Aftonbladet – 25 oktober 1853, sida 2

— Gefletidningarna med gårdagens post omala en särdeles smärtsam förlust som detta!! amhälle och fäderneslandet gjort genom grossjandlaren och skeppsbyggmöstarsn L; AA: Bångs len 18 dennes timade död, efter endast 10 : immars gjukdom, i sin kraftfullaste ålder. li Im den hädangängnes förtjenster om detl svenska skeppsbyggeriet meddela vi efter tidvingen Gefie, följande: Den bortgångne har sjelf i de verk han frambragt krifvit sin minnesteckning: 100 farkoster, berömda ;åsom utmärkta seglare, föra hans namn såsom keppsbyggmästare kring alla jordens haf. Sednast kapade hans snille det herrliga Sverige, det störta fartyg som hittills lemnat något svenskt varf; men Osear I, Gevalia och många andra åtnjuta dessitom välförtjent erkännande. Hr Bäng hade mera itt naturliga snille, än egentliga studier, att tacka ör hvad han blef — och han blef på detta fält, hvad sndast få svenskar blifvit —: under mödosamt utförande med yxan i handen af arbetets gröfsta detaljer, tänies hos honora denna gnista, som skulle göra hans namn och verksamhet för honom sjelf och fåderneslandet så lysande. Hr Bäng arbetade sig upp ur ringa vilkor till en betydande förmögenhet, men blef derunder alltid lika utmärkt för sitt eget indragna och anspräkslösa lefnadssätt, som för sin välvilja och godhet mot sina arbetare och gjorde ofta, som man säger, mycket godt i tysthets. Frid och välsignelse öfver den bortgångses minne! ———A — Med dagens post från Gottland har redaktionen från en enskild korrespondent mottagit följande ganska märkvärdiga meddelande: : Sistl. thorsdag d. 28 dennes inlopp en rysk ängkorvett, vid namn Otaiva, kapten Valront (?), i Slitö (för namnens exakta riktighet kan jag ej ansvara); lade sig inom kanon-portee under Enholmen, der befästningarna nu fortgä; och vid prejningen angaf sig ryssen vara destinerad till Köpenhamn, men som hans stenkol tagit slut, beställde han 300 tunnor, och önskade dessutom få kött, bröd, m. m. från land. Troligen för att bättre kunna se, hvad som å Enholmen förehades, ändrade han snart plats, och lade sig på andra sidan om holmen. I land blef genast en pråm fylld med stenkol, en oxe slagtades, brödbakning sattes i verket, 0. S. V., då — under tiden ett större krigsskepp passerade förbi, och efter vexlade signaler, eldade ängkorvetten på med stenkol (han hade således sådana), och gick helt oförmodadt till sjös, utan att liqvidera lotspengarna., och utan att bjuda ersättning för det besvär och de förluster som den gjorda, men ej fullföljda reqvisitionen måste medföra för den, som i land skyndat att söka efterkomma hans önskan. ; , Man kan här omöjligen gissa hvilket missförständ som vållat detta underliga beteende på ryssens sida. Först dagen derpå (fredagen) blef händelsen bekant här i Wisby, och har naturligtvis väckt stort uppseende. Vice ryske konsuln härstädes har emellertid vid anfordran erlagt lotspengarna. På Gottlands östra kust hafva vi länge varit vane att se stora ryska flottor och att höra deras exerciskanonader. Men skulle det en gäng bli annan exercis utaf, så få vi tills vidare trösta oss med landshöfdingen, general af Dalströms officielt gifoa försäkrän i kungörelse af d. 12 sistl. Augusti, att nem. ligen länets invånare kunna vara fullt förvissade att, om mot all förmodan anledning skulle förekom ma till nägon fiendtlighet emot landet, blifva derom i god tid underrättade,. Och i lika god tid mi väl då behöriga mätt och steg träffas till öns försvar Men om general at D. lofvat mera än hvad han eller hvem det vara må, mäktar uppfylla? Om fien den kommer som en tjuf om natten, d. v. s. all deles oförmodadt? — Visst och säkert är emellertid att landshöfdingen på Gottland behöfde ett medel fö snar kommunikation med fastlandet — ett medel o beroende af vanligt oväder med motvind, af stilti och äfven af tjocka. För närvarande hafva vi el postgång, så kvapp och ofullständig, att vi endas hvar åttonde dag få post till eiler frän hufvudstaden ett förhållande hvaröfver, bland andra, länets tidnin; många gånger rättvisligen här klagat. Wisby den 23 Oktober 1853. UN