Aftonbladet – 19 oktober 1853, sida 2

den sangviniske mannen till sina husgudar. Hans barn hade nu vuxit upp från barpaåren till gosseåren — barnet skulle nu naturligen öfvergå till hans omsorger. Lijufva sysselsättning! — Vid denna tanke log åter Hemmet. Hör nu den förderfligazte omständigheten i denna af så många bedröfliga förhållanden åtföljda förbindelse. Raraounas fader hade tillhört denna sällsemma och hemlighetsfulla race 80: i Spaaien företer så mänga drag, som afvika från de karakteristiska kännetecken på dess beslägtade stammar i mer civiliserade länder. Gitåaon, eller den spanska z genaren, är icke gamma lösdrifvare som man ser på Englands vögar och allmänningar. Ehuru han visserligen bibehåller mycket af sina laglösa grundsatser och roflysina böjelser, lefver han ofia i stör derna, utöfvar hvarjehanda yrken och blir icke ilan rik. En rik Giåoo hade gift sig med en spansk qvinna); Rolands hustru hade blivit frukten af derta giftermål. Gitåaon dog, medan Ramonna ännu var ett spädt barn, och hennes barndom hade varit fri från den faderiiga stammens inflytande. Men ehuru hennes mor. gom bibehöll sin religion, hade uppfostrat Ramouna i samma tro, fri från Gitånons zudlösa vidskepelse — och vid sin mans död helt och hållet skiljt sig från hans stam — var hon likvil utestängd från all gemenskap med sin egen slägt och stam. Och medan hon sträfvade att återknyta denra gemenskap, förlorade hon siv förmögenhet, som utgjorde hetines enda utsigt att lyckas i detta försök, och följden var att hon förblef afskiljd och ensam, utan att kunna samla omkring sig vågra vänner att glädja Ramounas enslighet under Rolands frånvaro. Men medan min onke ännu qvarstod i Ferdinands tjenst, dog enkan; och de enda slägtingar som då kommo omkring Ramouna voro hennes fars sterförvandter. De hade icke försökt göra gällande gin frändskap medan hennes mot lefde; men de Ena Spanior gifter sig högst sätlan med ea Gitåns seller zigenarqvinna. Men deremot är det ieke ovanligt att rika Gitånos gifta sig med spanske qvinnor.