Aftonbladet – 12 oktober 1853, sida 2

dem som förde vagnen — de skola icke hysa någon misstanke. Men håll dig beredd att rusa in i samraa ögonblick porten öppnas., Den gemie veteranens erfarenhet bedrog honom icke: En lång stund förflöt under fullkomlig tystnad innan något svar förnams på postiljonens bultning ; ljuset passerade hastigt fram och tillbaka förbi fönstret, liksom personer hastigt sprungitinnanför. Roland gjorde ett tecken ät postiljonen att bulte ännu en gång; han bultade två — tre gånger — och slutligen tittade ett hufvud fram ur vindsfönstret och en röst ropade, oHvem är ni? — hvad vill ni? Jag är postiljonen från Röda Lejonet; jag vill träffa betjenten som förde hit bruna vagnen; jag har hittat den här börsen!, nJa så, är det ingenting annat — vänta litet., Hufvudet försvann ; vi emögo oss fram tätt under husets framskjutande: takfot; vi hörde tvärtröet lyftas ifrån porter, som öppnades försigtigt; ett språng ochjag stod innavför och satte ryggen ercot porten så att Roland skulle slippain. ;AH, bjelp! — tjufvar! — hjelp! ropade en hög stämma, och jag kände en hand gripa mig om strupen. Jag slog till på sump i mörkret, och det med god verkan, ty mitt slag följdes af ett jammerrop och en förbannelse. Roland hade emellertid upptäckt en Jljussträle genom springorna på en dörr i förstugan, och vögledd deraf letade han sig fram ull det rum förbi hvars fönster vi utifrån sett ljuset passera fråm och tillbaka. Då han öppvade dörren ilade jag efter honom; och såg i ett slage sällskapsrum tvenne qvinnor — den ena för mig en fremling, utan tvifvel värdinnan, den andra den förrädiska kammarpigan: Deras ansigten uttryckte den stora förskräckelse de erforo. ,Qvinnas; sade jag och fattade uti den sednare, ;hvar är miss Trevanion?. I stället för svar, uppgaf qvinman ett högt anskri. Ett annat Jjus syntes nu från trappan, som Jåg midt för porten, och jag hörde en röst, hvilken jag igenkände säsom Peacocks, utropa: Hvem är der? — hvad står på?s