Aftonbladet – 11 november 1853, sida 1

toraring att Intor representationen visa huru den i en stor och maktpåliggandefråga vårdat rikets sannskyldiga intressen. Vi hafva ej hört att den afbrutna eller resultatlöst slutade tariffunderhandlingen med Frankrike blifvit återtagen, oaktadt bristen på jern, både det sämre engelska och det bittre svenska, i det sistnämnda landet fortfarande tilltagit i en sådan grad att franska industriens ställning till följe af jernets dyrhet är i detta ögonblick bragt till det yttersta. Från hela landet ropas till regeringen nu på jern, liksom för en tid sedan på bröd. Skeppsredarne som vilja följa med sin tid och bygga jernfartyg, särdeles sådana som begagna det kombinerade systemet af segel och ångkraft, tvingas af det enorma priset på valsadt jern att bygga träfartyg, och då de nödgas att betala alla andra jernartiklar som nu för tiden erfordras till fartygs utrustning 50 ända till 100 procent dyrare än annorstädes, är det tydligt att de för vinnande af besparing måste uppoffra arbetets soliditet och varaktighet. De stora jernbansarbetena äro i saknad af rails, och man tillskrifver den nyligen timade olyckan på Bordeaux-vägen, att) denna bana saknade dubbla skenor. Ahkerbruket lider brist på de nödvändigaste verktyg, och det har nyligen af ett kommunalråd i södra Frankrike blifvit visadt, att landtbrukarens ärliga utgift för det jern han -använder i sin handtering, om man beräknar intresse och amortering på det i jernverktyg nedlagda kapitalet och dertill lägger en resonlig slitningsrocent, uppgår till i det närmaste samma belopp med grundskatten för hans egendom, eller för hela Frankrike närmare 200 millioner franes om året. De franska Jernverksegarne kunna för 4 å 5 år framåt icke mottaga några nya beställningar, och gjuteriegarne, hvilka i detta land gynnas af samma absoluta prohibition som 1 Sverige, hafva nyligen förenat sig om en allmän petition till regeringen för att erhålla upphäfvande af importförbudet mot införande af utländskt gjutgods, emedan flera af dessa industriidkare måst tillsluta sina verkstäder af bristen på råämnen. Vi hafva hemtat dessa sednare uppgifter ur det med gårdagsposten ankomna numret af Journal des Debats, och denna tidnings lugna och fogliga karakter är en borgen att de icke innehålla några öfverdrifter. Samma artikel hvarur vi lånat dem meddelar äfven några högst intressanta underrättelser om franska tullagstiftningens historia i hvad som rör jernindustrien. Det är från restaurationen som de nu rådande orimliga tarifferna hafva sitt ursprung; ända tilldess herrskade i dem en förnuftig liberalitet. Sålunda var under Napoleon I:s. regering tackjernet tillåtet till tullfri införsel, för utländskt stångjern betaltes 44 franes för 1000 kilogr. (något öfver 7 sk bergsvigt), det valsade jernet 110 francs, och stålet 99 fr. Redan den 14 December 1814 höjdes dessa tullsatser för stångjern till 165 och för valsjern till 440 francs, hvarjemte tackjernet belades med en tull af 22 fr. Den minister som framlade detta lagförslag förklarade det emellertid endast för provisoriskt, och man förespeglade i Monitören utsigter att redan under nästa parlamentssession kunna sänka de sålunda uppstegrade tullsatserna. Huru detta officiella löfte hölls, kan man se deraf att samma tullsatser i det följande endast ytterligare höjdes, för stångjern till det närvarande beloppet 206 fr., hvilket för vanlig svensk vara i det närmaste motsvarar s sjelfva varuvärdet, för garfstål till 660 francs, och för gjutstålet, som är det mest användbara, til 1,320 francs, jemte en ytterligare stegring för det som införes landvägen eller under fremmande flaggor. I anledning af ofvan skildrade förhållanden yrkar den nämnda franska tidningen på ctt återförande af tariffbestämmelserna för tackjern, stångjern och stål, till hvad de voro under den förste Napoleons regering, och visar att detta läte sig göra utan någon farlig rubbning för den inhemska jernindustrien, tilläggande, att man aldrig skall för en sådan åtgärd finna en så gynnsam konjunktur om man låter den närvarande gå sig ur händerna. Det är ej lätt att förutse i hvad mån den närvarande franska regeringen skall akta på ett råd från pressens :sida, men det är högst sannolikt att den ej skall förblifva stum för de böner och föreställningar som komma från industriidkarne sjelfva. Ludvig Napoleon har gjort den materiella utvecklingen till sitt regeringsprogram, och han måste blifva detta löfte trogen. Det är således mer än troligt att han är allvarsamt betänkt på vidtagandet af åtgärder, som med sådan bestämdhet: fordras af landets mäktigaste intressen. Nu eller aldrig,, har blifvit lösen för fordringarne på en reform i andra delar af vår tulltaxa; med långt mera rätt ändå kan man säga att nu eller aldrig är det tid för svenska regeringen att genom återknytande af underhandlingarna med franska styrelsen söka att åt en af fäderneslandets hufvudnäringar bereda en behöflig lättnad. Aldrig har tillfället dertill varit mera gynnande. Släpper man det nu ur händerna är det ganska ovisst om det någonsin återkommer. L — I Svenska Tidningen läses: K. M. lärer, under den 8 dennes, hafya, uppå derom gjord ansökning, beviljat kapten-löjtnanten vid flottan O. Trägårdh afsked ur krigstjensten. IKaunnn TV Ar PP Pe