Aftonbladet – 1 november 1853, sida 2

e Jandtbor mycket att fundera på. Så var land alla de orimliga och galna rykten, som pridde sig på landsbygden och som till och red stundom afsigtligt utbreddes af de mycet förskräckta, som ville afhålla bönderna rån alla besök i hufvudstaden, äfven det, tt i Stockholm bortryckte koleran så mycket olk, att man icke hann utföra dem till berafningsplatserna, utan, i stället hade på gaorna uppkastat länga, smala grafvar, der iken det ena efter det andra nedvräktes ur önstren. Detta påminner mycket om det der veryktade OCarlskronabrefvet, som med sina orimliga öfverdrifter länge vandrade från blad ill blad. Den hufvudlösa förskräckelsen är sig öfverallt lika, och ger örnevingar åt den ljest nyktraste och torftigaste fantasi. För Stockholms försköning har man på den sednaste tiden icke heller varit overksam. Du känner redan, att det fordna katthafvet på sidan om Nybron, från hvilket ännu för nägra är sedan mefitiska ängor uppstego, numera blifvit förvandladt till en leende promenadplats med gräsmattor och slingrande gänsar, träd, buskar och blommor. En dylik förskönande anläggning inverkar fördelaktigt på hela den omgifvande trakten. Redan har en stor och stätlig byggnad blifvit uppförd invid den nya parken och flera smärre ruckel ha blifvit nedrifna, för att lemna rum åt prydliga hus. En tomt vid Packartorget har nyligen blifvit inköpt för 17,009 rår, troligen för att derpå uppföra en stor hotellartad byggnad, och om ett eller annat årtionde torde Packartorget, der ännu för 30 å 40 är sedan spöstraten exeyverades, komma att mäta sig i prakt med Brunkebergs torg. tiär förestår snart fulländandet af tvenne monumentäla företag. Vid Slussplanen, der Carl Johans staty skall uppresas, har nu arbetats i fleraår och utan tvifvel nedlagts mycket både möda och penningar; men ännu synes det för den oinvigdes ögon; som skulle det komma att dröja en god tid, innan man får bort de fula plank och de bedröfliga provisoriska träbroar, som för närvarande göra denna plats till en af de vederstyggligaste i Stockholm. ; Att Birger Jarls staty skall uppresas i Stockholm känner du, men hvad du måhända icke känner är den stora enhällighet, hvarmed allmäönna opinionen uttalar sin förkastelsedom öfver de beslut vederbörande fattat rörande platsen och öfriga anordningar för monumentet. Men först ett par ord om sjelfva statyen. Hvad man än må tänka om hela företaget och dess monumentala betydelse, så maste man dock glädja sig att Fogelberg genom detsamma återfatt tillfälle att lemna fosterlandet ett större platiskt konstverk. Konstnären har här fritt kunnat skapa ur sin fans tasi, ty Birger Jarls utseende är för vår tid lika obekant som Olof Skötkonungs eller Harald IHildetands. Fogelbergs Birger är en kraftfull gestalt, med ädelt och energiskt ansigtsuttryck i sann plastisk stil. Det är en värdig och allvarsam nordisk riddare från medeltidens första århundraden, och öm man också i det hela ej finner någonting som bestämdt betecknar Birger Jarl, så är der å andra sidan heller ingenting som bestämdt strider emot mannens och hans tids karakter. Birger-är alltifrån fotsulorna till halsen och fingerspetsarne klädd i pantsar; häröfver bär han en lätt vapenrock utan ärmar samt en kappa, som dock lemnar framsidan af gestalten fri; hufvudet är täckt med en utefter kinderna nedlöpande hjelm utan kam och måhända något för fornnordisk. Vid ett bredt gehäng kring lifvet är slagsvärdet fästadt. på hvilket han stödjer sina båda pantsarklädda händer och mot hvilket hans sköld är lutad Hela figuren är 9 fot hög och, gjutningen i bronz är förträffligt utförd i Miänchen. Ez Denna bronzstaty skall nu uppställas på en hög hvit marmorkolonn. Kolonner, begagnade såsom fristående monumenter, stå visserligen alltid -på visst sätt i strid med skönThetens lagar, ty kolonnen hörer såsom en lem till det arkitektoniska konstverket; det bärande och uppåtsträfvande uttryck, som den d har, fordrar ett horizontalt öfverlag; i annat Ifall och såsom fullkomligt sjelfständigt gör Iden ett intryck af oroligt och oafslutadt sträfI vande, som verkar pinsamt på skönhetskäneIslan. Men tänk dig nu den gamla nordiske 1 höfdingens gestalt, uppställd såsom en annan stylit, på en kolonn af hvit Carraramarmor. ti Fremlingar skola häpna deröfver att man i vårt land, der porfyren och graniten arbetas, -Å på ett sätt som i utlandet väcker beundran, -Joch i vårt klimat, som vid upprättande af J offentliga monumenter icke bör alldeles lems i nas ur sigte, till postament för en nationel Järestod väljer en spröd och bräcklig och dyrköpt sydländsk stenart, som föröfrigt icke passar. Och till råga på allt skall statyen på sin höga kolonn uppställas — midt på en gata, fy körbanan öfver Riddarholmen från Munkij bron ned til ångfartygshamnen är och för-) blir en gata samt en af de mest trafikerade a I gator i Stockholm. Det är alldeles detsamma som om man hade ställt Carl XIII:s staty på den del af Arsenalsgatan som går öfver -Jena ändan af Carl XII:s torg. Här skall nu statyn stå midt i körbanan, ri med ryggen vänd åt alla dem som från Mä-laresidan komma till xtockholm och sjelf se -jut, som vore han nyligen anländ och på väg ijupp till staden. På hela den sneda och oregelbundna Riddarholmsplanen finnes för öfN jrigt ingen passande punkt för en staty. Och aldet är 1 sanning oförklarligt, hvarför Birger Jarl nödvändigt skall stå här på Riddarholaj men, som först började bebyggas i Magnus Ladulås tid, och bredvid Riddarholmskyrkan, som företer historiska minnen från helt andra ritidehvarf och har sin serskilda monumentala -I betydelse. På Stortorget, som nu endast pry-å des af en dålig pump, vore utan tvifvel en i djalla hänseenden lämpligare plats; det är bes läget i hjertat af det äldsta Stockholm, nära den plats der Birger unvförde Kärnan,. och