Aftonbladet – 25 oktober 1853, sida 2

rädda. Denna statsminister — denne utmärkte folkrepresentant, som har till sitt förfogande embeten, pärskaper, ordnar och band, — han eger ingenting att erbjuda denna på halfsold ställda soldatg förkrossade sinne. Inför denna fattigdom, denna smärta och denna stolthet, var konungens rådgifvare vanmäktig. Först då Trevanion uppsteg för att afligsna sig, syntes något liknande ett medvetande om den afsigt att trösta, som besöket innebar, lifva den gamle mannens försoffning och brytaisen på dess yta; ty han följde Trevanion till dörren, fattade hans båda händer, tryckte dem, vände sig derpå bort och intog åter sin stol. Trevanion vinkade åt mig, och jag följde honom utför trapporna och in uti ett litet sällskapsrum som stod obegagnadts. Efter några anmärkningar om Roland, uppfyllda af djup och allvarlig känsla, och en snabb och flyktig hänsyftning på sonen — uttryckande att hans brottsliga tilltag aldrig skulle blifva bekant för verlden — vände sig derpå Trevanion till mig med en värma och enträgenhet som öfverraskade mig. Efter hvad som händt, utbrast han, kan jag icke tillåta att ni på detta sätt lemnar England. Jag vill icke att ni liksom er onkel skall låta mig känna att det icke ges någonting bvarmed jag kan återgälda — nej, det är icke så jag vill säga — qvarstadna och tjena er! land hör hemma: det är min bön — det äl lady Ellinorg. Det vore förunderligt om aj allt som står till mitt förfogande det icke skall finnas något som passar för er. Och derpå fullföljande, talade Trevanion smickrande om de anspråk som jag på -grund af börd och skicklighet, egde på en hedrande anställning, och han uppdrog för mig en tafla af det of: fentliga lifvet — dess beröm oeh utmärkelser 1— som, åtminstone för ögonblicket, kom mit hjerta att klappa hårdt; kom mig att andos