Aftonbladet – 13 oktober 1853, sida 1

sel jag utlade denna snara. Jag visste blott af ett mål — såg blott en himmelsk syn. O min — min åtminstone i denna syn — är ni för evigt förlorad för mig!x Det låg i denna mans ton och sätt något som antingen det härledde sig från fulländadt byckleri eller verklig, om än förvänd känsle, jag förmodade skulle med ens finna väg till en qvinnas hjerta, hvilken, om ock förolå . pad, likväl en gång älskat honom; och jag fästade mina ögon med ett kallt tvifvel på miss Trevanion. Då kon med en synbar darrning vände sig om, mötte hennes blick min, och jag tror att hon upptäckte mitt tvifvel;; ty sedan hon några sekunder låtit sina ögon bvila på mina med ett slags sorgsen förebrå-else, kröktes hennes läpp liksom af hennes: mors. stolthet, och för första gången i mitt: lif såg jag vrede på hennes panna. Det är bra sir, att ni talat till mig sålunda andras närvaro, ty i deras närvaro uppförs drar jag er, vid den heder som denna gent lemans. son kan för ett ögonblick glömr ,a men aldrig fullkomligt förverka, — jag up : fordrar er att säga huruvida jag, Franc. Tres vanion, antingen genom ord, gerp I an tecken någonsin gifvit er anledning ra för besvarat den känela ni säger er hyga för m: eller uppmuntrat er. att vn Åetta. Tärrök dt bringa mig i ert våld.,. .Nej!s sade Vivian hastiot, men med skälfvande läpp — nnej; mea då jag älskade så djupt, då jag äfventyrade hela min lycka på ett enda fritt och obehindradt tillfälle att säga er det allena, kunde jag låta den tanken hos mig uppstå, att denna: kärlek endast skulle möta afsky och förakt? Hvad! — har naturen danat mig så vederstygglig, att der jag älskar ingen genkärlek kan uppstå? Hvad — har bördens slump uteslutit mig från rättigheten att såsom jemlike nalkag de högvälbor