Aftonbladet – 27 oktober 1853, sida 1

SAULUG INICUGIaA Degvit oo Rolig Af ATA SEE beror af adelns och presternas medveskan, välförståendes — sin rot endast uti dessa klassers för egen räkning intresserade motstånd emot den stora pluralitetens af nationen rättmätiga fordringar. 7 Detta oaktadt kunna vi för vår del försäkra, att om det nuvarande representationsförslaget lemnade den utsigten, ati resultatet af riksadagarne blott skulle blifva i någor bestämdt förnimbar mån bättre och icke nästan sämre — ehuru det vill säga mycket —än af det närvarande, nemligen såvidt med en representation åsyftas att den skall vara ett sannt uttryck af folkets behof och vilja, så skulle vi icke ett ögonblick tveka att tillstyrka dess antagandes men härom är vår ötfvertygelse tyvärr rent motsatt vår värde kollegas. Och om denna följd af det hvilande förslagets antagande ännu icke blifvit tillräckligt uppfattad af den större allmänheten, så torde orsaken ligga deruti, att den knaggliga uppställningen och satiliseringen af samma förslag gör det mindre lätt att vid första genoroläsningen begripa qvintesgensen deraf. Vi skola derföre försöka att så godt vi kunna hör göra denna åskådlig. Det är egentligen två stora fördelar som det nya förslagets försvarare påstå att en representationsbildning enligt detsamma skulle ega framför den nuvarande. Den ena fördelen skulle bestå i orepresenterade klassers upptagande, fastän med bibehållande af de 4 stånden. Härmed förhåller sig så, att antalet ledamöter i hvarje stånd skulle blifva lika, 75 af hvardera, hvarvid Riddarhuset skulle bestå af 60 ledamöter valda inom adeln (efter en ännu icke uppgjord valordning) och 15 af ofrälse jordegare som äro eller varit embetsmän, för hela riket; Presteståndet af 60 medlemmar, valde af de nu representationsberättigade presterna, och 15 valda af skollärare, som för sina befattningar äga presterlig befordringsrätt, universitetslärare och akademieledamöter — de nya också efter en vallag som ännu återstår att uppgöra); Borgareståndet af borgare med tilllägg af andra idkare af borgerlig näring utan burskap, samt ägare af hus och tomter i städerna (också efter ännu ej bestämdt valsätt för de sednare); och Bondeståndet sådant det är. Förbättringen, hvad de två privilegie: rade stånden angår, skulle således bestå uti insläppandet af 15 possessionater, som äro eller varit embetsmän, och 15 skollärare, som vänta på presterlig befordran. : Den andra fördelen eller förbättripgen skulle ligga i arbetsordningen, och bestå hufvudsakligen deri, att alla utskottsbetänkanden öfver väckta förslag skulle i försia rummet komma till öfverläggning i den såkallade Riksnämnden, bestående af samtlige representarterne sam lade på ett rum, Hör kommer nu uen förut omnämnda qvintessensen eller innersta taxckann, af förslaget. Om nermligen en motion eller betärkande bifalles af nämnden med två tredjedelar af röstantalet, så skall det derigenom : anses antaget a! Rikets Ständer; afslås det af: nämndens pluralitet, så har det förfallit för dep riksdagen; men bifalles det af en pluralitet som icke hinner till två tredjedelar af rösterna, så skall det gå till de serskilda stån-. der som på nu vanligt sätt rösta deröfyer på... hvar sitt rum. Om då två stånd stanna emot två i frågor om stiftande af lagar, allmänna. inrättningar elier andra dylika, så bar saken. (alldeles såsom nu) förfallit. Rör frågan återett ämne som ej kan förfalla, såsom angående: statsanslag, och två stånd der stanna emot: två, 8å förblir resultatet — märk väl detta — vid det beslut, hvari nämnden med enkel pluralitet: stannat. ; Vi vilja nu försöka utröna, huru dessa båda: förändringar komma att ingripa i hvarandra, och anställa en sannolikhetsberäkning hvad. utslaget deraf skall blifva på det hela. Det är bekant, hvad riddarhuset angår, att det högre byråkratiska samt hofpartiet der hittills, åtminstone under de sednare riktdagarne, räknat en pluralitet af omkring fyra femtedelar i alla vigtigare reformfrågor. Och likväl eger hvarje adelig familj der säte ock stämma för en ledamot utan afseende på innehafvamde embete eller samhällsställning, och: antalet af uttagna polletter har stundom upp-gått till 600. Nu skall detta antal reduceras: till 60, eller i medeltal 2 7, ledamot för hvart: län. Ar det då tänkbart, att icke nyss nämnde öfvervigt bland dessa 60 skall blifva. ännu större, om valen skola ske antingen inom serskilda distrikter, der regeringen af naturliga skäl skall anstränga sig för att få alla adeliga landshöfdingar och regementichefer, eller i de sednares ställe andra dignitärer valde? Om åter valet skall ske på riddarhuset efter ståndets församlande derstädes, ill en början enligt nuvarande representationsarmad, skulle icke den nämnda öfvervigten blifva ännu mera uteslutande och kompakt, på samma sätt som förhållandet nu är med valen till vissa utskott, helst enär sannolikt blott få af den såkallade landtadeln gjorde sig besvär att resa upp endast i och för verkstäliandet af ett val, dervid de på förhand visste sig skola stanna i minoriteten, om deag åsigter stodo i opposition emot hofpariets? Vi anse det derföre kunna med all säserhet antsgas, att al dessa 60 ledamöter åtminstone 50 skulle blifva af samma färg som den nuvarande riddarhusmajoritetens. Hvad de 15 ofrälse jordegarne beträffar, få är det ock sannolikt, att de med detta inga antal för hela landet skölle hufvudsakigen komma att bestå af såkallade magnaer; det blir då ej obilligt om man antager tt 8 emot 7 ibland dessa : skulle komma att illhöra semma färg som den öfriga majoriteen, när det gällde vare sig penningeanslag, wvaraf de, såsom innehbafvare af privilgeierad ord, hade föga känning, eller sociala reforner till förmån för individens rättigheter. Riddarhuset komme efter denna beräkning tt förete en numerär af 58 å ena och 17 å ndra sidan. ; I presteståndet har fördelningen mellan mawid on To nr ER ad ja mn RR