Aftonbladet – 27 oktober 1853, sida 1

— JER beveklig röst för det hvilande repre— sentationsförslagets antagande. Det vore en orättvisa mot Aftonbladets lä, Jsare, och en oartighet emot dess politiska ve-dersakare, att icke, åtminstone i korthet, upp-Itaga till granskning en artikel i det konI servativa partiets välbekanta organ inom pres-Åeen, för den 15 dennes, hvaruti begäres församlingens trogna förbön för det hvilande re presentationsförslaget, som, enligt hvad man Ikönner, är ganska sjukt och svagt. I Denna förbön består, i få ord sagdt. deri latt Svenska Tidningen — vår konservatift reÅformerande kollega — menar, att frågan nuI mera väl icke är af brinnande art; men just aderföres —— och då den allmänna sinnessgtämningen nu är lugn samt den press som förr var så mäktig mot regeringen nu förlorat sitt anseende, genom sitt obetänkta lofsägande af 1848 års rörelser (!) samt genom .Jasin oförmåga att anslå någon sträng som sätster nationens känslor i dallring.. så böra regeringen och de konservative nu passa på att bereda väg åt det nya förslaget. . Vi vilja icke i änledning häraf inlåta oss il någon tvist angående det vidlyftiga kapitlet: om 1848 äts händelser, helst detsamma visserligen ännu icke är afslutadt inför historien, hvars doin i alla bändelser ej kommer latt stanna på den sidan som Svenska TidninIgen gerna skulle önska. Det konstitutionella Ipartiets och folkmassornås godtrogenhet emot ;Ide maktegande furstarna, hvilken lemnat dessa rillfälle att både förbereda och fullätida den reaktion, nvaröfver deras parasiter nu med hånlöje lyfvas, lära näppeligen inför efterverlden, som väger det moraliska och menskliga i hatridlingarna, kunna gälla till ursäkt å ena eller orsaka fördömelse å den andra sidan. Ej heller ämna vi anställa någon jemförelse mellan den liberala eller konstitutionelt demokratiska pressens krafter och sådana enorma förmågor som Svenska Tidningens eller dess konservativa föregångares Tidens, Svenska Biets, med flere, helst då det villigt bör erkännas, att de, uti sittbemödande att ästadkorama motsatsen af dallring i känslonerverna, verkligen ofta utöfvat en ganska märkvärdig, ja nästan magnetiskt omotständlig, lugnande och söfvande effekt på sin publik. Allt detta är förut så kändt att det icke är skäl att uppeTbälla sig dervid, hvarföre vi fortgå uti vårt referat angående hufvudämnet. i; Svenska Tidningen förmenar nemligen, att de som med; likgiltighet åse det hvilande förslaTräliggande att genast framlägga och underJastödja något, som har mera sannolikhet att antagas, vare sig en förändring af det nu hvilande, eller upptagande af något af de förut å bane bragta förslagen, der grunden för vår representation är bibehållen.s Hör måste vi anhålla om tillåtelse att få göra ett psr-invändningar. Eit färdigt I förslag felas icke; det är till och med bekant att det s. k. Örebro-förslaget, med några modifikationer, nu hade varit hyilande 1 stället för det konservativa förslaget, om icke två röster i vällofl, borgareståndet hade öfvergifvit detsamma i det afgörande ögonblicket, och detta, såsom malicen inom samma stånd då på-) stod, för att vinna framgång i ett par andra då bos regeringen anhängiga frågor. Utsigten för ett hvilande förslag att slutligen antagas beror åter naturligtvis på viljan hos de beslutande. Det är ganska sannt att denna vilja hos de just nu maktegande kotterierna är en bestämd ovilja mot hvarje förslag som skulle förskaffa oss en verklig folkrepresentation, eller, såzom Örebro-förslaget, närma vårt statsskick i detta hänseende till Norges och Däånmarks. Men hvad sjeliva saken beträffar, så måtte Örebro-förslaget, om det granskas med oväld, vigst icke i andra än de ultrakonservatives eller reaktionäres ögon kunna anses för mycket radikalt, då hela den egentliga arbetsklassen, det vill säga ungefär tre femtedelar af rikets invånare, ändock är alldeles utesluten från valrätt; och vår tro är att ett sådant förslag kommer att antagas långt förr än det nu hvilande, om också utsigten till ett slutligt antagande för det förra nu för ögonblicket icke hade varit stor, hvilket ej heller är fallet med det sednare. Hvad åter beträffar grunden för ett sådant förslag, så tyckes författaren i Svenska Tidningan vilja göra sigbåde blind och döf för det faktum, som hela den öfriga allmänheten kännt mer än ett tredjede!s sekel och alltsedan den riksdag då vårt nuvarande stätsgkick reglerades, att det just är en förändring i den närvarande grundeny af representation efter stånd, som nationens allmänna röst åtrår, och att denna grund blifvit utdömd af regeringen sjelf genom framläggande af ett representationsförslag, bygdt på principen af samfällda val. Att vissa privilegierade klasser, jemte den högre. byråkratien, som hata det parlamentariska systemet öfverhufvud, och sökt luft för dessa känslor genom artiklar i Svenska Tidningen, icke tycka om denna samfällda valprincip,isynnerhet om den gifver något insteg åt det demokratiska elementet, låter lätt tänka sig, ehuru begränsadt detta insteg i allt fall skulle vara hos oss; genom den ofantliga öfvervigt konungamakten äger uti den oinskränkta rättigheten till embetens tillsättande, uti rättigheten att efter behag organisera och förändra alla inrättningar för den verkställande makten och lagskipningen, utan att behöfva rådfråga ständerna om annat än hvad esnslagen till lönerna beträffar, uti den uteslutande rättigheten till dem så vidsträckt tolkade ekonomiska lagstiftningen, uti rättigheten att ensam afsluta alla politiska eller handelstraktater med främmande gaakter, utist det uttryckliga förbudet mötall interpellations-2! rätt för riksdagsmännen angående regeringsitgärder, och slutligen uti det obehindrade valet af rädgifvare och det. allenastyrande inom 8! konseljen, som de facto kan äga rum utand öfverträdande af grundlagens bokstaf. Medjh älla desta öfverdrifna frrasotishkotamstt sam