Aftonbladet – 21 oktober 1853, sida 1

MF TAR VESVIUES USER RES VR FESTER er RT TTO RS IPREN singborg Tisdagarroch till Stockholm Thorsdagar. STOCKHOLM, åcn 21 Oktober. — Under den meningsfulla titeln Svenska Kyrkans och Skolans ifrågavarande angelägenheter utköm för nägra dagar sedan i bokhandeln en liten brochyr, hvilken, att döma af åtskilliga tecken, synes emanerad från sjelfva vertex för den sveöska prelaturen, och ärnad latt utgöra det ledande programmet för presteetåndets öfverliggningar och beslut vid der blifvande. riksdagen. Man igenfinner lätt, äfven under en lugnare och försonligare yi2, den rgrundtanke som genomgår de sednaste Cleri --eomitialis -cickulärers; på hvarje rad uppenbarar sig den -med isaktmod parade kraft., hvilken framlidne erkebiskop af Wingård angägs hafva andeligen kallat och smort till sin efterträdare i herdekallet. Oböjligt konservativ -och hierarkisk till åsigter och lynne, slupgar-brochyrens författare sin i den kristliga fördragsamhetens bomull mjukt inlindade bannstråle mot alla dem som förfäkta reformer, inom -kyrkan, eller föreställa sig ait bestående -ordning ej -behöfver vara likiydig med smenniskoslägtets förstening i vissa yttre former. Han uppträder såsom en förklarad kämpe för denna: den svenska kyrkans nfasthet i-det yttre,, gom han öppet erkänner vara ett (arf-från påfvedömets tidehvarf, emot hvarje i tidsandan -liggande fordran på större individuell och-konfessionell frihet. Den kongl. svenska kyrkans. yttre form mäste upprätthöllas mot tidens orox, och den prelatensiska högvördigheten kan ej. med nog kristlig medömkan blicka ned. på det sovisa nitets, -som vågar tänka att mensklighetens utveckling under tre eller fyra sekler kan göra det nödvändigt att ombilda de yttre formerna och efterhand lossa de strängt åtdragna banden, com kyrkan från påfvedömet bibehållit, att inskränka individernas . andliga frihet. Hvad hela den bildade -menskligheten lärt och erfarit har för dessa kämpar ingen betydelse. Förgäfves erinrar man att alla andra länder liksom vi genomgått en skola af tvång, vare sig politiskt, religiöst eller ekonomiskt, och att -de ändock, under påtryckningen af en nyare civilisation, frigjort sig från ståndsoch skråintressenas, från prohibitionens eller från det ecklesiastiska embetsväldets despotism och beträdt en bana, mera öfverensstämmande med individualiemens, eller, för att låna ett mer kändt uttryck, personlighetsprinci pens vexande fordringar. Förgäfves påminnes att Sverige ör numera det enda, protestantiska land iverlden, der öfvergång till annan trosbekännelse belögges med landsflykt, det: enda af alla länder, der kyrkan åtagit sig att genom en särskild s. k. religiös akt biträda pröfössembetet vid-besiraftandet af tjufvar och andra mis3dådare, det enda, samhälle : der staten åtagit sig att vid äfventyrsafsböter och förlust ai borgerliga rättigheter drifvafolk i kyrkan och till begagnande sf saktamenterna; 0. 8. V. På alla dessa erinringar gvarss endast, alt med Sverige är det alldeles egna och särskilda männa regeln ifor-en framsakridendo Civilisition; i Sverige är stånds-jekråoch pcohibitionsväsendet så naturtödvändigt, att endast en djup brist på fosterlandekönsla kan. deri vilja yrka någon rubbning. Men förtiger härvid visligen,..att .de flesta yttringar af dessa förhållanden, hvilka i allmänhet torde kunna inrymmas under benämningen ,.skråvägende, hog ost äro vida yngre: än på andra ställen, och bit införda exdast genom --den -efterapningslustan, som man i frågan om tidsenligare ombildningar icke har nog starka ori att fördöma. Brochyrens författare är en naturlig försvarare af trostvånget, som ban: kallar ;religionsenheten, och finner landsfåykten. vara ett fullkomligt lämpligt straff för öfvergång. till annan ;bekännelse. .. Han finner det sä naturligt att staten, hvilken måste vara kristlig och såsom sådan icke kan nöja sig med handlingarnes oförvitliga beskaffenhet, utan måste också granska trons. och sinnelagets (s. 26), skall afsöndra ifrån gig alla s k. villomeningar, och han tycker det vara en kristlig pligt att befria dissidenten från beröringen -med sin omgifning, så snart denna ej delar hans öfvertygelse, genom att skicka honom i ett främmande land, der han kan träffa flera trosförvandter. Vi lerana åt andra att döma huruvida en sådan äsigt af det religiösa landsflyktestraffet bör fattas såsom ett grymt hån eller eu objelplig enfald. Vi vilja dock tro det sedneare. — Vi vilja föreställa oss att de konservativa Btatsmännen tro sig verkligen befria. den digssiderande statzborgaren från ett chehag och ett lidande, när de förvisa honom från fädernejorden och för lifvet slita bonom i RR SKETT RAT sa NR BR KOL