Aftonbladet – 25 oktober 1853, sida 2

Ni far bort i hans sällskap?n Ja, i hans sällskap., Det är ett godt tecken.x Jag hoppas det; detta är allt hvad jag för närvarande kan säga. En vecka var icke fullt tilländagången då jag från min far mottog det bref jag står i begrepp att framlägga för läsaren, och läsaren kan sjelf döma om buru allvarligt hans sjöl måtte varit upptagen af det värf han frivilligt påtagit sig, då man finner huru jemförelsevis litet brefvet innehåller af den förslagenhet och det pedanteri (må det sista. ordet förlåtas mig ty det är knappast rättvist) som vanligen gjorde min far till en lärd äfven midt i hans sinnesrörelser. Han syntes här hafva öfvergifvit sina böcker, hafva framlagt menniskobjertat för sin lärjunges blickar och sagt: Läs, och lär dig förgäta din verldsliga kunskap., (Forts. följer.) — EN RESLYSTEN HUND. I Manchester Gus ardian skrifves följande: Man roar sig mycket i Irland öfver en gräflinghund af skottsk race, fom Synes hysa en utomordentlig förkärlek för att resa på jernvägar. Den heter Jack och har till den grad väckt jernbanembetsmännens intresse, att den beständigt emottages gratis, och man mäste också medgilva att den begagnar sig af denna förmån. Än tager ban plats uti en train, som gär till Dublin eller Droghead, och än lemnar han denna train, för att invänta en annan, som gär till Belfast, der han tillbringar natten. Derest han händelsevis kommer försent till ett tåg — ty ban stiger stundom af vid mellanstationerna — så går han in i stationsbuset och afbidar lugnt såsom andra resande det päföljande tåget. Sä! snart det kommer, är Jack en af de första, som söker sig en plats. Alla jernban-betjenter känna honom och roa sig öfver hans egendomliga nomadlif. Han häller sig mest till en af fyrmästarne, för hvilken han synes hysa förkärlek; men detta hindrar honom dock ej att söka omvexling genom att resa med andra tåg.