Aftonbladet – 10 november 1853, sida 1

VII Kar. Några veckor hafva nu förflutit sedan min terkomst till Tornet; familjen Castleton har est, och med dem hafva försvunnit alla Treranions glada gäster. Och sedan denna afesa hafva besök ofta blifvit vexlade, och örtrolighetens band ha blifvit fastare tilllragna. Två gånger har min far haft långa nskilda samtal med lady Ulverstone (min nor är icke dåraktig nog att numera erfara någon smärta vid dessa förtroliga meddelanlen), och resultatet visar sig tydligen. Lady Ulverstone har upphört att utfara emot verllen och allmänheten — upphört att med en apphetsande sympati fräta sin makes sårade stolthet. Hon. har gjort sig till en trogen deltagare uti hans närvarande sysselsättningar, liksom hon varit det uti förflutna tiders; hon börjar visa intresse för åkerbruk och trädgårdsskötsel, och blomsterodling, och dessa filosofiska frukter, som härröra från de akademiska träd, hvilka sir William Temple odlade uti sin behagliga tillbakadragenhet. Hon gör ännu mer-—hon sitter vid-sin makes sida i biblioteket, läser samma böcker som han läser, eller, om de äro på latin, förmår honom att tyda dem för sig. Omärkligt leder hon honom till studier allt mer och mer aflägsna från parlamentsakter och politik; och hon tager i akt min fars vink, Att locka till ljusare verldar, och sjelf visa vägen.n De äro oskiljaktiga. Man ser dem tillsammans i biblioteket, i trädgården, eHer i den lilla enkla pony-phaetonen, från hvilken de skarptrafvande springare fått vika, hvilka en gång varit identifierade medden verksamme Trevanions ifriga uppsyn. Det är högst vackert, högst rörande! Och när man betänker hvilken seger öfver sig sjelf den stolta qvinnan måste hafva tillkämpat sig! — aldrig en enda tanke som syntes knota, aldrig ett enda ord för att från filosofien, till hvilken hans verksamma sinne tagit. sin tillflykt, återkalla den ärelystne mannen. Och genom och under denna ansträngning har hennes panna blifvit lugn! Det sorgbundna uttryck, hennes drag en gång buro, är nästan försvunnet. Och hvad som mest rör mig är att betänka det denna förändring (hvilken redan håller på att blifva lycka) har tillväga. bragts genom Austins råd och hans vädjande