OT OT VILJA MMA jifven rätta hvad jag i början af brefvet yttrade om gasanläggningen, bör jag nämna at Igasrör äro nedlagda inom Clara, Jakobs och Nicolai församlingar. N. H. Adine sNREO , Korruptionen inom ryska armeerna. Under det Europa med spänd uppmärksamhet väntar utbrottet af ett krig mellan sine tvenne östligaste makter, hvars utgång icke skall blifva utan ett betydande inflytande på ihela denna verldsdels utveckling och fram. tida öden, är det naturligtvis af största in dtresse att vinna en så säker kännedom on de båda kämpande makternas stridskrafte som möjligt. Särdeles råder ett stort mörke med afscende på rätta förhållandet med Ryss lands militära tillgångar. För kort tid seda hette det i utländska tidningar, att den sist nämnda makten hade 300,000 man i Kaukasus och likväl är det bekant att furst Woronzoff, oaktadt de officiella segerbulletinerna, knappast rycker en hårsmån framåt i eröfringen af detta land, och att de flesta af hans expeditioner sluta med reträtt, under det fiender blir med hvar dag mäktigare och modigare. Det synes alltså vara en stor skilnad mellan ryska armåer på papperet och ryska armåer i verkligheten. Kunniga och skarpsyntaresandes iakttagelser lemna oss emellertid en nyckel till hemligheten af denna motsägelse. — Vi skola nedanföre meddela några utdrag ur författares arbeten, hvilkas personliga karakterer synas erbjuda en borgen för deras trovärdighet. Vi börja med en fransk lärd, en beundrare af czaren och dekorerad med hans ordnar. Den numera afiidne Xavier Hommaire de Hell, hvars Resa i Södra Ryssland, tillvunnit honom franska geografiska sällskapets stora pris, har lemnat en uppsats öfverryska armåen i Kaukasus. Från några utdrag ur detta arbete, hvilka vi fnna i. en engelsk tidning; låna vi till en början följande märkliga förklaring öfver en af källorna till de ryska armåeernas obestånd : Genom frånvaron af all regelbunden och ändamålsenlig militärisk kontroll har öfversten, som på en gäng provianterar och kommenderar sitt regemente, de rikligaste tillfällen att på truppernas bekostnad rikta sig sjelf och sina leverantörer. Jag känner ett regemente i Kaukasus, som ät sin befälhafvare inbringar mellan 80 och 100,000 franes om äret. Subalternofficerarne äro, till följd af sina otillräckliga löner, alltid färdiga att dela vinsten med sina chefer och blifva medbrottslingar i deras skamliga spekulationer. Följden af denna beklagansvärda korruption är att, oaktadt de höga priser som regeringen betalar, leverantörerna endast sända till Kaukasus de sämsta och minst sunda lifsmedel. De tvingas handla på detta sätt för att kunna tillfredsställa officerarnes, sina medskyldiges, snikenhet. Jag har i Theodosia på Krim känt mänga hederliga köpmän, som af instinkt undandraga sig militära leveranser, af ingen annan orsak än för omöjligheten att förmå generalen och regementschefen att taga goda förnödenheter för sina truppers behof. Ingenstädes utöfvas denna administrativa plundring på ett oförskämdare sätt än i Kaukasus. Der är den formligen organiserad, och man kan göra sig en föreställning om den simpla soldatens lidanden af den lyx som herrskar vid de lägsta officerares bord, hvilka hafva endast 1000 eller 1200 rubel i ärligt gage. Följande ställe målar på ett slående sätt czarens vanmakt att afhjelpa dessa skriande missförhållanden: Få regenter äro så öma om sina soldaters materiella välbefinnande som ezar Nikolaus; men hans goda vilja är maktlös mot hans officerares och embetsmäns oärlighet, mot den totala bristen på offentlig diskussion, och den låga slafviskheten, som alltid afhåller en underordnad från att anklaga sin förman. Regeringen brukar göra betydliga uppköp af smör, lemnadt för den kaukasiska armeens behof, men detta smör, som skulle högligen prisas i de militära hospitalerna och som blifvit betaldt med 65 francs pr kilo., kommer sällan längre än till Taganrog. I denna stad och dess grannskap säljes det i minut och ersättes af den sämsta smörja man kan få fatt uti. Men dermed är ej bedrägeriet slut. I Kaukasus blir det Taganrogska smöret föremål för en ny spekulation, och till slut kommer ej en bit deraf fram till den utsvultna och nedstämda soldaten. De öfriga lifsmedlen hafva ungefär samma öde. Jag har varit närvarande i Kankasus vid åtskilliga af gencralbefälhafvare förrättade inspektioner, men aldrig har jag hört att soldaterna framställt det min) sta klagomål; när generalen samlar truppen omkring sig och frägar dem om de hafva nägot att tillkänna-: gifva, svara de utan undantag i chorus att de aldrig kunde blifva bättre behandlade. Saken är den, att öfverstens hotande öga hvilar på dem, och de veta ganska väl hvad det ringaste klagomäl skulle kosta, på samma gång som de dö hundratals af skörbjugg och alla de sjukdomar som alstras af skämda och dåliga födoämnen. Under min vistelse i Theodosia år 1850 lägo 1500 man i denna stads militärhospitaler, hvarest de dogo af brist på läkemedel och tjenlig föda. En kurländsk general, hvars namn jag kunde uppgifva om så påfordrades, hvilken rättvist upprördes öfver hvad han blef vittne till, vände sig till kejsaren med en liflig framställning af förhållandet som han hade under ögonen. Tjugo dagar derefter ankom till platsen en högre officer, som genast dit affärlades af kejsaren sjelf för att taga reda på de öfrerklagade missbruken. Men embetsmännen vid hospitalen voro rika, de hade tagit sina mått och steg, och resultatet af hans beskickning, som började så hotande, blef en högst fördelaktig rapport om hospivalsförvaltningens nit och inrättningens präktiga sanitära tillstånd. Generalen fick en allvarsam tillrätjavisning oeh föll i onäd, och plundrarne fortfara att illvinna sig officiellt beröm. Författaren anmärker att såsom en följd af lenna brist på all omsorg för deras materiella välbefinnande, äro de kaukasiska trupperna offer för den mest fasansfulla dödighet., Hela divisioner försvinna under loppet af två, tre ränader, och efter förloppet af tre till fyra år har rmeen blifvit komplett förnyad. Det är isynnerhet id de små kuststationerna, hvarest den nästan fulltfndiga afeöndringan Hr fenan da TI nn