Aftonbladet – 8 oktober 1853, sida 2

bo, inspärradt mellan höga murar, i ställe för mina vackra rum med fönster åt parken; och de baler man väntar att jag skall gifva, och det parlamentariska intresse jag skall understödja; och det afskyvärda förslag man gjort mig att blifva öfverhofmarskalk eller öfverkammarherre, emedan det anstår min rang att vara ett slags tjenare. Ack, Pisistratus! n är en lycklig ost — ännu icke ett och tjugu år, och, efter hvad jag tror, icke ens två hundra pund om året att dragas medls Den stackars markisen fortfor sålunda att klaga och sörja öfver sin ledsamma förmögenhet, tills hans slutligen i en ton af ännu djupare förtviflan utbrast: Och dertill kommer att hvar menniska säger att jag måste gifta mig! — att den Castletonska linien icke får utslockna! Familjen Beaudesert är en ganska gammal och god slägt — så vidt jag vet lika gammal som familjen Castleton; men det britiska väldet skulle icke lida någon förlust om slägten Beaudesert utslocknade. Men att det Castletonska pärskapet skulle utgå, det är en tanke af brott och fasa, vid hvilken alla mödrar i England uppresa sig i slagordning: Och sålunda, i stället att straffa fädernas mänsgerningar inpå barnen, är det fadren som skall uppoffras för tredje eller fjerde generatiomens välls Trots de många orsaker jag hade att vara allvarsam, kunde jag härvid icke hålla mig från skratt; min följeslagare vände sig till mig med, en förebrående blick. Åtminstone, sade jag, i det ja bemästrade mitt ansigte, har lord Castleton en tröst i sin bedröfvelse — om hän är tvungen att gifta sig, kan han dock välja efter ait eget behag. Det är just hvad Sedley Beaudesert kunde göra, och hvad lord Castleton icke kan, sade markisen allvarligt. Sir Sedley Beaudeserts rang var en beqväm och behaglig rang — ban hade kunnat gifta sig med en fattig prestdotter, eller med en hertigs — eeh fögna sitt öga eller plåga sitt hjerta efter sina nycker. Mon lord Castleton måste gifta sig, icke för