Aftonbladet – 4 november 1853, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Bryggardrängen Boqvist, som för det bryggarbokhällaren Andersson slagit honom dels örfilar och dels med en karbas, tilldelat Andersson med ett groft jernspett på träskaft ett slag öfver hjessan så att ett större sär deraf uppkommit, fälldes i gär af rädhusrättens 6:te afdelning, oaktadt sitt nekande, på grund af vittnens berättelser enligt 15 kap. 6 och 9 sS, samt 34 kap. 1 missgerningsbalken och 3 kap. 4 5 strafbalken jemförde med kongl förordningarne d. 10 Juni 1841 samt d. 19 Aug. 1845 att för det han slagit den som varit satt i husbondens ställe böta 30 daler silfvermynt 4 gångar med 40 rdr, och för bruk af lifsfarligt vapen 33 rdr 16 sk. all: banko, eller att i brist af tillgång till böter strafI fas med 28 dygns fängelse vid vatten och bröd samt att derefter göra Andersson offentlig afbön. som ä Storgatan invid staketet till Ladugärdslands kyrkogård ihjelkört en artillerist, dömdes i dag af rädsturättens 6:te afdelning för det han genom ovärdsamt körande varit vållande till artilleristens död, men med afseende på att det skett under djupt mörker, att böta half mansbot med 50 rdr bko eller undergå 14 dygns fängelse vid vatten och bröd samt enskildt skriftas i Ladugärdslands kyrka. — Aktor hade med afseende. på den grofva ovårdsamheten att ä gata köra öfverdädigt i mörkret yrkat hel mansbot och offentlig kyrkolikt. : — Arbetskarlen Nils Petter Nilsson, hade an afton i Septeraber månad af en ung sjöman och en dräng från Österåkers socken blifvit sedd sysselsatt att rulla ett bränvinsfat från ett lager af sådana ä Skeppsbron. De misstänkte stöld och hemtade styrmannen på det fartyg, hvarifrån faten blifvit lossade, samt grepo sedan med tillhjelp af en tillkommen poliskonstapel Nilsson, som i detsamma han blifvit observerad lemnat fatet och sprungit undan. En annan person, med hvilken Nilsson samtalat hade de ej sett deltaga i fatets undanrullnig. Nilsson sjelf, visande en enfaldig uppsyn, tog saken säsom ett blott obetydligt upptäg och berättade smäskrattande, att han och en skeppare kommit från Blasieholmen, skepparen nägot nrökig, och Nilsson mera öfverlastad. Vid åsynen af faten hade skepparen utbrustit här ska vi ha oss en kolerasup,, hvarefter de, i afsigt att taga sig en klunk ur fatet, hjelpts ät att rulla det undan. Hvarken egaren celler alastaren af bränvinet är känd, och då nu ifrägakom om Nilsson ville medgifva att fatet varit fullt så när som på vanligt sjvalprum, samt att innehållet varit bränvin, värdt en riksdaler kannan, så förkla rade Nilsson smäleende, att det fälles var bränvin, men bestämdt kunde han ej medgifva det, liksom ej att det var fullt eller värdt en riksdaler kannan. — Aktor yrkade ansvar å honom för olofigt tillgrepp, men domstolen, som väl ansäg Nilsson-lagligen förvunnen att hafva varit delaktig vid tilgreppet af bränvinsfatet, fann sig likväl, då hvarken beskaenheten, myckenheten eller värdet af det tillgripna kunnat utrönas, icke kunna tillämpa det i lag för oloigt tillgrepp stadgade straff, hvarföre Nilsson icke kunde till något ansvar fällas. Viitnenas resa hit skulle ersättas af allmänna medel. — Uti poliskammaren, hvars session i dag slutade ovanligt tidigt, förekom icke nägot mälaf beskaffenhet som förtjenar att refereras, med undantag af en från landshöfdingeembetet i Stockholms län till öfverstäthällareembet ingången skrifvelse, innehällande att härstädes nyligen för stöld häktade skepparen Stephansson från Wermdön, på skäliga misstankar blifvit angifven att för 6 år sedan under segling mellan Wermdön och Stockholm hafva kastat sin fader i sjön, hvilken dervid omkommit. Stephansson blef i anledning af denna skrifvelse öfverlemnad till landshöfdingeembetet för ransaknings undergäende. — TI anledning af referatet angående pigan Maria Augusta Halfvarsson tilltalad för att hafva velat förgifta sitt husbondfolk, har studeranden Wiedeman hos red. anhållit om plats för nedanstående beriktigande: Jag har aldrig sagt att jag för min del ansåg Halfvarsson oskyldig till det brott hvarföre jag nödgats anklaga henne, — jag begagnade i början af en mening följande uttryck: fastän det skulle glädja mig om, flickan kunde befinnas oskyldig till detta brott; så.. etc. . Hvad ordet nödgats, angår: så yttrade jag vid frågavarande polisförhör att jag, efter Halfvarssons omständliga berättelse att hon, på uppmaning af an. han person, sökt skada min mor och mig till helsan, insett det vara min pligt att derom hos vederbörande göra anmälan. W. Wiedemann. Eit giftermål inom en farlig familj. (Forts. fr.. gårdagsbl.) Angående mordet ä Lindvall har Johannes Månsson, efter ätskilliga förklaringar, hvilka afsågo att från öfriga anklagade afleda misstanken om delak;ighet i brottet, slutligen afgifvit och vidhållit den berättelse: att sedan hans moder Hanna Svensdotter nyårsdagen 1852 uppmanat honom och hans broder Nils Maänsson att afdagataga Lindvall, samt de begge bröderna, efter ihärdigt öfvertalande, slutligen dertill!:! samiyckt, hade den plan blifvit uppgjord, att Johan-I aes Mönsson skulle öfvertala Lindvall att åtfölja ho-Å i hemimansiorn n begge Ii L lenna v g vid Trac gemen-1 ida Lindvali: atv bröderna genast efter detta iftal gått art utse och bestämma ställe för mordgerningens utförande, dertill de ock valt trakten vid Tra-neröds brytstuga: att efter det Tahannes Måneean dan I