Aftonbladet – 2 november 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 2 November. Nationalmusei-byggnaden. Med anledning af ett par i n:r 236 och 237 af Aftonbladet gjorda framställningar, hufvudsakligen innehållande att anslaget för denna byggnad nalkades sitt slut förr än byggnadsarbetet samt att ytterligare anslag blefve för detsammas fullbordande nödigt, ha vi emottagit en insänd artikel, hvilken, jemte det den utan tecken till bevis tillvitar oss osannfärdiga och lösa uppgifter, samt illasinnade förespeglingar,, sjelf i öfrigt meddelar flera intressanta upplysningar om sjelfva byggnaden. Hvad de oss gjorda tillvitelserna angår, äro de så mycket mera obefogade som insändaren icke ens försökt att ådagalägga att någon af våra uppgifter är stridande mot verkliga förhållandet: Vi hafva aldrig; på sätt insändaren antyder, angifvit att byggnadsfonden blifvit förskingrad, och sedan vår första framställning redogjort för de i riksgäldskontoret till detta byggnadsföretag ännu vid detta års början återstående olyftade medel äfvensom för de belopp som under de föregående åren der blifvit för detsamma uttagna, ha vi, utan att dertill hafva blifvit, såsom insändaren utlåter sig, ;nödsakade,, emedan ingen påminnelse derom skett, jemväl omförmält den summa af det ursprungliga byggnadsanslaget, hvilken regeringen ännu icke begärt att få disponera och hvilken ständerna derföre ej heller ännu till betalning utanordnat. Men vi böra kanske ej räkna så noga med insändarens beskyllningar emot oss. Han har säkerligen rätt att hysa varmare deltagande för denna byggnad än vi, och då vi dristat göra några anmärkningar emot regeringens handlingssätt i afseende på byggnaden, har han deraf tagit illa vid sig öh vill genom uppgifterna om arbetets fortgång från år 1850 vederlägga alla anmärkningar samt sopa rent för höga vederbörandes dörr i denna sak. Om anmärkningarne varit riktade emot arbetet efter nyssnämnde tid eller emot den nuvarande byggnadschefen, kunde vederläggningen lyckats, men så är icke förhållandet. Vi ha ej klandrat det verkställda arbetet eller hvad insändaren försvarar, utan regeringens handlingssätt i allmänhet i denna fråga, och detta hbandlingssätt upptages i sjelfva verket icke i insändarens försvar. ; Med förutsändande af dessa erinringar intaga vi här den insända uppsatsen, som vi sedermera beledsaga med några betraktelser. Den har denna lydelse: