Aftonbladet – 10 oktober 1853, sida 2

it mästare men mäste återgå till arbetare, i all i allmänhet torde hafva svärare att vinna anställning på annan mästares verkstad, än failet är med försörjDingsmannen, som i sjelfva verket aidrig utträdt ur den klass han först tillhört. Att arbeten af dem som idka försörjningsrätten, stundom kunna blifva slarfvigt och illa gjorda, kan än mindre b ifva ett skäl frän mästarnes sida att yrka upphäfvande: af denna rättighet, dä ett sädant förhällande naturligt bör bafva till följd, att köpare som rilja hafva goda arbeten, företrädesvis vända sig till mästare. Men dessutom fianes ingenting som hiudrar, att opälitliga arbeten äfven kunna utgå från en mästares verkstad. Ja, exempel härpå saknas ingalunda. Ett mindre godt arbete, straffar sig dock sjelf genom en lägre betalning, och det synes vara den förbrukandes rättighet att om ban så vill köpa en sämre vara för lögt pris, utan att preducenterne iga upphäfva sig till förmyndare öfver hans smak och val i detta hänseende. Sökanderne anföra vidare, att försörjningsmannen ofta inom ett är upplefvat den bebällning han samlat hos mästaren, och mäst sätta sig i skulder; men de hafva förbisett, att. medan detta ätminstone icke alltid inträffar, så mäste en arbetare, som under en längre: tid saknar tillfälle att få kondition hos mästare, utan att äga rätt att arbeta på egen hand, alltid och. ovilkorligen under tiden lefva på sin behållning, äfvensom att en försörjningsman, som blott arbetar sjelf eller jemte sin familj, sällan eller aldrig har den kredit, att han kan göra sä stora skulder som en mästare med verkstad kan, och att hans obeständ säledes väl kan medföra olågenhet för honom sjelf, men icke för andra i samma mån som en mästares obestånd, bvilken det för en tid kunnat lyckas, att i töljd af en större rörelse äfven erhbälla större län eller förlag till dess bedrifvande. Det är ocksä, enligt undertecknades öfvertygelse, ett falskt antagande, att fattigvården nu mera än till. förene anlitats till följe af försörjningsrättens tillkomst; denna uppgift är en bland de många, dem sökanderne icke dragit i betänkande att inför E. Kr Maj:t framställa utan bevisning. För öfrigt tala sökanderne icke om det betydliga antal af mästare, som -räkat i armod innan sjelftörsörjningsrätten medgats a:betaren, oci hvilkas barn på ett eller. annat sätt fått understöd af det allmänna, under det desse mästare sjelfve anlitat sina -yrkesbröders tillgängar om allmosor. Om man kunde räkna detta antal och jemföra det med de försörjningsmäns, som fallit a!lmänna fattigvärden till last under de sistförflutna sju ären, så torde resultatet icke utfalla aldeles sä, som sökanderae förmenat. (Forts.)