Aftonbladet – 28 oktober 1853, sida 2

au isynnerhet läta sig angeläget vara, att skära och sörpa all halmen, somr gifves kreaturen, samt att till strö använda löf, granris, mossa, ljung, stickbacke, torfjord och dylikt; men icke, säsom annars är van ligt, halm, dä denna förmänligare kan begagnas, och blandad med nägot gerna, sedan den blifvit sjelfuppheitad eli nat sätt till sörpa beredd, förtäres af boskapen. — I skogstrakteraa kan dessutom kreaturens utfodring mycket underlättas genora användande af renmossa, som vanligen ymnigt förekommer ä stenar och flata berghällar. Denna mossa bör insamlas på hösten, helst sedan marken kälats, då mossan fås renast och dess återväxt för framtiden minst skadas. Den hopsamlas lättast med en vanlig kratta eller räfsa, hemföres och upplägges under tak till framtida begagnande. Reomossan behöfver icke torkas, utan kan till och med fuktig uppläggas, utan att skadas. Vid utfodring sörpas den på vanligt sätt, och gifves i blandning med annat foder. Till dess kreaturen blifva vana att förtära densamma, sörpas den helst tillsammans med hö, då hela massan får en för boskapen angenäm lukt, och genom päströning af nägot sädesgröpa och salt kan man dessutom till en början lättare förmä boskapen att förtära detnya fodret, hvilket, sedan de dervid blifvit vana, ätes med begärlighet; och är renmossan för dem ganska födande och välgörande. Mjölkkor, som åtfodras med renmossa, gifva bäde mera och fetare mjölk, än då de, såsom vanligt, utfodras med hö och halm, samt hälla sig fortfarande vid godt hull; hvadan alls, som ega tillgång på detta värderika foderämne, böra deraf nu och framgent göra bruk. 1