Aftonbladet – 13 oktober 1853, sida 3

RATTEGÅNGSoch POLISSAKER. Då i dag vid rådhbusrättens tredje afdelning fösretogs tryckfrihetsmälet emellan borgmästaren Mellbin och ansvarige utgiivaren af tidningen Alltid Folkets Röst, f. distinctionskorpore!en Nils Burström, inställde sig parterse personligen, den sistnämnde jemväl biträdd af v. häradshöfdinger Fredrik August Cederteldt.. Sedan aktor inlemnat det för honom afjustitiekanslersembe:et utfärdade förordnande, äfvensora det ätalsade tidningsnumret, söhöll Burström om 14 dagars uppskof för tt med svaromäl i saken inkomma; och lemnade domstolen så till vida bifall härtill, att Burström lades att i dag åtta dagar till eller d. 20 dennes, dertill mile: uppsköts, afgifva svaromäl i saken. — Rädhusrättens femte afdelning har i dag sett sin tid upptagen af ett par mål, som här i korthet relateras. En sekreterare på en sundhetsbyrå hade instämt en härvsrande affårsman för det denne en natt, då hans fru häftigt insjukvat och han med anledning deraf inställt sig på suvdbetsbyrän för att päkalla läkares biträde, skuile hafva visat sekreteraren vanvördnad och förhållit sig så att käranden ansett honom vara i öfverlsstadt tillständ. Dea visade vanvördnaden skulle bestätt deri att den tilltalade haftbatten på sig och med sin käpp stött i golfvet. Detta var det ena mölet. Det andra var emellan en fru med hennes män och en mamsell och som rörde ätskilliga ömsesidig. förnärmande tillmälen, såsom machin, spöke,, hynda, ete., samt nägra handgripliga tilltag af mannen emot mamsellen. Flere vittnen afhördes i båda målen. Slutligen fanno dock qviunorna sig belätna med att å ömse sidor nedlägga sin talan; men sekreteraren på sundhetsbyrän fortsatte med ihärdighet sina gjorda päståendenr emot sin vederpart. När ett par vittnen upplyst att denne alldeles ieke visat sig på nägot sätt ankommen af starka drycker, utan blott ifrig och orolig öfver hustruns inträftade sjukdom, samt under fdet han i afvaktan på läkaren gätt omkring i rummet, stött med käppen i golivet, och sjelf förklarat sig vilja, för att undvika tidsutdrägt, medgifva att han haft hatten på sig, ehuru vittnena förklarat, ett de icke märkt sädant, hvilket de ansett sig skola ha gjort såsom infattande en brist på vanlig höflighet, om så varit förhällandet, etsträckte käranden sin talan sä längt, att han yrkade ansvar äfven å vittnena för att likaledes ha varit öfverlastade. Han hade likväl först hört att de vittnat till svarandens fördel. Af denna anledniovg frögade sundhbetsbyräsekreteraren vittnena, om de ej uader aftonen förtärt fransk konjak. Jo, bevars det gjorde vi, till och med med vatten, var svaret; men domstolen fann denna nya angifvelse icke böra till mälet. Om ätta dagar stall gitvas laga utslag i denha sak, som icke, liksom de bäds qvinzore nac träta hlef nedlagd.