Aftonbladet – 3 november 1853, sida 2

England, just nu då, du befinner dig på lyckans kungsväg. Ja, tro mig, du skulle göra lycka! Alla menniskor säga, att det icke finns en mer förboppningsfull och uppåtsträfvande ung man i hela kolonien. Jag förmödar att Bullion skulle vilja upptaga dig till kompanjon. Hvad har du väl för brådska? PisistrATUS: . Jag vill återse min far, min mor och onkel Roland, och — (höll på att nämna ännu någon annan, men heidade sig). Ni vet min bästa onkel, att jag kom hit ut endast i afsigt att reparera min fars förluster på den olyckliga spekulationen med Kapitalisten. ONKEL Jack (hostar och stammar). Den fördömda Peck! Pisistratus, Och för att förvärfva några tusen pund att nedlägga i min onkel Rolands Jordbruk. Ändamålet är vunnet: hvarföre skulle jag qvarstadna? ÖNKEEL JACK. Några lumpna tusen pund, då du om en aldra högst tjugu år till, skulle kunna: vältra dig i guld. Pisistratvs. I Busklandet får en menniska lära sig hura lyckligt lifvet kanvara med fullt upp att göra och mycket litet pengar. Jag skall tillgodogöra mig denna lärdom i England. ÖnkeL Jack. Du står fast vid det beslut?. .Piststratus. Och jag har redan betingat mig plats på skeppet. ÖNKEL Jack. Då är det ingenting mer att säga om den saken. (Hostar, stammar, och undersöker sina naglar — fina, hvita naglar, utan den ringaste fläck.) . Derpå utbrast han plötsligen, vid det han upplyftade hufvudet, pDen fördömda Kapitalisten! tro mig, systerson, den har legat på mitt samvete allt sedan; och hur det är, så tror jag att. jag uträttat mer för mina slägtingar sedan jag öfvergaf mina lika. RS