Aftonbladet – 25 oktober 1853, sida 1

bog Vivian. Han omintetgjorde den öfverenskommelse som hade tillförsäkrat honom ett understöd på bekostnad af hans fars bew qvämlighet. Åtminstone i detta afseender, sade han, vill jag icke mer förorätta honorala Men cm i denna punkt ångern syntes verklig, var förhållandet icke detsamma fiied afseende på bans uppförande emot miss Trevanion, Hans ziguenar-uppfostran, hans lättsinniga kamrater, bans förnufttvidriga franska romaner, hans teatraliska sätt att betrakta kärleksintriger, allt syntes uppresa sig emellan hans förstånd och en verklig insigt om det svek och den trolöshet, hvartill han gjort sig skyldig. Han syntes blygas mer öfver skandalen än öfver brottet; erfara en större för tviflan öfver den förfelade framgången, än tacksamhet för det han undgått brottet. Med ett ord, en under ett helt lif danad natur kunde icke med ens omformas -— åtminstone icke af så oskickliga händer som mina. Efter ett af dessa möten smög jag till det rum der Austin gatt med Roland; jag afvaktade ett ögonblick då Roland; bortjagande sitt grubbel, öppnade sin bibel och satte sig ned vid densamma, med hvarje muskel i sitt an sigte stelnad till jersfast beslutsamhet, såsom jag hade sett honom förr en gång; och jag vinkade ru åt min far att följa mig: ut ur rummet. a PisrsTrRATUS. — Jag har återigen träffat min susin. Det går icke alldeles såsom jag önskade. Min goda far, ni måste besöka honom. Mr Caxton. — Jag! — ja, visserligen, om ag kan göra något gagn. Men skallbhan väl öra mig? E PISISTRATUS, — Jag tror det. En ung man kall ofta hos en äldre person vörda hvad ran hos en jemnårig stöter bort såsom en förnätenhet. MR CAXTON, — Det kan så vara. (Derpå mera