Aftonbladet – 14 oktober 1853, sida 2

betarnes ringa veckopenning; de som vwidtagit . denna jafprutning på arbetarnes vilkor voro ej i behof af der ökade vinsten, och ljusen skulle-vid inköpeti miout bli vida dyrare för arbetarne, än för -mästarne, hvilka kunde köpa i-parti. Och hvad som värre vore, om mästarne ej skulle bekosta belysningen, så hade de intet intresse i att hälla ljusa och för helsan ändamälsenliga verkstäder; hr Lundbergs verkstad uppjgafs just vara ett prof på sådana, der man ofta heia dagen igenom under vintertiden fick bränna ljus, om man skuile kunca se att arbeta. Sluiligen yttrade ock nägra att de befarade att hela denna åtgärd, sä vida den verkligen vore öfverenskommen af mästarne i gemen, vore ett slags. vedergällning för det arbetarne uppträdt emot mästarnes petition om inskränkning i näringsfriheten. Hr Bolin, som serskildt var anmodad att tillstädeskomma, beklagade att ban ej förr än nu fått underrättelse om denna tilldragelse, som han erfor med myeken ledsnad, emedan den säkert af arbetarnes motparter skulle framställas såsom ett bevis på obefogad uppstudsighet och orolighetssinone, ehuru det visserligen för hvarje opartisk skulle synas klart att med samma rätt :som en mästare egde försöka mnedsätta sina utgifter för arbetet, egde ock arbetaren försöka hälla arbetspriset uppe eller lemaa arbetet, om han dermed icke vore beläten. Det vore visserligen ursäktligt om arbetarens: stolthet uppreste sig emot mästarnes bestämmande af arbetspriserna, utån arbetaIrens hörande, men sädana. arbetsinställningar skada allsid lika .mycket arbetärne som mästarne, och man kan nästan aldrig påräkna hvarken tillräcklig enighet bos arbetarne eller förmäga att hälla ut nägra veckor utan arbetsförtjenst. För atten sådan arbetsinställning skulle göra äsyftad verkan fordrades att alla arbetarne i yrket vore ense om att för en tid försåka sin arbetsinkomst, och detta kunde ej ske om icke förmåga funnes att understödja de medellösa; hvilket äter skulle uppsluka så stora summor att man icke kunde anskaffa dem. -Följden bletve derföre alltid att de som lemnade sin anställning föllo offer för arbetslöshet under det andra intogo deras platser på verkstäderna. Sädana exempel hade man många från andra länder. Bolin ville derföre på det bestämdaste tillråda eftergift från arbetarnes sida, ifall flere mästare skulle förkunna sina gesäller samma beslut. Det vore alltid försigtigare att söka bibehälla en liten arbetstörtjenst än utsätta sig för faran att få ingen, hvilket kunde hända äfven om arbetarne voro kända som utmärkt skickliga liksom de, hvilka pu lemnat arbetet... För öfrigt hoppades han att mästarns skulle betänka sig innan de i massa vidtogo en sk dan ätgärd under de för arbetarne missgynnande förhållanden; som nu ega rum. De festa skulle Väl, som hr Keding gjort, öka arbetslönen om de vägradel hälla ljus; de skulle väl ej Så gerna vilja af sina medborgare anses obilliga, egennyttiga eller hämndgiriga, eller föranleda anspräk på en lag om verkstäders beskaåftenhet i:afseende på vilkoren för sundhet, frisk luft och dagsljus. Emellertid visade sig:nu huru vigtigt det vore att arbetarne hade en närmare sammanhällning, att del hade ett ställe der de kuade träffas och rädgöra oral gemensamma angelägenheter... För beretllandet af en sädan hade Arbetareföreningens ledamöter en längre tid sins emellan haft öfverläggningar, och det vore önskligt att arbetarne i allmänhet ville inse och behjerta denna fråga, som kommer att bringas ä bane vid det möte, hvilket snart skall hållas för undertecknande af den färdiga motpetitionen i näringsfrågap. Denna plan att bilda ett närmare föreningsband mellan arbetarne har alltid omfattats med värma, och de närvarande intresserade sig på detlifligaste deriör. MR ER RE EA TA as TR EE RE — Svenska: Tidningen bar i dag anlitat hela styrkan af sin polemiska kraft, för att bemöta en artikel i Aftonbladet sistlidne-måndag, uti hvilken vi antydde möjligheten att Turkiet ätminstone i-en första kampagn kunde hålla Ryssland stången. I öfvermättet af sin hänförelse söker nu den konservativa tidningen att påbörda oss en krigslust, hvaraf vi aldrig röjt något spår, och hvilken den nu, efter en numera afliden publicists stundom ganska talangfulla.-bortblandningsmetod, försöker att sätta i motsägelse till våra förut uttalade sympatier för freden. För dem som med uppmärksamhet läst våra artiklar finnes ingen sådan motsägelse. Om vi fortfarande hyllat och hylla fredsintresset, så måste vi ju bestämdt förklara oss emot bvarje försök att med väpnad hand störa freden; såsom vi också gjort i frågan om ockupationen af Donaufurstendömenas. Just i fredens -eget intresse är. det nödvändigt, att den starkare ej får med vapenmakt förtrycka den svagare. Detta hade vi ansett tillräckligt klart för att kunna begripas af en hvar, till och med af Svenska Tidningen. Vårt yttrande att ett rättmätigt försvarskrig skulle ingjuta ett nytt Hf i en ursprungligen krigisk stam, såsom Osmanerna, hvilka påtagligen ha föga anlag för den fredliga civilisationen och dess utveckling, har äfven med begärlighet blifvit uppfångadt för att vederbörligen förvrängas. Detta kommer doektroligen icke att missleda någon som läst hvad vi förut yttrat i denna fråga. Vi hafva icke visat någon förkärlek för turkiska riket i och för sig sjelft, ellernågonsin föreställt oss att denna makt skulle i längden kunna uppehållas inom ett system af stater, för hvilkas religion, seder och civilisation den är alldeles fremmande. Men om vi deremot ansett det äfventyrligt att en mäktig granne obehbindradt får inkräkta dess provinser och genom ett s. k. religiöst protektorat öfver dess kristna undersåter tillintetgöra ända till skuggan af dess suveränitet, och trott det vara stormakternas pligt att i följe af besvurna föredrag upprätthålla Porteng oberoende, till och med genom vapen, i fall intet annat hjelper, så är ju detta ingenting annat än hvad sjeifva stormakterna erkänt sågom rätt och upphöjt till praktisk grundsats, då de förbundo sig att upprätthålla den 3. k. europeiska jemvigten. På de hetsigheter och det öfversitteri hvarmed den konservativa tidningen utfar emot oss, ha vi icke något annat svar än att vi ej missunna henne detta slags vältalighet, som måhända är af ypperlig effekt inom korpralskolan, men som i våra dagar tycks vara litet malplacerad inom den hyfsade tidningspressen. — Genomfarten vid härvarande sluss är för närvarande stängd genom en egen tillfällighet. ;Medyänledning af den flera dagar fortfarande :uppsjön voro nemligen slussportarae gom vanligt öppnade; men då strömrena natten mellan tisdagen och onsdagen åter vände och vattnet började flyta ut ät Saltsjön, blefro portarne icke genast tilislutne, utan hade strömmen om morgonen redan blifvit så stark. att man ej längre vågade försöket att tillstänga poriarne, Skillnaden mellan vattenhöjden 1 Mälaren och Saltsjön har sedan dess Sy