orörd och framskred vidare, såsom ville den alldeles lemna trakten. Men efter några veckor eller månader kom sjukdomen åter hastigt tilibaka, tog då bloi få offer i de förut härjade trakterna, men rasade nu så mycket häfTtigare just i de orter, som den förut hade förskonat. Stundom hände det, att sedan den framskridit en längre sträcka på ena stranden af Ganges, den plötsligen tvärstannade, likasom om den blifvit hejdad af någon obekant makt, och anställde i stället de förskräckligaste härjningar på den motsatta stranden af den stora floden. Från Bengalen drog sig farsoten följande låret såväl på ena sidan till kusten af CoroI mendel, det inre af ostindiska balfön, och vidare ända till Ceylon, som på den andra sidan öfver Benares till Lahore, Delhi och .INepal i nörr, der dess vidare framskridande i denna riktning hämmades genom Himalajabergen. Redan år 1819 vandrade koleran öfver från Bengalen österut, härjade hos Birmanerna, ; Siam och efter hela kusten af Malacca. Härifrån sökte sig farsoten på ena sidan en väg öfver Tonkin och Cochinehina till det sydliga Kina, och på andra sidan åter öfver Sumatra och Java till Celebes, Molucherna och Filippinerna. I Vid persiska viken visade sig koleran först li Juli 1821, och hörifrån framträngde hon efter Ide stora karavanvägarne till Bagdad och Aleppo doch till Schiras. Mot slutet af sommaren 1822 bade hon hunnit till Tauris. Båda dessa år syntes hon upphöra med den sednare hösten, men uppträdde ånyo i sattbina trakter de påföljande vårarne. I Maj 1823 uppnådde hor den under rysk höghet stående provinsen ISchirvan, framträngde till Kaspiska hafvet, utbröt i September i Astrachan, men försvann Iderpå utan att lemana något spår efter sig inom Ide ryska gränsorna i slutet af Oktober. Till det inre af Kina framträngde koleran redan 1821 ifrån Canton. Under sommaren samma år kom hon till Peking och rasade der med få afbrott i 3 år. Hon anställde i denna utomordentligt folkrika stad, i synnerhet 1822 och 1823, gå störa härjningar, att man icke bann begrafva alla döda på annat sätt, än att kejsaren måste låta begrafva de fattiga på statens bekostnad. Farsoten öfversteg den kinesiska muren och förorsakade 1826 stor dödlighet i Mongoliet. Man uppskattar antalet af de genom koleran förorsakade dödsfall i Kina ensamt till 1—1!, million. Afven hör följde farsoten isynnerhet handelsvägarne med de stora karavantågen. Från 1824 till 1829 könner roan icke medl säkerhet att koleran Can annorstädes än i Indien uck Kino Men 18290 hop äter i en mycket elakartad gestalt i östra och norra Persien, och samma år kom hon till Ryssland på tvenne särskilta vägar, neroligen dels ifrån Buchariet och China genom Kirgissteppen till Orenburg, dels ifrån Persien fill Astrachanp. På åtskilliga ställen inom Orenburgskå guvernementet fortfor koleran under vintermånaderna vid en köld af 18 till 30 grader. Under sommaren 1830 hann farsoten till Tiflis, hvars invågare betogos af en sådan förskräckelse, att mer än två tredjedelar af dem flydde till bergen, så att folkmängden inom kort förminskades från 30,000 till 8,000 menniskor. Icke desto mindre sjuknade och dogo ett stort antal, zom likväl uppgifves mycket olika, från en femtedel ända till hölften at den qvarblifna befolkningen. Farsoten gick snart derpå öfver Kaukasus och utbredde sig i de Donska kozsakernas land. Följande derjemte stränderna af Kaspiska batvet uppträdde den i Juli nämde år för tredje gången i Astrachan, och anställde nu derstädes ännu svårare härjningar än den gjort de båda föregående gångerna. Härifrån följde den nu Wolgas lopp och utbredde sig vidt omkring i detinre af Ryssland. Trots de ströngaste spärrningar utbrast den slutligen i senare hälften af September äfven i sjelfva Moskau. Nästan samtidigt utbredde den sig i vestlig riktning ända till Ukraine och Odessa, samt något senare vidare till Podolien, Wolhynien, Bessarabien Moldau och ända till Silistra i Bulgarien. Vid kolerans utbrott i Moskau blef förskräckelzen bland dess 300,000 invånare desto större, ju säkrare man hade trott sig till följe af de stränga spärrningarne. En stor del begaf sig på flykten. När underrättelsen härom kom till Petersburg, beslöt kejsar Nikolaus att sjelf begifva sig till sin af sjukdorsen angripna andra bufvudstad, för att personligen öfvertyga sig om de anbefallda åtgärdernas punktliga utförande och för at genom sin närvaro ingifva befolkningen mod. Detta exempel verkade högst välgörande på hela befolkningen och uppväckte särskildt bland de högre klasserna den ädlaste täflan att lemna hjelp och bistånd åt de behöfvande. Adel och borgerskap utrustade sjukhusen på det rikligaste med alla förnödenheter. Ett sundhetsråd bildades för tillfället, bestående af 18 läkare, och i spetsen för detta råd stod furst Galitzin, Oo. 8. v. Intet land har hyllat spärtningssystemet så ibhördigt, i så stor skala, och med så oerhörda uppoffringar som Byssland vid denna tid. Hela krigshärar användes härtill: Gränsen mot Persien hade bhöllits spärrad medelst tvenne militärkedjor, för hvilka hvarje beröring med Persiens befolkning var på det strängaste förbjuden. Likväl hoppade farsoten på en gång öfver båda kedjorna och stora landsträckor, samt utbröt längt bortom dem inne i Ryssland. Uti det inre landet sökte man sedan genom spärrningar hindra farsotens vandringar; men lika förgäfves. Sedan den trots alla spärrningar hade utbrutit i Moskau, omslöts äfven icke allenast denna stad, utanl hela guvernementet, räed en mMilitärkordong. ! Endast på fyra ställen tilläts genomfart ge-l nöm dehna kordong under strängaste kon-) troll. Ala andra landsväger och bivägarli ,spärradeB, bryggorna upprefvos, förjorna förstördes. Ingen fick vid lifsstraf genombryta!lt L i j j 1 j j ; 4 ( 4 4 ( 6 I ! s t j ( f 1 t : 8 I 1 I e t G l Ls s ! 1 g I j l :