Aftonbladet – 1 november 1853, sida 2

sbölb Bref till landsorten. Den sista Oktober 1853. Låt mig åtminstone en gång i månaden å ett bref från dig med några nyheter ur Stockholmslifvet, en liten öfversigt af hvad som rörer sig inom politiken, konsten: och let sociala lifvet och som man här nere på andsbygden icke direkte kan se aftidningarres artiklar och notiser... Gerna skulle jag vilja uppfylla denna din begäran, men det är ngen lätt sak, och du måste nöja dig med ivad den goda viljan kan åstadkomma utan ultför mycket bråk och alltför stor tidspillan. Nyheter, äro en vansklig vara och bli det ned hvarje dag allt mera; fordom kunde man å och bära på en nyhet hela månaden och vo MRB AT a ARLA LR hålla honom lika färsk ändå, tills man fanni stt passande tillfälle att låta honom gå; nu leremot kommer han knappt till verlder, mnan ett dussin tidningar taga fatt på honom och meddela honom med eller utan variationer; ja redan börjar den elektriska telegrafen berätta de goda Upsalaboarne åtskilliga saker som vi Stockholmare ännu ej fått fullständig reda på. Här har föröfrigt varit på den sednaste tiden mer än vanligt tomt på nyheter. Politiken har varit mycket fattig och utmärglad; den har såsom en stafkarl måst gå omkring och med den hungrandes glupskhet sluka de smulor, som fallit från de utländska diplomaternas bord. I konstens, nöjenas, den allmänna sammanlefnadens sfer har den härjande farsoten framkallat en fullkomlig stiltje. Du bedrager dig mycket, om du tror, att Stockholm under denna bedröfliga tid företett en bild af förskräckelse och oordning; tvertom har allt här gått sin jemna, lugna ordentliga gång; i det yttre, på gatorna har allting haft sitt vanliga utseende, trafiken har der varit lika stor och burit samma prägel som eljest. Men det är naturligt att när hfvets ovisshet stundligen hålles för ens ögon genom enskilda sorgposter och den stora förödelsens budskap och attributer sinnenas stämning blir något annorlunda än vanligt, och att mycket, som eljest intresserar, glädjer eller förtörnar, då förefaller obetydligt och likgiltigt. Onekligen har derföre i flera hänseenden en stagnation egt rum, som varit mycket kännbar t. ex. för en mängd handlande och industriidkare, som på ett par månaders tid knappast fått afsätta det allraringaste. Koleran har visserligen icke ännu upphört i Stockholm, men ingen talar nu mera om eller tänker på farsoten, och kolerabulletinerna, som vid middagstiden kolporteras omkring på gatorna af en mängd pojkar, och hvilka för en månad sedan hade en så strykande afsättning, finna numera inga afnämare. Sinnenas spänstighet har återkommit, de offentliga nöjena ha sin fulla dragningskraft, man tänker åter på morgondagen och framtiden. Välgörenheten är verksam för att söka afhjelpa en del af det lidande och den nöd, som blifvit en omedelbar följd af kolerans härjningar. Oaktadt de betydliga summor, som förut influtit till allmänna nödhjelpskommitteen, lärer den fruntimmersförening, som bildat sig för att taga vård om de värnlösa barnen, på fjorton dagar insamlat omkring 17,009 rår rgs. Sakkunniga personer förmena, att -koleran näppeligen torde alldeles upphöra i hufvudstaden före årets slut; men hvar finnes den som med anspråk på sakkunskap kan uttala ett dylikt omdöme, då fråga är om den nyckfullaste af alla epidemier, och som synes gäcka och trotsa alla beräkningar? Jag nämnde den elektriska telegrafen Stockholm-Upsala. Redan i några månader har den varit färdig och en timma dagligen kl. 12—1 har också telegrafering egt rum. kHittills har den visserligen mest blifvit anlitad af nyfikenhet eller för nöjes skull; studenterna ha hört sig för om vänners och bekantas befinnande o. s. Vv., men äfven för flera vigtiga atärers skull har han under denna svära tid varit af mycket gagn. Det förmodas, att H. M. Konungen snart kommer att