STYCRHOLE, den 13 Oktober. A?! den nuvarande finansministern, hvars konservativa tänkesätt äro nogsamt kände. kan man väl ej hoppas att till riksdagen erhålla något förslag om ändringar i pu gäljande tullförfattvingar i liberal riktning; men om regeringen. skulle, som man har allt skäl att frukta, med en klandervärd likgiltighet åt sitt öde öfverlemna denna vigtiga reformfråga, hv ken på de sednare åren gjort så stora framsteg ill och med under de eljest mest konservativa styrelser, såsom t. ex. den ryska, är det deremot ganska säkert att frågan genom enskilda motioner kommer att väckas vid riksdagen samt intaga en märkbar plats i densammas förhandlingar. Hvad parti regeringen än må taga, kommer denna fräga att hos representationen utgöra ett af de större tivisteimnena melian de enskilda intressena och det ulmänna bästa, mellan det sega fasthållandet vid föråldrade ågigter och förhållanden samt len nyare tidens upplysning och vunna bättre erfarenhet, med ett ord mellan framåtekridendet och stillaståendet. På hvilken sida segern kan komma att stanna, är väl ännu ej möjligt att förutsäga, ehuru de föregående riksdagarnes erfarenhet icke häntyder på några ljusa atsigter för den liberala saken, i denna mera än i andra angelägenheter; men för vinnande af någon framgång till det bättre i så beskaffade stora ekonomiska reformer vill det emelertid synas som ingenting skulle vara verksammare, än om i frågans praktiska delar den mening kunde mera allmänt göra sig gällande, att reformens genomförande icke skulle för de hufvudsakliga intressen, som anse sig derigenom hotade, medföra de förespeglade farorna. Oaktadt all den stora betydelse hvilken här som öfverallt måste tillerkännas principernas rättvisa och de talrikare delarnes af nationen billiga anspråk på befrielse från allt förtryck af monopoler, som mera afse en. skilda mäktiga klaesers eller korporationer, fördelar än folkets, anse vi dock såsom e n