Aftonbladet – 8 november 1853, sida 1

sj Anglartyget RAÄNS resa till Waxholm 1 ij morgon Onsdag den 9 d:s inställes till Thorss dagen den 16, kl. 9 f. m. SS N . STOCKHOLM, den 8 November. tl en öfversigt ef den s k tatt ipgsfrågan selier reformer . Everiger jordbeskattning. Af Tertius Interveniens ). Vid 1834 års riksdag förklarade Kongl. M:t sig anse förutnämnde förändring böra såsom grundsats erkännas och qvarstå; men att tidpunkten för dess verkställande då ej vore för handen, hvaruti äfven ständerna instämde. Uti propositionen till 1840 års riksdag angående landtstatens lönereglering yttrades, att Kongl. Maj:t, lika med vederbörande embetsverk, hvars utlåtanden varit inhemtade, fort-ffarande hyste den till 1828 års riksdag uttailade öfvertygelsen angående fördelarne af indelta löningssättets upphörande. Vid denna riksdag vanns likväl ej heller något resultat i denna fråga ; ty statsutskottets förslag i äminet, som godkändes af borgareoch bondez afslogs af adeln och presterna, hvareve re ff efter dessa sednare vidtogo den äfven sedermera begagnade utvägen att vägra denna statsregleringsfrågas lagliga afgörande genom votering i förstärkt statsutskott., Afven påföljande riksdagen, eller år 1844, upptogs frågan ånyo och då synes den ännu hafva åtnjutit understöd af regeringen, ty den gick igenom äfven på riddarhuset, trots hr von Hartmansdorffs och hans partis motstånd. Enligt rikets stinders skrifvelse af den 24 Maj 1845 beslöts således, att alla till indelta löntagare, verk och inrättningar mm. anslagne räntor och tionde skulle blifva till statsverket indragna, emot kontant ersättning efter då stadgade grunder. Det var derefter som Kongl. Maj:t förordi nade den så kallade Skatteregleringskommitteen, för att i ett sammanhang utarbeta förslag till beskattningssamt uppbördsoch redogörelseverkets förenklande, och denna kommittå tillstyrkte, bland annat, de indelta räntornas indragning till statsverket, emot anvisandet af kontanta ersättningsanslag. Då behofvet och nyttan af denna åtgärd alltsedan år 18238 varit af regeringen vid hvarje riksdag erkända, samt ständerna, efter enahanda erkännande både vid 1825—1850 samt 1834 —1835 årens riksdagar, derom vid 1844-1845 årens riksdag fattat forml.ga: beslut, tyckes det väl, att de skattdragande ändtligen bort kunna emotse verkställigheten deraf. Men efter det motstånd, som vid 1847 års krigsbefäls möte deremot uppstod — sålunda ifrån ombuden för dessa indelta löntagare, som redan vid fastställandet af 1833 ärs lönereglering för arm6en uttryckligen förklarades sakna allt skäl till klagan öfver en så beskaffad förändring,, på vida mindre fördelaktiga vilkor än som sedermera föreslogos — vände bladet sig fullkomligt. Kommitterades förslag 1 berörde hänseende blef genast frånträdt och indelningarne bibehållna. Deras indragning, som Kongl. Maj:t år 1828 ansåg för landet blifva en af de nyttigaste förindringar som kunde införasn, förklaras numera af de konservatives vapendragare, artikelförfattaren i Svenska Tidningen, äfventyrligt för beståndet af Jandets riksvigtigaste, inrättningar, och hvar och en som nitälskar för tillvägabringande af en dylik reglering behandlas snart sagdt som en omstörtningens apostel!!! Denna sammanställning af frågans behandling under de olika perioderna från 1829 till närvarande tid lemnar sannerligen resultater till förmån för den äldre tidpunkten, som äro förvånande nog. De såsom så strängt konservative ansedda embetsmän och regeringsledamöter, som då framställde de ifrågavarande regleringsförslagen, kunde visst aldrig förmoda att:få se dessa af s. k. reformerande efterträdare 25 år sednare bedömda icke stort bättre än revolutionära. Bland de skäl, som ofta nämnde författare uti Sv. Tidningen uppdukat, förekommer äfven, hurusom ett hinder för indelningarnes indragning i utbyte emot kontanta anslag, skulle ligga uti presteståndets privilegier. — ÄTven i detta afseende är det lärorikt, att se huru frågan härom förut betraktats. Det är redan anmärkt att K. M:t, vid flera riksdagar, framställt proposition om en dylik indragning och att denna grundsats dervid af rikets ständer blifvit. godkändt, samt bestämdt beslut derom fattadt vid 1844 års riks1 dag. Båda statsmakterne hafva således, vid alla dessa tillfällen, ansett något kinder derför icke möta af presterskapets privilegier. Väl ingick presterskapet, i anledning at rikets ständers är 1830 fattade beslut ihvad med förevarande ämne egde sammanhang, med en på dess privilegier grundad protest dercmot; men sedan kammarkollegium uti dess. yttrabde anfört, att denna protest så mycket mindre förtjenade afseende, som presterskapet, i fråga om dispositionen af räntorne, endast vore att betrakta, såsom löntagare, samt de rättigheter, som grundades på indeldta löningssättet, så länge det fortfore, för öfrigt endast kunde MS AA MM ArA Arm 2 ALL