Aftonbladet – 10 oktober 1853, sida 2

städer och mudd CKOa arpötard If U9 OMRGa UVIGTHE, men kom snart på obeständ; och detta är oss veterligen det enda exemplet härstädes. Dessutom, då en bandtverkare pä spekulation läter förfärdiga artiklar som fordra en förening af flere handtverkares arbete, för att sedan hälla den färdiga varan till afsalu, så finner en sådan vara, blott derföre att den är att tillgå färdig i bandeln, mången gäng en köpare, som 21jest hade underlåtit att beställa en dylik, för att undvika besväret att sjelf derom aftala med flere serskilda handtverkare. Ofta inträffar det ocksä, att dylika tillverkningar, derigenom att de förfärdigas i förlag till ett större antal på en gång, kunna med samma eller större fördel för hvardera tillverkaren, ändock säljas till billigare pris, än om blott en persedel skall ästadkommas, samt att afsättningen äfven derigenom befordras. Och sälunda gifver den anmärkta rättigheten de serskilde idkarne anledning till et ömsesidigt biständ, då den ene handtverkaren genom sin företagsamhet förskaffar flere andiio tillfälle till en arbetsförtjenst, som annars kanske allesamman mäst undvara. Vi väga säledes anse hvad sökanderne emot denna 4 anfört, såsom till alla delar grundlöst och i strid emot erfarenheten, icke förtjena afseende. Den förändring sökanderre begärt uti f:n 10, nemligen att bandtverkare som anmodas verkställa arbete i annan stad än der han är bosatt, mä taxeras till den: sednare. staden i män af det förrättade arbetet, kan vid första påseendet synas hafva skäl för sig; men det föreslagna vilkoret kan likväl lätt begagnas till en sädan handtverkares utestängande, i fall, säsom icke är osannolikt, näringsafund kommer med vid taxeringen. Då dessutom sädant anl:tande af handtverkare från annan stad för arbete på stället, säsom för de flesta fall förenadt raed omgärpg och större kostnad, mäste höra till mera sällsynta undantag, tom hufvudsakligen komma i fräga blott dä, när önakad skicklighet hos de på platsen befintlige handtverkare saknas, så väga undertecknade underdånigst anhälla att också denna 4 må få törblifva oförändrad. Genom. sitt andragande moi 12 i författningen hafva sökanderne i vär tanka lemnat ett nytt och ta lande bevis. huru längt en korporation, när det gäller dess: egen fördel, kan förvillas i begreppet om de enklaste sanningar. Vi kunna ej föreställa oss annat, än att i hvarje väl ordnadt samhälle måste finnas vissa rättigheter som tillhöra hvarje dess medlem redan säsom menniska; och dä det iörsta bebofvet för hvarje menniska är att kunna lefva, men möjligheten att uppehälla lifvet i samhället ytterst måste bero på arbete och ömsesidigt skydd för alla genom lagar, till motvägande af våldets eller styrkans rätt, som är rå dande i det vilda eller naturtillståndet, så kunna vi ej förstå annat än att rättigheten för en hvar att försörja sig genom lofligt arbete. antingen för egen räkaing eller för andras, samt genom försäljning eller ömsesidigt utbyte af det som genom eget arbete frambringas, ursprungligen tillhör alla lika och utgör ett af sjelfva samhällets bufvudvilkor. Att genom särskilda privilegier eller stadganden inskränka friheten att föda sig medelst ästadkommande af vissa slags arbeten med egna händer, och tillerkänna denna frihet uteslutande ät vissa personer eller ät en viss klass af företrädesvis berättigade, med ålsggande för de öfriga, att antingen arbeta i dessas tjenst och för deras räkning, utan att ens vara försäkrade, att af dem erhälla sysselsättning, eller straffas säsom för en förbrytelse om de arbeta för egen räkning; — detta mäste då äfven, så vidt vi förstä, utgöra en onaturlig inkräktning, ett väld at den mäktigare emot den svagare och en återgärg till denna styrkans rätt, som det är ett af samhällets ändarnäl att hind-a och förekomma. Eders Kongl. Maj:t har högsinnadt insett den stora betydelsen för svenska foiket af denna sanning och bandiat i dess anda, genom införandet i Handtverksordningen af den nu ifrägavsrande 12:te 4. om försörjningsrätten. Denna rättighet. är det som sökanderne yrka att till sin förmän få undanryckt hvarje svensk man, med undantag af dem som antingen varit i statens tjenst eller äro mindre arbetsföra. Vi skulle nästan anse säsom en föraärmelse rot E. EK. M:t att ingå i nägon vederläggaing af de svepskäl, dem sökanderne i sin skritt andragit till stöd för denna fordran, öfvertygade att X. K. M:t i allt fall lemnar densamma utan afseende, om icke vär tystnad. äfven här möjligen skulle av:es säsom ett) medgifvande att dessa skäl kunde ega något stöd af erfarenheten eller gälla inför förnuftets domslut; och det är endast till undanrödjande f en sädan tolkning Isom vi i korthet upptaga dem till besvarande. Sökanderne hafva anfört att försörjningsrätten sicke vär behöflig för dem som befinma sig i goda ekono.miska omständigheter; men det är klart, att begreppet om hvad som bör förstäs med goda oinståndigheter är sä obestämdt, att det icke kan-komma i fråga att på förhand pröfvas af nägon myndighet och således icke heller att stadgas säsom ett vilkor i lag stistningen. Det fallet åter, att missbruk af försörjÅningsrätten kunna ske, har författningen redan förutsett och stadgat ansvarsbestämmelser derför, hvilka likasom missbruk af rättigheter i allmänhet, det mäste lankomma på äklagareeller ordningsmakten att be: ifra; men här, likasom i allmänhet, kan möjligheten att missbruka en i sig sjelf loflig och naturlig rättighet al!rig blifva ett skäl ätt hindra sjelfva bruket deraf. Å Ett annat, ofta förut förebragt skäl, på grund Ihvarat sökanderne framställt försörjningsrätten säsom .lvådlig — nemligen för arbetarne sjelfve —, om hsilkas väl sökanderne i sanning visat ett eget slags omIsorg, genom att söka beröfsa dem en vigtig rättig .het, är, att mängen arbetare, som egt sin rikliga bergning genom arbetsamhet. och ett ordentligt lef. nadssätt, lemnst mästarens verkstad innan;han hun.enit förvärfva den stadga. och erfarenhet som oundIgängligen erfordras för att på egen hand utöfsya sitt ayrker. Denna mälning, som utförligare återfinnes i sjelfva -Iden underd. ansökningen, kan utan tvifvel i ett eller lannat särskildt fall motsvaras af verkligheten. Bei är en företeelse, hvaruti man igenfinner en af de säsendtliga och kanbända den of ast förekommandt -lorsaken till.mänga personers obeständ inom alla klas:ser, att omtånksemhet för, framtiden och en klok för-lsigtighet tyvärr icke finnes lika bos alla. Men det lärer ej heiler kunna nekas, att detta onda icke afbjelpes genom sädana hinder frän lagstiftningens sida, som lägga -band på den fria verksambeten. FErfa rezheten bar ännu icke visat att nägot folk uppfostras Jtill mera urskiljning och vishet i-detta häns:ende genom att qvarhälla den till myndiga är komne mannen under andrag förmynderskap, utan tvärtom, att Isparsamhet och förmäga att taga sig fram genom litvet bäst utvecklats i de länder, hvarest den enskildt lär oförbindrad att sysselsätta sig med hvilken lofiig bandtering som helst, och i följl deraf på förhend vet att han förnämligast har att för sin forikomst lita på egna krafter. Den af sökanderne förespeglade vädan skulle dess-lutom, enligt uadertecknades öfvertygelse, blifva myc ket större, om genom försörjuingsrattens upphäfvande Jen del personer, som genom egen omtanka kuna : föda sig sjeltve, skulle betegas utvägen till sitt uppehälle och falla i elände, medan andra skulle erfara -len större frestelse att genom burskaps sökande öka -lmästarnes antal, helst då det icke kan anses gilvet att deras lybve och förmiga att uppeh Na sig sjelfve och hos dem till ärbate antagne personer, blefve dem på nägot outransakligt sätt förlänad blott genom burskapets förvärfvande. Denna slutledning bekräftas också af det här ofvan åberopade statistiska förhälb landet, att antalet af cessioner biand mästarne inom a Ihandtverksklas en i hutvudstaden varit mindre i jems. .. förelse med mästarnes antal under .de tre ären sedan gerom fabriks och bandtverksordningens utfärdande e Iförsörjningsrätten blef lsgligen tilläten, än under de I föregående ären. Det bör icke heiler med likgiltighet förbises, att eom en person, sam begagnar sig af försörjningsrätten, al sn må 7 Fö LE a RT nn MR sä ia MRS a a om be 2 KM AV JRR