtmannaklass samt slutligen graderad röstberäkning för de medelbare valmännen. Mot sin vilja inblandar det dessutom striden om eganderättens helgd på den politiska vädjobanan; det är nemligen en i sakens natur liggande och af historien vitsordad sanning, att den lägre och med politiska rättigheter ej försedda befolkningen, under sin strid mot de politiskt berättigade, vanligen ej åtnöjer sig med att angripa sina motståndares obehöriga företräden, utan under stridens hetta, lätteligen förledas att äfven anfalla deras fullkomligt tillbörliga rättigheter, ja att till och med söka i grund störta sina motståndare. — Så har man t. ex. under de sednaste årens omhvälfningar sett huru demokratien i de särskilda länder, der den efter en strid för någon tid fullkomligt fått makten i händerna, ej nöjt sig med att beröfva den politiskt herrskande klassen, som på de flesta ställen varit adeln, dess företrädesrättigheter, utan Helt och hållet up häft adelskapet; ex analogia kan slutas att, i händelse den politiska makten varit förlagd uti den förmögnare befolkningens händer, skulle ett likartadt förhållande inträffat och striden vändt sig icke blott mot den bemedlade befolkningens politiska företräden utan äfven emot deras egendom. Huruvida, den politiska stridens inkastande på detta område skulle blifva särdeles lugnande eller om det ej snarare skulle sätta i rörelse alla de mindre goda menskliga passionerna och derigenom till ytterlighet stegra den redan förut nog bittra striden, sådant må den samfällda valprincipens anhängare sjelfve bedömma. Att detta ej blott är en teoretisk inbillning utan en praktisk sanning ha de sednare årens händelser i Frankrike, der makten alltsedan ir 1830 varit förlagd i den rikare befolkninsens händer, utvisat; ty vid 1848 års revoluton var det endast en lyckträff som hindrade det röda partiet att bemäktiga sig väldet, och än de rika uttaga den s. k. fyra skadestånds-milliarden samt i öfrigt sätta sina läror praktik, och hvem kan med visshet förutom sådant vidare kan förhindras ens unden närmaste framtiden; dock endast för någon kortare tidrymd, ty i längden lärer väl saken ej vara möjlig. Samfällda valprincipens anhängare komma möjligen att invända, det meningen med det lika valsättet och öfriga föreskrifter ingaunda är att tillförsäkra makten åt en minovitet utaf den förmögnare befolkningen, utan att syftemålet dermed endast är att lätta möjligheten till deltagande ixalen för de mindre bemedlade samt att förekomma röstköp. Man måste således efterse huruvida denna invändning är sanningsenlig eller endast innefattar svepskäl. oo. 0 Enligt det nämnda förslaget skulle befolkvingen indelas i politiskt rättslösa, utgörande ungefär 5 samt i valberättigade bestående i terstående 34 af hela landets manliga beolkning; dessa sednare skulle åter fördelas i vänne klasser: omedelbara och medelbara väljare; hvaraf de förre till antalet ej fullt ippginge till 10,000 samt de sednare deremot ill mer än 200,000. Derutaf skulle enligt örslaoct de H).000 inom: Sv ntea fröret AN