Aftonbladet – 1 oktober 1853, sida 3

omfatta det högsta och det lägsta, det abstrakta och det konkreta, religion och samhälle, gamla och nya kontinenten. Nästan i hvarje nytt arbete af hennes hand märkte man uru studier och meditationer kastat nya fermenter i hennes lifliga själ och vidgat hennes blick för lifvets företeelser. Hvardagelifvet, de stilla husliga affektionerna , salongsverlden med dess behändiga småprat, allt som förr hade varit föremål för hennes iakttagelser — bela denna stugan hade nu blifvit henne för träng, och hon törstade efter lifvet i större former. De arbeten som tid efter annan bevittnat dessa andliga evolutioner hafva ej alltid anslagit våra lifligaste sympatier, men dock slårig förfelat att väcka vår aktning och vårt deltagande. Hennes: stora kal:else synes oss hafva varit att utvidga de trånga skrankdrna för sitt !eget köns fria tanke och verksamhet. Ett sådant isbrytningsarbete kan ej aflöpa utan aågra flagor och skrofligheter. Det arbete som nu ligger framför o:2 framträder i en form som vid första päåseåndet ej låter läsaren ana de stora utvecklingsprocess serna i författarinnens inre, eller ens de störa ätmnen Kvarmed hon Här syskelsätter bans uppmärksamhet. Hon reste öfver At anten med den afsigten att skildra den nyg verldens företeelser i romanens -skepnad, fen sägom bon sjelf så ädelt och naift bekänner, verklighetens scener i det stora landet ville ej låta inrymma sig i en rötban. Romanen smälte bort som en regnbåge i skyn, och verkligheten stod allt starkare fram i all dess storbet, litenhet, juflighet, bitterhet, skönhet, fullhet, med ett ord i all dess sanning., Och det blef ingen roman, men det blef en följd af bref, flutna omedelbart ur de första intrycken, oförbehållsamt utgjutande hela kärleksfullheten af en systers sinne, obesväradt användande hela arsenalen af dessa små ,cajoleries, som utgöra ett slags älskvärdt frimureri för familjekretsens vana öron, och som måhända skulle till en viss grad stöta och misshaga de profana, om ej värmen och hänförelsen i dessa meddelanden alldeles ryckte läsaren tied sig, och framställde såsom en närvarande och vänlig bekantskap ej blott den skrifvande utan äfven den mottsgande systern, och nästan gaf honom rätt att dela smärtan öfver den sednares alltför tidiga bortgång. Dessa bref afhandla ingen statemannavishet, utan skildra helt enkelt intryci ken af de främmande hem der författarinnan var an firad gäst, och uppdråga ett nytt sceneri ur shvardagslifveto, ehuru på ea annankontinent. Men midt igenom de små, någon gång nästan barnsliga orden får läsaren kasta en fjerrblick öfver stora saker, så vid och omfattande, att han åter glömmer att hau lyssnar till förtroliga samtal mellan tvenne damer. : Detta är den stora konsten i vår breiskrifvårinnas författareskap, och hennes målning påminner om skilderierna på Achilles sköld, der man såg inristade det grekiska hemlifvets anspråkslösa företeelser, men i kanten gudars och bjeltars odödliga bragder. Genom teckningen af Amerikas hem skimrar bilden af det amerikanska samhället. Vi skola i det följande bemöda oss af dessa skildringar vinna nå; allmänna intryck, såväl i afseende på de enskilda hemmen som på det stora allmänna lifvet i den vestra verlden. LR om AR